Nyheter från Peru!

 En vecka har nu passerat här i Cusco och jag börjar finna mig tillrätta. Efter mer än 30 timmar på resande fot anlände jag trött men förväntansfull i söndags. Jag blev upphämtad av en taxi och en engelsktalande kvinna från skolan som tog mig till familjen som jag ska bo i de kommande veckorna. Mamman i familjen, Maria del Carmen, välkomnade mig varmt med en kyss på kinden och hennes söner, Cristian 13 år och Nicolas 18 år, nickade lite blygsamt men vänligt mot mig. Och sen kom det en glad liten hundvalp springande mot mig och som hoppade och ville bli klappad. Bara två månader gammal. Helt bedårande och det var kärlek vid första ögonkastet. Jag förstår nu den känslan hos er som har hund. Känslan när man kommer hem från jobbet eller skolan och öppnar dörren och det kommer en liten varelse mot en som viftar och hoppar och är så glad att man är hemma. Ovillkorlig kärlek! Vem vet, det kanske får bli en liten vovve i framtiden.

Samma kväll jag anlände bjöds jag på Cocate. Det är ett örtte som är vanligt i Sydamerika. Det tillverkas av löv från Cocaplantor, en växt som härstammar från Sydamerika. Teet har en stimulerande effekt och Inkaindianerna och dess förfäder brukade använda Cocalöven för att motverka höjdsjuka, hunger och trötthet. Även idag rekommenderas vi som besöker Anderna att dricka Cocate för att motverka höjdsjuka. Något som även jag kände av de första dagarna. Var väldigt trött och hade huvudvärk i dagar tre. Likaså när jag gick i trappor eller uppför en backe andades jag häftigt och det kändes som jag tappat min kondition helt. Tydligen väldigt vanligt fenomen och vi blev ombedda av skolan att ta det lugnt den första veckan och inte göra för mycket ansträngande aktiviteter. Cusco ligger på nästan 3500 meter över havet så det tar några dagar innan kroppen ställer om sig. Trots att Cocaplantans blad innehåller flera olika alkaloider, inklusive kokain, så kan man inte likställa Cocabladen med kokain. För att framställa kokain från Cocabladen behöver substansen behandlas kemiskt. Så att dricka Cocate är inte farligare än att dricka kaffe eller annat te. Det smakar inte så mycket, lite mild, bitter smak som påminner om grönt te. Ni behöver alltså inte vara oroliga där hemma att jag börjat knarka 😉

Jag sov tacksamt som en stock den första natten efter resan, i en relativt stor säng med duntäcke och filtar, för på natten blir det ganska kallt här, ner mot fem grader. På dagen är det mellan 15 och 20 grader ungefär. Efter intag av Carmens frukost bestående av ett stekt ägg på toast, kaffe och ett äpple följde hon med mig på bussen för att visa vägen till skolan som ligger cirka 20 minuters färd bort. En resa kostar inte mer än cirka 2 kronor och taxi samma sträcka, endast 15 kronor. Det kändes lite komiskt men samtidigt tryggt när jag blev visad till skolan, som första skoldagen när man var liten och mamma följde en.

 Skolan, Amauta, är belägen i centrum som också är den gamla och gemytliga delen av Cusco med kullerstensgator, stora, vackra katedraler och smala, små gränder. Carmen och hennes barn bor utanför i den östra delen, Marcavalle, i hörnet av en större trafikled. Cusco är en turistisk stad med nästan en halv miljon människor så det är mycket folk och rörelse i omlopp. Nästan lite för mycket för min del och emellanåt tittar jag upp mot Andernas mäktiga bergstoppar som omger staden och drömmer mig bort till naturen och frisk luft. Och för er som sett mitt senaste facebookinlägg såg ni att jag igår tillsammans med ett gäng ifrån skolan besökte Sacred Valley, Urubambadalen, som var Inkafolkets heliga dal. Vi möttes av storslagna vyer, färgsprakande indianmarknader och människor och vi förflyttades tillbaka till Inkarikets tidevarv. I Urubamba klättrade vi uppför Inkaruinens 253 trappsteg och vyn där uppe är oslagbar. Jag fylldes av lyckokänslor när jag stod där på toppen och tittade bort mot horisonten och insåg varför jag är i Peru. Jag älskar verkligen att vistas i och vandra i naturen. Själen mår så gott av det och jag ser fram emot fyra dagars vandring på Inkaleden. Några sa till mig innan jag reste att jag var tvugnen att boka Inkaleden flera månader på förhand då det endast får vistas 500 personer där samtidigt. Men jag tänkte, äsch, det kommer lösa sig och det blir säkert billigare om jag bokar direkt på plats. Och nu är det gjort. 7e mars bär det av och det kostade runt 4000 kronor. Då ingår guide, bärare och utrustning, all mat och kostnaden för inträde till området. Tror att de som bokat hemifrån betalar runt 7000 kronor. Men visst, har man begränsat med tid och inte kan vara flexibel så ja, då skulle jag bokat hemifrån.

 Första dagen i skolan tilldelades jag och fem andra som också nyss anlänt ett prov för att testa våra spanskakunskaper och bli indelade i rätt grupp och nivå. Jag hamnade i nybörjarnivå 1 tillsammans med en annan tjej, Laurianne, från den fransktalande delen i Schweiz. Eftersom det är regnperiod och lågsäsong är grupperna små och det känns nästan som man har privatlektion. Men det är bara positivt eftersom jag hinner lära mig mer och snabbare. Redan under första lärarledda timmen lyckades jag få både Laurianne och vår lärare, Michaell, att skratta till tårar. Ni som känner mig vet att jag kan slänga ur mig en och annan groda och tydligen lyckades jag med detta även på spanska. Men det var härligt förlösande för visst fanns det en viss nervositet första dagen. Jag kände direkt att jag hamnade i rätt grupp, inte bara gällande kunskapsnivå utan också med rätt personlighet som jag klickade snabbt med. Skratten har fortsatt under veckan och vi har haft mycket roligt på lektionerna. På gränsen till att det spårat ut några gånger och Michaell kallade mot slutet av veckan vår klass för: ”la clase locca”.

Jag är den enda svensken och förutom en kvinna runt 40 är jag äldst. Det finns en kvinna som är 34 år men annars är de flesta mellan 18 och 25. Men jag brukar inte ha några problem att umgås med olika åldrar och nu får jag ännu mer möjlighet att leva ut min ungdomliga sida så det är bara roligt. De flesta som går i skolan är ifrån Schweiz. Varför vet jag inte. Laurianne sa att hon valde att studera just i Peru och inte i Spanien för att undvika fler schweizare. Hon förvånades lika mycket som jag att de är så många. De flesta är ifrån den tysktalande delen vilket innebär att jag får underhålla det tyska språket också. Och det går faktiskt riktigt bra med tanke på att jag inte pratar det så ofta längre. Laurianne har däremot en charmig fransk brytning på sin engelska och ibland kan jag inte låta bli att härma henne. Vi har funnit varandra och det är också vi som har bestämt att vandra Inkaleden ihop vilket jag ser fram emot.

Jag trivs också bra i min peruanska familj. Mamman kan prata engelska men inte barnen. Jag försöker så gott jag kan prata med den spanskan jag lärt mig hittills, men ibland är det lite frustrerande och missförstånd uppstår så då får jag ta till engelskan. Men jag märker på bara en vecka hur mycket lättare jag har att förstå dem nu än när jag kom. Med skolkamraterna är det lite blandat vad vi pratar, det blir nog mest engelska, men ju mer vi lär oss desto mer försöker vi prata spanska. Några som vi var ute och åt med igår kan redan mycket spanska och studerar på avancerad nivå och då blev det desto mer spanska.

 

 Jag äter oftast frukost och lunch i familjen och kvällsmat ute. Det är en överraskning varje dag vad jag får till mat, såväl till frukost som lunch. Frukosten varierar från stekt ägg på toast, till avokadomacka, pannkakor eller omelett. Oftast får jag förutom kaffe, nypressad juice. Och ja, fukterna smakar verkligen mycket och gott här. Det är mango och passionsfruktsäsong som jag njuter extra av. Nicolas som är den äldste sonen i familjen studerar till kock så det är han som lagar maten. De vet om att jag är västkustvegetarian (äter fisk och skaldjur men inte kött och kyckling) så de anpassar snällt de peruanska rätterna till mig. Och de smakar oftast gott. Men första dagen när jag kom hem till lunch från skolan fick jag en chock. Det stod en varm grönskakssoppa på bordet och jag trodde det var själva lunchen. Men sen serverades jag en stor portion pasta följt av en mousse gjord på passionsfrukt, jordgubb och grädde. Det var så mycket mat att jag fick ont i magen efter och tänkte det här kommer inte hålla i längden. Då kommer jag rulla hem till Sverige. Jag har förstått nu att de äter mest till lucnhen och på kvällen tar de bara något lättare. Men för att inte lägga på mig här nere har jag börjat gå till skolan, det tar cirka 45 minuter och nästa vecka ska jag ta privatlektioner i salsa. Min kropp längtar också efter yoga och det finns flera ställen här i Cusco som jag tänkte kolla upp närmare. Min känsliga laktosintoleranta och katarrmage har protesterat här i veckan och ibland får jag ta lite tabletter. Förhoppningsvis anpassar den sig litegrann. Men jag har hittat ett rawfood/vegetariskt/veganställe som gör bra mat för magen. Dit får det bli fler besök.

På tal om mat känner jag nu doften från köket, det vankas söndagslunch här i familjen. Mmm, undra vad det blir idag?

Happy Valentine och massa kärlek från Peru,

Jenny

6 tankar om “Nyheter från Peru!

  1. Det är så härligt att läsa om dina äventyr! Peru har jag också varit i och besökt Machu Picchu (tyvärr inte via Inkaleden) Och det är verkligen andligt. Det är förmodligen en av världens vackraste platser….Ha det underbart Jenny!

    Gilla

  2. Jajemensan, var på en häftig resa med scouterna när jag var 15 år. Vi skulle till världslägret (jamboree) i Chile och på vägen dit var vi i Bolivia och i Peru. Ska bli spännande att fortsätta följa din resa ❤ Massa kramar från ett vinterkyligt Sverige.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s