Det är egoistiskt att inte ta hand om sina rädslor och tvivel, finna sin kraft och fullt ut stå i den från en kärleksfull intention.

Hur känns det när du läser de här raderna? De kommer ifrån boken jag läser, ”Framtidens företagsanda, i kontakt med energi, magi och intuition” och jag tyckte det var klockrent uttryckt. För det finns något gammalt programmerat i oss att egoism är något fult och lika med att vi bara tänker på oss själva som inte syftar till flockens bästa. Många gånger är vi så rädda för vår kraft, att sticka ut och vara så bra vi kan av rädsla för utanförskap, som för ett flockdjur som människan kan vara förenat med livsfara. Men jag tänker att det är ju precis tvärtom. Tänk om vi alla i flocken istället hade arbetat med våra tvivel, hinder och programmeringar och istället kunnat nå vår fulla potential, anamma våra olika unika gåvor fullt ut, då hade ju flocken blivit starkare tillsammans. Vi hade kunnat stå emot faror lättare och göra större kärleksfulla förändringar i världen tillsammans. När vi istället håller tillbaka oss själva håller vi energin nere och ger inte vad vi kan till dem som finns runt omkring oss och världen i stort. Så precis som boken skriver, det borde ju vara mer egoistiskt?!

Själv älskar jag att lyssna till människor som vågar ta för sig av livet, som inte är blyga för att sticka ut, dela sin kunskap, erfarenheter och är stolta över sina förmågor. När jag i helgen fick lyssna till både föreläsare och deltagare som delade sin personliga och ekonomiska utvecklingsresa och utan att skämmas berättade att de lever på en passiv inkomst eller på något sätt nått ekonomisk frihet och trygghet så tyckte jag det var så inspirerande och några av de mest generösa och tacksamma människor jag mött. Som frikostigt delar sin kunskap och förmögenhet vidare genom föreläsningar, böcker, välgörenhet men framförallt genom sin humor, glädje och energi. Och att skapa ekonomisk framgång är ju bara en av alla förmågor. Det finns ju tusentals andra, att vara en fantastisk förälder, vän, kärlekspartner, medmänniska, coach, lärare, konstnär, att ha förmågan att kunna skriva, måla, spela fotboll, laga mat…. Allting kanske inte är något vi specifikt ska arbeta med utan kan få vara en hobby. Utifrån min egen och andras utvecklingsresa som jag fått äran att vägleda vet jag är att ju mer vi tillåter oss att vara oss själva och göra det vi mår bra av, desto mer har vi att bidra med. Inte minst energimässigt.

Efter några härliga dagar hemma i Åhus frågade jag min pappa när han skjutsade mig till tåget för att bege mig tillbaks till Göteborg:

– Pappa, vad tycker du har varit det bästa med vårt umgänge denna helg? Han klappade mig på benet och sa, att det är så härligt att se dig må så bra. Jag log och sa detsamma. Upplever att jag och min pappa med åren kommer varandra närmre och denna helgen har vi skojat och skrattat friskt över våra tillkortakommanden men också uttalat och delat det vi ser som positivt med varandra och har gemensamt. Och jag är enormt tacksam att jag får ha han kvar i mitt liv och hoppas på många fina år till.

Om du kunde göra mer av det du mår bra av och älskar att göra, vad skulle du göra då? Denna kommande nymånevecka får du en skjuts i energin att arbeta med detta. På fredag är det nymåne i oxen som handlar om hur du tar hand om dina resurser, din kropp, dina talanger och Moder Jord. Och på torsdag och fredag öppnar jag upp för nymåneläggning, coaching och terapeutisk healing via telefon. På torsdag finns det också möjlighet att få det på plats i Kålltorp och några tider kvar för massage eller kombinationsbehandling, coaching och massage.

Du är hjärtligt välkommen med din bokning: https://www.bokadirekt.se/places/sandros-feelgood-30094

Med kraft och kärlek
Jenny ❤

Nystart i februari, prova på 45 min helande samtal!

Nystart i februari med nysnö, nymåne, ny energi och NY TJÄNST!

Januari blev inte riktigt den nystart som vi många längtat efter med insjukningar och karantän så låt oss nystarta i februari som passande nog inleddes med nymåne igår! Jag startade upp denna månad tillsammans med en healingkollega och vän där vi igår över telefon gjorde nymåneläggning med Lee Seger healingkort och det blev en så fin och kärleksfull stund att sätta intentioner framåt, prata igenom känslor och tankar med vägledning av korten.

Rekommenderar varmt dig som redan har Lee Seger healingkort att göra en nymåneläggning tillsammans med någon du tycker om, live eller via telefon.

Är du mer nyfiken på att få vägledning via healingkort så kommer jag nu ge dig möjlighet till 45 min prova på healingsession för 750 kr (full session är 90 min lång) som ger dig härlig inspiration för framtiden, vad du behöver just nu och ditt nästa steg. Samtalet är djupt helande och vi kan fokusera på din kropp, en eller ett par frågor, en relation, helt enkelt det som är aktuellt för stunden. Sessionen sker över telefon.

Du hittar mer info och bokar dig här: https://www.bokadirekt.se/places/sandros-feelgood-30094.

Jag önskar dig en riktigt härlig nystart i februari
Med kärlek och nystartsenergi/
Jenny

Något nytt håller på att födas…

Likt våren är på intåg och där något nytt håller på att födas. Så känns det även inom mig. Som om jag är i mellanrummet mellan vinter och vår där något nytt så sakteliga börjar ta plats. Mitt hjärtchakra och solarplexuschakra är väldigt aktiva och har varit det, det senaste. Det känns som om hjärtat håller på att expandera, att jag blir än mer mottaglig för den villkorslösa kärleken och i solarplexus gnager det som om jag håller på att omformas och en ny identitet träder fram. Spännande och lekfullt ena dagen, motstånd och rädsla den andra. För vem blir jag då? När jag släpper taget om det gamla för att något nytt ska få lov att träda fram.

I flera läggningar av Lee Seger healingkort sen årsskiftet har kortet ”Ny Vision” trätt fram och som vägleder just till att något nytt är på väg att hända. Att jag har utvecklats och förändrats och att det nu är dags för en ny vision. Men att jag behöver låta det växa i lugn och ro.

Jag trädde in i det här nya året med orden tillit, tålamod och hållbarhet och jag vet att jag behöver ge mig tid att förändras. Likt vårens lökar som först ska sås i jorden innan de knoppar och först fram till sommaren står i full blom, så försöker jag tillåta mig detsamma. Men som Karin Boye skriver i sin dikt: ”Ja visst gör det ont när knoppar brister”, varför skulle annars våren tveka? så gör det även stundvis ont i mig. Som om jag lider av växtvärk. Och sensationssökaren i mig vill inte riktigt vänta in det nya utan ta action men min högkänsliga sida försöker stilla henne, så att vi tillsammans hand i hand väntar in rätt tid att blomma ut. Just för att det också ska bli hållbart.

Jag kan se och påverkas av andra i min omgivning som tar action såväl inom företag som privat och jag får jobba för att inte jämföra mig eller påverkas för mycket av det. För det är så viktigt att jag, precis som du, hittar vår egen rytm, som passar oss. För det är en livslång relation vi ska ha med oss själva och jag tror de flesta av oss vill att den ska bli så hållbar och välmående som möjligt.

Förra året var för mig ett upplevelsens år och jag fick vara med om mycket nytt. Såväl i det yttre men kanske framförallt det jag fick uppleva inom mig.

Jag inledde året med att för första gången inom mitt företag hålla två fullsatta workshops ”Månen och den feminina energin med Lee Seger” samt en kreativ workshop med skapandet av Vision board för året. Strax därpå begav jag mig till mitt älskade Bali. Där jag under en månads tid deltog i ett spännande och kraftfullt ”business camp” på österländskt vis. Fick träffa fantastiska människor ifrån världens alla hörn som jag kände stark gemenskap med.

Nära inpå hemkomst startade utbildningen till Energitransformerande Terapeutisk Healer och det är mycket tack vare denna utbildning som jag nu står inför något nytt. För den har verkligen transformerat mig. På djupet. Och jag återkommer till den.

Under en Glitter och Glamourträff i mars med nätverket ”Sharp Women” där jag bar tiara myntades begreppet ”Queen of fucking everything” som fått en stor impact i mitt såväl privata liv som i mitt företagande och som bland annat ledde till att jag i höstas höll en föreläsning i temat ”Queen of fucking everything”. Uttrycket och tiaran ger mig kraft och har även hjälpt mina coachklienter att uttrycka sin livskraft.

Våren fick jag spendera på min älskade skärgårdsö Vrångö där jag strax efter jag anslöt mig till coachförmedlingen ”Sumo Business team” höll min första gruppcoaching online; ”Sumofika med coachen” och fick vara med om både filminspelning och musikvideo. Så himla roligt!

Hösten avslutades med att jag också tillsammans med Systerknuten höll en fullmåneworkshop för första gången med yinyoga och Lee Seger healingkort. Det var så uppskattat med gemenskapen och den vägledning som deltagarna fick. Och jag känner verkligen att jag vill hålla fler workshops när pandemin är över.

Ja, 2020 var för mig ett äventyrsår där jag gjorde mycket nytt för första gången och sensationssökaren i mig älskade det.

Och det allra största äventyret är den utbildning till Energitransformerande Terapeutisk Healer som jag påbörjade för strax ett år sedan nu. Utbildningen har hjälpt mig att hela och läka det som jag tryckt undan, som jag inte riktigt tidigare varit redo för att möta. Som jag kanske trott att jag varit färdig med men där det nu än blivit tydligare för mig att vi läker i lager. Det har varit jävligt utmanande flera gånger och det har till och med funnits tillfällen där jag har velat kasta in handduken och inte fortsätta utbildningen, men jag vet att de stunderna har handlat om att jag har fått syna djupa sår inom mig som jag har behövt möta och hela. Och med stöd av Lee Seger och alla andra vackra själar på utbildningen har jag vågat möta det. Och den största utmaningen av dem alla för mig har nog varit just den att våga ta emot kärlek och hjälp. Där jag länge har känt ett utanförskap vågar jag nu sakta men säkert innesluta och välkomna mig själv. Som jag är. Det känns som att mitt stora, vidöppna hjärta nu inte bara ger ut utan att jag även tillåter kärleken likt en bumerang strömma tillbaka till mig.

Lika utmanande som utbildningen har varit, lika befriande är den och ett starkt frihetsminne är det jag delade i sociala medier för en dryg vecka sedan. Där jag beskrev hur vi i somras när vi arbetade med sakralchakrat, vårt energicentra för vår livskraft och sexualitet upptäckte att jag kunde relatera flera fysiska åkommor till detta chakra, som bland annat härstammade i undertryckt ilska. Och vi fick skrika ut vår ilska fritt och det kändes som vi skrek, inte bara för oss själva, utan även för alla kvinnor som tigt och anpassat sig i tusentals år. Så mäktigt.

Och det är så häftigt när jag tänker tillbaka på hur synkat mitt liv och min kropp har varit med just det chakra vi har jobbat med vid de olika utbildningstillfällena. Som om det jag upplevt som motsträvigt i livet just då har jag sedan fått arbeta med utbildningshelgen som följt.

Ja, att den här utbildningen har blivit vägledd mig och att den skulle pågå just under coronapandemin när hela världen står i ett större skifte har jag inga som helst tvivel på. Och jag minns så starkt under andra utbildningstillfället hur det plötsligt gick upp för mig där jag satt bland mina äldre, kloka utbildningsvänner vad ett medium några år tidigare sagt till mig. Jag hade kontaktat henne då jag sökte vägledning om vilken utbildning och nästa karriärsteg jag skulle ta. Detta var år 2016, redan innan jag gått min coachutbildning via Gothia Akademi. Hon svarade:

– Det är inte klart ännu vilken utbildning du kommer välja. Det kommer att komma till dig. Ibland kan vi grubbla för att vi inte kommer iväg på saker men det är för att det inte har kommit till oss än. Jag ser dig sitta med äldre kvinnor som har den här stabila klokheten. För du är en gammal själ och jag ser er sitta tillsammans och dra kort. Du är väldigt medial och du kan plocka fram det mer om du vill.

Och nu befinner jag mig just här, där jag under snart ett års tid fått hjälp att utveckla min intuition och medialitet tillsammans med inspirerande kvinnor där jag lär mig tekniker att på en djupare nivå kunna hjälpa individer att lösa upp känslomässiga blockeringar, ändra övertygelser och tankebanor och frigöra den kraft som behövs för att fortsätta skapa ett önskvärt liv. Terapeutiskt healing ger både djupt helande, stora insikter och öppnar upp för en mer själslig aspekt av oss själva. Detta sker på ett lekfullt och kärleksfullt sätt genom samtal och med vägledning av Lee Seger healingkortlek.

När vi nu i mars är färdiga med steg 1 i utbildningen kommer jag att börja ta emot övningsklienter och i nästa inlägg kommer jag att skriva mer om hur en session går till och vad helande egentligen handlar om. Känner du redan nu att du är nyfiken på och skulle vilja prova på en healingsession så mejla mig till sandrosfeelgood@gmail.com.

Med kärlek och glädje,
Jenny ❤

Dagen då min mamma tog självmord

Året jag skulle fylla 16 år tog min mamma sitt liv. Idag skulle hon fyllt 71 år.

Samma kväll vi fick dödsbeskedet började min bror sparka på tvättmaskinen. Jag ser det fortfarande framför mig. Jag vet inte riktigt vad jag gjorde. Jag var nog i chock och stod och tittade på.

Det var pappa som hade hittat henne. Hon hade hängt sig i sin lägenhet i Kristianstad. I hallen. Tidigare samma dag hade hon ringt på hemtelefonen. Det var jag som svarade. Hon frågade hur det gick hemma, hur det var i skolan och hur det var med min dåvarande pojkvän Niklas. Som att försäkra sig om att vi hade det bra. Hon avslutade vårt samtal med orden:

– Vad som än händer Jenny ska du veta att jag älskar dig.

Min puls steg hastigt samtidigt som allt gick i slow motion. Med uppspärrade ögon och stirrig blick räckte jag i chock över telefonen till min bror, Johannes.

Jag visste precis vad som var på gång. Jag hade känt det hela dagen. Så fort jag vaknade kände jag en oro. Det var inte första gången jag känt den. Men idag var den stark. Ovanligt stark. Den tog över hela min dag och jag kunde inte riktigt ta för mig något. Min bror hade kompisar över men jag gömde mig mest på mitt rum. Och pappa var inte hemma just då.

Även om det vände sig i magen bara av tanken att se min mamma i så dåligt skick som hon hade varit två veckor tidigare, fick jag sån stark känning av att jag skulle åka in och hälsa på henne den dagen. På psyk. Ångesten kröp i mig. Något stod inte rätt till. Men hennes samtal hann före.

Till min bror sa hon i telefonen att hon befann sig på sjukhuset. Men när min pappa ringde dit sa de att hon var på permission hos en vän. Men där var hon inte heller. Då bestämde pappa och en läkare och god vän till familjen att åka in till hennes lägenhet i Kristianstad.

Jag kunde inte koncentrera mig. Jag vankade av och an medan jag väntade hemma. Tiden gick. Långsamt. Otroligt långsamt. Jag stirrade på telefonen stup i kvarten och väntade på att pappa skulle ringa. Men tiden fortsatte att gå. Det kändes som en evighet och till slut kunde jag inte vänta längre. Jag ringde upp pappa. Min puls steg i snabb takt med signalerna som gick fram. Men inget svar. Så jag ringde igen. Och igen.

Pappa svarade till slut. Innan jag ens hunnit öppna munnen sa han kort:

– Jag är snart hemma Jenny!

Då hörde jag mig själv utbrista:

– ÄR HON DÖD?

Pappa svarade återigen;

– Jag är snart hemma Jenny.

Förtvivlat frågade jag igen:

– PAPPA, ÄR HON DÖD?

Svaret hade jag redan inom mig men jag behövde få det bekräftat.

– Ja svarade han lågmält, jag är snart hemma.

Så fort vi la på luren skrek jag på Johannes:

– MAMMA ÄR DÖD!!

Jag minns inte vad som hände sen men jag minns starkt att Johannes började sparka på tvättmaskinen och svor. Och jag såg på.

Så minns jag att han gick ut i hallen, drog på sig skorna, ryckte åt sig ytterjackan och när han var halvägs ut genom ytterdörren utbrast jag:

– Vart ska du?

– Jag kör en sväng, svarade han.

Utan att tänka efter for orden ur munnen:

– Jag följer med!

Så drog även jag på mig skorna och följde efter min bror ut. Det var mörkt och kallt. En sen afton i april 1994. Minns inte ens om jag fick på mig någon jacka. Jag hoppade upp bakom min bror på hans trimmade Puch Dakota och han körde iväg med ett ryck. Fort gick det. Jag höll mig krampaktigt fast om hans midja medan jag försökte hänga med i svängarna. Jag lutade mitt ansikte mot hans rygg. Jag var livrädd. Jag vet inte om jag var mest rädd för att han skulle köra ihjäl oss eller om jag var mest rädd för att fortsätta leva. Men just då kände jag att jag sket i vilket. Och jag lämnade det till ödet att bestämma.

Vi överlevde.

Och sen den dagen har jag kämpat med att göra allt jag kan för att inte bara överleva utan att fortsätta leva. Leva livet fullt ut. Som min mamma också försökte. Men tyvärr inte lyckades med.

Mamma var en fantastisk kvinna på många sätt. Beundrad och älskad av många. Den utstrålning och livsglädje hon hade gjorde att människor drogs till henne, som till en magnet. Man ville vara henne nära. Få ta del av hennes kärlek och energi. Hennes skratt och glädje smittade alla. Hon älskade att dansa, måla, sjunga och spela teater och var väldigt kreativ. Dekorerade ofta och pysslade i hemmet. Precis som jag.

Hon inspirerade och hjälpte många inte minst i sitt yrke som sjukgymnast. Men hon kunde tyvärr inte reda ut sitt eget mörker som tog överhanden om hennes liv. Emellanåt har det också tagit över mitt. Och jag har också funderat på att ta mitt liv. Flera gånger. Men det har alltid stannat vid en tanke. För jag vill leva.

Livet är en sån fantastisk gåva som vi blivit erbjudna. Och när vi istället för att fly ifrån vårt mörker, jobbiga känslor och rädslor och istället välkomnar dem, möter dem, tillåter dem och accepterar dem så frigörs de och vi blir så mycket lättare i kropp, sinne och själ. Vi kan då leva livet fullt ut och det kan bli alldeles magiskt. Men innan vi kommer dit kan vi behöva hjälp. Vi behöver varandra. Så mår du dåligt, våga sök, be om och ta emot hjälp.

Jag hade inte varit så trygg i mig själv som jag är idag eller lyckats ta mig igenom många svåra år om det inte vore för all den fina professionella hjälp jag fått genom åren i form av terapi, coaching och kurser i personlig och andlig utveckling.

Idag älskar jag livet och möter det med glädje, nyfikenhet och lekfullhet. Och jag har en helt annan tillit till livet idag än vad jag tidigare haft. Jag är mycket mer tacksam för det jag har och tar ingenting för givet längre.

Och precis som min mamma så älskar även jag att fira och jag vet att vi hade haft jävligt roligt tillsammans om hon levt och varit frisk. Men även om hon rent fysiskt är död så kan jag lova att hon aldrig har varit mer närvarande än hon är nu. Jag hör hennes röst inom mig och vi pratar och skojar som aldrig förr.

Förra året, samma dag hon skulle fyllt 70 år så bröt jag ihop i en kollegas famn under min lunch på jobbet. Och jag vet att mamma hade ett finger med i spelet. För tidigare under året hade hon tagit kontakt med mig och förmedlat att jag fortfarande hade sorg och skuld kvar som hon ville hjälpa mig att få ut. Och jag känner att jag har fått ur mig det nu.

Idag har hon istället spelat mig ett och annat spratt. När jag försökte kväva en fis (nu vet jag en som skrattar om hon läser detta, Carin Dalestedt 😉 ) tidigare idag under en massagebehandling hörde jag mammas röst säga;

– Hoppsan, var det tomten som kom?!

Jag skrattade till för det var nämligen något som hon själv uttryckt flertalet gånger när hon råkade släppa sig avsiktligt eller oavsiktligt vid juletid.

Vid ett annat tillfälle idag när jag skulle lägga över handduken på en återkommande massageklient som hamnat lite väl långt ner på bänken så råkade jag lägga handduken även över hans huvud. Såväl jag som min klient började skratta när vi märkte hur tokigt det blivit. Min känsla var att även har hade mamma ett finger med i spelet och ville skoja till det lite. Jag hörde en röst likt rumpenissen i Ronja Rövardotter säga:

– Nu blev det kväller, vaffor då då, vaffor gör hon på detta viset?

Jag fick skärpa mig för att inte fortsätta skratta under behandlingen.

Men nu sitter jag här och skrattar. Och jag har både skrattat och gråtit om vartannat ikväll. Jag tror aldrig jag tidigare skrivit om dagen när min mamma dog. Men orden bara kom till mig ikväll och de skulle tydligen sättas på pränt. Och det var skönt. Och befriande. På många sätt.

Jag har inte bara skrivit ikväll här efter jobbet. Jag har firat också. Tillsammans med såväl mormor som mamma. Och jag har nog brytit mot alla adventsregler vid detta laget och tänt både första och andra ljuset i adventsstaken. Till mammas och mormors ära.

Min mamma älskade Arja Saijonmaa så istället för att sjunga ”ja må hon leva” har vi lyssnat, sjungit och dansat i våra tiaror till:

”Jag vill leva i Europa, jag vill älska, sjunga här, jag vill skratta, gråta, dansa, jag är ur och förlorad och kär, när jag tänker på hela Europa och på oss som hör hemma här”

Och med de orden sätter jag punkt för firandet ikväll och önskar eder alla en riktigt God natts sömn.

Kärlek Jenny ❤

Ps. Vill ni läsa mer om min mamma har jag skrivit ett inlägg om henne här: En dag ska jag berätta om min mamma! Ds

Längtan efter att vara mer sann och snäll mot sig själv

Jag möter den överallt. Längtan. Längtan efter att vara mer sann och snäll mot sig själv. Längtan efter att bara vara och duga precis som man är, bortom all prestation. Bara vara.

Mot slutet av två coachsamtal under förra veckan frågade jag två klienter:

– Vad är det viktigaste du tar med dig av dagens möte?

 

Den ena sken upp i ett stort leende och utbrast:

– Att det är okej att vara precis som jag är 🙂

 

Den andra svarade på samma fråga:

– Att tillåta mig att känna det jag känner, att fortsätta vara snäll mot mig själv.

Under en längre fika samma vecka drog en bekant kortet ”Att vara sann” ur Lee Segers healingkortlek och efter att jag läst upp texten tillhörande kortet kunde jag skönja tårar i hennes ögonvrår och jag frågade:

– Vad tänker eller känner du inför det här kortet?

Jag såg hur hen drog ett djupt andetag och svarade mjukt:

– Att jag behöver vara mer snäll mot mig själv.

 

Såväl hos mina klienter som kollegor, vänner och bekanta som inom mig själv möter jag denna längtan.

Vad är det då som gör det så svårt att vara sann och snäll mot sig själv? Vad är det som gör att vi prioriterar och sätter andras behov istället för våra egna i framkant? Jo, för bortom längtan finns också en rädsla. Rädsla för att inte duga, rädsla för att inte bli älskad och sedd för den vi är, rädsla för att uppfattas som egoistisk, rädsla för att stå utanför och blir bortprioriterad. Och det är okej att vara rädd. Att tillåta även den känslan att få finnas. Alla känslor är tillåtna men vi kan välja hur vi vill agera på dem.

Även om vi är rädda så kan vi samtidigt välja kärlek. Varje gång du väljer kärlek, lyssnar och ser till dina egna behov så växer du. Kärleken växer. Och ju mer kärleken växer inom dig, desto mer kärlek sprider du också omkring dig. Det är inte egoistiskt att vara sann, snäll och prioritera sig själv. Det är nödvändigt för att må bra och för att kunna ge kärleken vidare. Och samtidigt som du visar för dig själv och andra att det är okej att vara snäll mot sig själv så tillåter du också andra att vara det och det blir ringar på vattnet. Det blir en ärligare och härligare tillvaro att vistas i.

En vän sa till mig häromveckan att hen fick så dåligt samvete inför sitt barn varje gång hen prioritera sig själv vare sig det gäller träning, träffa en vän, gå på kurs etcetera.

Jag sa till hen:

– Men tänk om du varje gång du gör något som får dig att må bra istället säger till dig själv:

– Nu är jag snäll vid mitt barn. Jag väljer att fylla på mig själv med energi så att jag kan bli en bättre och närvarande mamma. Jag gör det här inte bara för mig själv utan även för min dotter.

Det som vi fokuserar på tenderar att växa så det gäller att rikta sitt fokus på tankar som föder känslor som vi mår bra av. Det kan vara lättare sagt än gjort och vi kan behöva hjälp. Och det är okej. Att be om och ta emot hjälp. Och de flesta människor vill hjälpa. För det mår vi bra av.

Jag har själv fått jobba mycket med den här biten och gör det fortfarande, att be om hjälp. För det är och har inte varit naturligt för mig. Jag är uppvuxen med en mamma som hade mycket svårigheter med sig själv och jag fick många gånger hjälpa henne och vara mamma åt min egen mamma. Det gjorde att jag tidigt blev självständig och klarade mig bra på egen hand. Jag växte upp med att sätta någon annans behov före mina egna. Det blev naturligt för mig. När jag nu ser tillbaka på foton från den här tiden kan jag skönja en blyg och osäker liten flicka.

Idag har jag tagit denna lilla flicka i min hand och jag hjälper henne framåt. Med min styrka och trygghet visar jag henne vägen. Men ibland tenderar hon att bli rädd och ta över. Jag tar henne då i min famn och tillåter henne att få finnas, tillåter hennes tårar att få trilla, tillåter hennes osäkerhet att få lysa igenom och jag säger till henne att det är okej. Jag tröstar henne och jag visar henne min kärlek. Jag delar henne även bland mina närmsta och när hon känner sig välkommen och får vara med, då blir hon lugn och trygg igen och vi fortsätter att vandra vidare på livets stig. Tillsammans, hand i hand.

I skrivande stund på det café jag sitter (läs igår) så vattnas mina ögon. För jag känner hennes närvaro, min sårbarhet, mitt inre lilla barn. Hon finns här inom mig och det är okej. Det är mer än okej och hon får finnas till. Hon är en del av mig, lilla Jenny. Precis som den vuxna, starka, trygga och energirika Jenny är en del av mig.

Ibland får jag frågan:

– Jenny, vad får du all energi ifrån?

Jag kan inte svara annat än inifrån och den växer när jag är sann och snäll vid mig själv. När jag följer min magkänsla och hjärta och ger mig själv det jag behöver. Och när jag känner tillit till livet, till mig själv och mina medmänniskor. När jag lever i nuet och när jag tillåter mig att vara precis som jag är. Då växer kraften och energin inom mig och det bubblar över.

Så har det inte alltid varit och jag har fått jobba för det. Jag har starka minnen av när jag började gå i coachning för många år sen. Anledningen till att jag då sökte hjälp var på grund av att jag befann mig i en stormig relation som pågått några år och jag visste varken ut eller in. Jag minns såväl att det enda jag pratade om var hur jag skulle få relationen att fungera, det var det enda jag hade fokus på. Tills jag till slut fick frågan:

– Men Jenny, vem är du i relationen? Vad är dina behov, vad vill och längtar du efter?

På det hade jag inga svar. Jag hade förlorat mig själv i relationen och där och då började min personliga utvecklingsresa. På riktigt.

Vet du vad dina behov är, vad du vill och vad du längtar efter? Om du vet det, vet du hur du ska ta dig dit? Om du inte vet, vill du ta reda på det?

Oavsett var du befinner dig så är det okej. Du är okej precis som du är, där du är. Men om du längtar efter en förändring och vill påbörja din personliga utvecklingsresa så uppmuntrar jag dig att ta emot hjälp. Och om det känns rätt för dig att ta emot min hjälp så vägleder jag dig gärna genom den spännande resan vi befinner oss på, livet.

Är DU redo för att följa din hjärtas längtan, att bli mer sann och snäll mot dig själv?

Om svaret är ja så är du hjärtligt välkommen att boka en tid hos mig: Fram tills årskiftet erbjuder 30 procents rabatt på mina tjänster. Du kan även köpa värdekort eller presentkort att ge bort. Du hittar mig nu på Boka direkt:

BOKA HÄR

Kram och kärlek
Jenny ❤

Våra fem olika kärleksspråk

Alla människor har vi en stark längtan efter att bli älskade och sedda för den vi är. Det som kan vara utmanande för oss är att kommunicera hur vi behöver bli bekräftade för att vi ska må bra och kunna skapa lyckliga och hållbara relationer. Det här fick jag lära mig mer om igår då jag och en vän lyssnade på en mycket spännande och berikande föreläsning med Åsa Nyvall, samtals och parterapeut, coach, yogalärare och författare till ”Kärlekens språk”. Enligt Åsa finns det fem olika kärleksspråk som vi människor använder oss av för att uttrycka kärlek och uppskattning:

– Fysisk beröring
– Gåvor
– Tid tillsammans
– Tjänster
– Bekräftande ord

Åsa menar att vi föds med ett primärt kärleksspråk, ett förstaspråk som varar livet igenom. Det är det språk som påverkar dig allra mest, språket får dig att känna dig sedd och älskad på riktigt. Många har också ett sekundärt kärleksspråk, ett andraspråk som också är väldigt betydelsefullt. De primära och sekundära språken är en del av vår personlighet.

Vad innebär då de olika kärleksspråken? Nedan följer en sammanfattning:

E: FYSISK BERÖRING
Det första kärleksspråket är fysisk beröring. Om det här är ditt kärleksspråk känner du dig sedd, älskad och bekräftad när någon rör vid dig. Du är en person som ofta och gärna kramar och berör dem du har nära. Du har en hand på den andres ben när ni sitter i bilen eller i soffan, och du nästan spinner när någon ger dig massage. Att bli berörd får dig att känna dig levande och du vill helst inte somna utan att först kyssa din partner.

C: GÅVOR
Det andra kärleksspråket är gåvor. Om gåvor är ditt kärleksspråk känner du dig sedd och viktig när någon har tänkt ut en fin present till dig. Det handlar inte om prislappen på gåvan, utan om att någon verkligen har ansträngt sig för att hitta något som just du uppskattar och tycker om. Du lägger själv ner din själ för att hitta den perfekta gåvan och kan spontant komma hem med blommor, eller en specialtidning och favoritgodiset om din partner är sjuk.

B: TID TILLSAMMANS
Nyckeln till det här kärleksspråket är närvaro. För dig är det viktigt med kvalitetstid, att umgås, ta en promenad ihop eller sitta ner och prata. Att lyssna på andra och ge dem din fulla uppmärksamhet är ditt sätt att visa att de är viktiga för dig. Om du upplever att du inte blir lyssnad på, så spelar det inte så stor roll hur många presenter du får. Du vill ha tid med dem du älskar. Det får dig att känna dig utvald, sedd och älskad.

D: TJÄNSTER
Om du har tjänster som ditt kärleksspråk känner du dig omhändertagen och älskad när någon gör något för dig som underlättar ditt liv. När någon lägger märke till att du behöver avlastning, eller om någon tar över en av dina sysslor, så att du istället kan få ägna dig åt något som fyller dig med glädje. För dig är det självklart att springa ärenden när din partner inte hinner, eller att laga maten om den andre är sen. Och du lyssnar alltid in vad andra behöver hjälp med. Men om du alltid får göra allting själv och inte får något tillbaka kommer du till slut att känna dig som en betjänt.

A: BEKRÄFTANDE ORD
Om du har bekräftande ord som ditt kärleksspråk tycker du att det är helt fantastiskt när någon berättar för dig hur värdefull du är. När du får höra orden ”Jag älskar dig” och den som uttrycker det verkligen menar det, då känner du dig älskad i djupet av ditt hjärta. Bekräftande ord handlar om att uttrycka fina saker, kärlek och uppskattning. Det kan vara muntligt eller i skrift. Du hör till dem som strör komplimanger omkring dig, som uppmuntrar och påpekar när vänner är snygga, ser om någon klippt sig, berömmer när någon är trevlig eller när någon gör något bra. Det går av bara farten. Det är också det språk du själv behöver höra för att må bra och för att inte köra slut i kärlekstanken.

Efter en genomgång av de olika kärleksspråken med många exempel ur verkliga livet hade jag en hint om vilka som var mina men samtidigt svårt ändå att bara urskilja två och jag kunde känna igen mig i alla, de tilltalar mig och är härliga var och en.

Åsa förklarade att en relation behöver alla fem kärleksspråken eftersom de ger energi till relationen och håller den vid liv. Men om vi vill att vår partner, vän eller kollega ska känna sig viktigast av allt, då måste vi prata det kärleksspråk som är deras primära. Annars kommer relationen att bli ansträngd.

Jag fick en känsla av att mina primära kärleksspråk skulle landa i bekräftande ord, fysisk beröring eller tid tillsammans. Och mycket riktigt, efter att vi fick göra ett förenklat test ifrån hennes bok så blev mina kärleksspråk:

1. Fysisk beröring 2. Bekräftande ord

Inte så konstigt att jag alltid genom åren har njutit av kroppsbehandlingar och massage eller att jag utbildat mig till kommunikatör och alltid haft lätt för och tyckt om att uttrycka mig i ord. Det ger mig också än mer förståelse till varför jag nu arbetar som massör och coach där jag både får hjälpa och beröra människor såväl fysiskt som mentalt. Där jag ges möjlighet att stötta, peppa och bekräfta med ord som känns naturligt för mig och där jag också får genuin feedback tillbaks.

Mina primära kärleksspråk fick mig också att tänka tillbaka på mina längre kärleksförhållanden och jag inser att jag alltid har dragits till män som varit väldigt fysiska och bekräftande verbalt i ord och skrift.

Jag frågade Åsa om det är bäst att vi är tillsammans med en partner med samma kärleksspråk. Hon menar på att det kan underlätta men att det viktigaste är att vi är medvetna om varandras och uttrycker det kärleksspråk som vår partner behöver. Inte minst när vår partner mår dåligt. Vidare berättade hon att den vanligaste orsaken till att förhållande spricker är just att vi inte lär oss och kommunicerar kärleksspråken, uttrycker våra egna behov men också att förstå vår partners och våra medmänniskors. Om du vill att din partner, vän, släkting, kollega eller barn ska känna sig viktigast av allt måste du identifiera hens primära och sekundära kärleksspråk och regelbundet använda det. Även om det är inte är ditt eget kärleksspråk.

Åsa menar att det egentligen är ganska enkelt att ta reda på våra medmänniskors olika kärleksspråk. De flesta signalerar tydligt och oftast omedvetet genom att kommunicera med andra på det språk som vi vill att de ska använda gentemot oss.

Jag och min vän fick samma primära kärleksspråk, fysisk beröring. Och efter att föreläsningen följdes av ett yinyogapass så avslutade vi därefter dagen med att bekräfta varandras kärleksspråk i en lång och innerlig kram. ❤

Har du förstått vad ditt kärleksspråk är? Eller blir du nyfiken på att ta reda på det?

Bifogar nedan det test som vi fick göra under gårdagen.

VILKET ÄR DITT KÄRLEKSSPRÅK?
Välj det påstående i varje del som du känner igen dig mest i. Vid frågan finns det en bokstav, hur många du får av varje avgör vilket ditt primära kärleksspråk är.

A Små kärleksbrev från min partner får mig att må bra.
E Jag älskar att bli kramad av min partner.

B Jag tycker om att vara ensam med min partner.
D Jag känner mig älskad när min partner hjälper mig med mitt arbete.

C Att få gåvor av min partner gör mig glad.
B JAg tycker om att göra långresor med min partner.

D Jag känner mig älskad när min partner tvättar mina kläder.
E Jag tycker om när min partner rör vid mig.

B Jag känner mig älskad när min partner lägger armen om mig.
C Jag vet att min partner älskar mig, för hen överraskar mig med gåvor.

B Jag tycker om att resa nästan vart som helst med min partner.
E Jag tycker om att hålla min partner i handen.

C Jag sätter värde på de gåvor som min partner ger mig.
A Jag älskar att höra att hen älskar mig.

E Jag vill att min partner ska sitta tätt intill mig.
A Min partner säger att jag ser bra ut, och det tycker jag om.

E Jag tröttnar aldrig på min partners kyssar.
B Jag älskar när min partner visar intresse för saker jag tycker om att göra.

C Jag ser fram emot vad min partner ska ge mig i jul.
A Jag gillar att höra min partner säga att jag är viktig för hen.

D Det betyder mycket när min partner hjälper mig trots att hen har annat att göra.
A Jag mår bra när min partner säger att hen uppskattar mig.

C Min partner visar mig att jag är älskad när hen ger mig gåvor.
D Min partner visar kärlek genom att hjälpa mig utan att jag frågar.

Antal A: Antal B: Antal C: Antal D: Antal E:

Du hittar svar på ditt primära och sekundära kärleksspråk tidigare i inlägget där de olika kärleksspråken är beskrivna. Framför varje kärleksspråk hittar du en bokstav.

Önskar er alla en kärleksfylld söndag och mer harmoniska och lyckliga relationer ❤

Gotland/Författarmöte/Reflektion/ Egentid/Högkänslighet/Coachning

Blickar ut mot horisonten genom det fönster jag sitter mot med ett glas bubbel i hand och försöker arbeta med bokföring och planering. (Läs förra söndagen) Men utsikten mot det vackra kalkstensbrottet som tornar upp sig likt ett ståtligt vitgråskimrande berg ut mot havet där solens sista strålar för dagen bildar ett magiskt sken och glitter i vattnet, stjäl hela min uppmärksamhet. Energin och lugnet jag upplever här på Gotlands nordöstra ö, Furillen, under eftermiddagen har fått mig att landa ordentligt. Jag känner mig så närvarande, harmonisk och tacksam för att jag är här och sitter och reflekterar över hur det egentligen kommer sig. Tankarna letar sig tillbaka till den ljuvliga cykeldagen jag fick på vackra Fårö igår och där jag blev hembjuden på en kort visit hos min favoritförfattare, Camilla Davidsson.

Vi är vänner på Facebook och har chattat lite genom åren sen jag fick nys om att hon skulle debutera som författare 2014 med en bok om pilgrimsvandringen på Santiagoleden. Då hade jag precis beslutat mig för att jag ville vandra där och var sökande efter inspiration. Jag skrev till Camilla och frågade om jag kunde få förbeställa hennes bok. Vi kom då att börja prata om min vandring och det slutade med att hon sen hjälpte mig att lägga upp en preliminär rutt över vart jag skulle börja vandra för att hinna ta mig i mål inom två veckor i Santiago de Compostela.

Jag älskade hennes första bok och blev än mer inspirerad av att vandra. En riktig feelgoodroman med stark igenkänning och som berörde mig djupt. Sen dess har hon gett ut sex böcker och jag har förbeställt dem alla och överraskas ständigt över hur hon kan beröra mig så. Jag har snart läst hälften av hennes sjätte bok, ”Under fikonträdets skugga” och hon har redan lyckats försätta mig i tårar i tre omgångar och väckt en stark åtrå. Hade kunnat legat och läst hela dagen om det fortsatt regna, så fängslad jag är av hennes story. Men så sprack solen upp och när jag läste om hur en karaktär i hennes bok, som för övrigt utspelar sig här på Gotland, nämner att de ska bege sig på utflykt till Furillen, kom jag att tänka på cyklisten jag träffade på vägen hem på Fåröfärjan igår och som också tipsade om denna plats. Jag bad henne ta ett foto på mig i solnedgångens ljus när färjan precis hade avgått och vi kom att småprata lite därefter. Det visade sig att hon också var här själv sen tio dagar tillbaka och hade sett så många vackra platser på sina cykelturer som hon frikostigt delade med sig av. Vi hittade snabbt gemensamma nämnare, delade upplevelser och skönheten i att resa själv. Efter ett tag frågade jag med glimten i ögat:

– Är du också högkänslig?

– Hon log och sa lite trevande, ja, jag tror det. Har läst en hel del om det.

Jag förstod det direkt. På sättet hon pratade, de detaljer hon så utförligt beskrev om de häpnadsväckande platser hon besökt och det djup i samtalet som vi delade så snabbt med varandra. Och inte minst vårt behov för egentid och reflektion. Vi högkänsliga tar in sextio gånger mer intryck än någon som inte är högkänslig och har därför ett större behov av att processa, reflektera och bearbeta information på djupet och det är lätt att vi med samma personlighetsdrag dras till varandra. De senaste åren när jag har förstått mer innebörden av att vara högkänslig och pratar öppet om det märker jag hur jag oftare omger mig med likasinnade.

Vi fick ett fint möte och jag kände starkt att Furillen kallar mig. Det är det jag älskar med att resa oplanerat och själv, att följa flödet och de nya möten som uppstår, känna efter och ha tillit att jag leds rätt och dit hjärtat vill. Det blir mer spännande och lättare att också vara närvarande i nuet.

Jag skrattar till och min uppmärksamhet stjäls nu av den manliga serveringspersonalen som har höjt musikspelaren inne i köket på Fabriken Furillen Hotell och Restaurang där jag befinner mig och de stämmer in och sjunger med till Elvis ”I can’t help falling in love with you”. I samma stund kommer en av dem ut och när han ser mitt leende spricker han själv ut i ett och kan inte hindra sig från att säga:

– Här sitter du och ser ut att ha det riktigt bra.

– Ja, speciellt glad blir jag när jag hör hur härligt ni har det som sjunger med till musiken.

Han skrattar till och svarar med glimten i ögat:

– Ja, vi måste ju också ha det bra.

– Självklart, fortsätt med det.

Han tackar, vänder sig om och traskar mot köket med raska steg. Jag hör hur en skrattsalva träder i kraft och misstänker att han delat med sig av vårt samtal.

Jag fortsätter att le och trivas i detta nu. Livet, tänk vilken spännande resa. En berg och dalbana av upplevelser, möten, känslor och tankar. Det finns dagar som smärtar och där tankar och känslor river i mig, dagar som är svårare att acceptera än andra men som när jag gör just det, accepterar, andas, mediterar och ber om hjälp så går de också lättare över. Sen så finns det också de här dagarna. När glädjen och ron hittar sin rättmätiga plats djupt inom mig och när jag också glädjs så mycket med andra, så att jag nästan spricker av livsglädje. En villkorslös kärlek till livet självt fyller mitt hjärta och hela mitt väsen.

Oavsett om du är högkänslig eller inte så rekommenderar jag alla att åka iväg några dagar på egen hand. Eller åtminstone ge sig själv tid och möjlighet att resa i sitt inre oavsett om det sker iväg eller på hemmaplan. Att ge sig den tiden att reflektera över sig själv, livet där hemma, vart man står och är på väg, vad som egentligen är viktigt är guld värt för ens välmående och personliga utveckling. Det är lätt hänt att vi annars bara kör på i en riktning som vi inte ens själva vill eller kanske valt. Reflektionsavstånd och lite tid skapar möjlighet att utforska hur vi egentligen känner över saker och ting. Inte minst ger det energi att få andas ut och bara vara mellan varven. Från flera av mina coachklienter som är mitt uppe i karriär och familjeliv får jag höra om deras längtan efter egentid och hur mycket de uppskattar våra möten, där de ger sig tid att hinna lyssna till sina egna tankar, reflektera, känna efter och landa.

Vi har alla lika mycket tid på dygnet och det är upp till var och en hur vi fördelar den. Att avsätta tid för sig själv är inte egoistiskt, tvärtom. När vi sätter gränser och ger oss själva den tid vi behöver för att göra det vi mår bra av har vi också mer att ge till andra och vi blir en bättre medmänniska, partner, förälder, kollega och vän.

När avsatte du tid för dig själv senast? När gjorde du något som fick dig att må riktigt bra? Semestern börja lida mot sitt slut och för många kan det innebära vemod och jobbångest. Men hur kan du behålla och förlänga semesterkänslan även om du har börjat jobba? Hur kan du avsätta tid för dig själv och det du behöver och mår bra av så att du får en välmående och balanserad höst?

Bra frågor att ställa sig men kanske inte alltid så lätt att ta itu med själv. Vill du ta hjälp av mig för att komma fram till vad du vill, vad du behöver göra för att komma dit och sen att få det gjort är du varmt välkommen att höra av dig. Boka tid genom att skicka ett mejl till: sandrosfeelgood@gmail.com. På onsdagar hyr jag ett rum på Ånäsvägen 21 vid Redbergsplatsen, Göteborg, i regi av Flera nyanser och Soulmind där jag tar emot klienter. Övriga tider kan jag coacha via telefon, walk and talk, ute på företag eller ett lugnt café eller liknande. Du väljer helt enkelt det forum som passar dig bäst.

Jag önskar dig en glädjerik och energifylld start på denna vecka, så fråga dig själv, vad behöver du för att kunna skapa det, men också, hur kan du bibehålla den känslan?

Hjärtliga hälsningar
Jenny ❤

I meningsfullhet hittar du din sanning

I NY LOKAL
Sitter med ett leende på läpparna och skriver från mitt coachrum som jag flyttat in i idag. Här kommer jag till att börja med finnas på onsdagar framöver. Det ligger ett stenkast från Redbergsplatsen och bara fem minuters cykelväg hemifrån mig. Rummet jag sitter i är ljust och avskalat och förutom två tavlor i behagliga toner på väggarna är det fritt från störande intryck. Här finns det som behövs. Ett litet skrivbord i ljust trä i ena hörnet och två gråa fåtöljer med ett litet vitt bord emellan i det andra. På golvet sätter man fötterna på en tjockare gammelrosa matta som snyggt matchar de gråa fåtöljerna. Får minsann säga att Anna och Kina som driver stället har bra smak, för jag har exakt likadan matta hemma 😉 Ett fönster i rummet vetter ut mot en grönskande gräsmatta och släpper in lagom med ljus. Här känner jag mig lugn, behaglig, kreativ, trygg och på helt rätt plats. Det var så härligt att få bekräftat det jag själv upplever av min första klient som så fort hen satt sig i en av fåtöljerna uttryckte:

– Vilken skön energi det är här!

Exakt så, en skön energi har rummet och jag märker att den fyller även mig och mina klienter med det. Sitter nu här och reflekterar över livet. Det är så häftigt vart det kan föra en beroende på vart man ställer in riktningen. För bara några år sen gick jag själv en hel del i coachning och ville förändra mitt liv. Detta efter att ett tag haft känslan av att sitta fast i ett arbete och liv som inte längre kändes meningsfullt eller sant för mig och fick mig att må dåligt. Men nu, några år senare efter att ha vågat följa mitt hjärta, brytit mönster, rest och uppfyllt många av mina drömmar, gått kurser och hittat en helt annan tillit till mig själv och till livet än vad jag då hade, sitter jag här, fortfarande i min egen livscoach och mentors regi men inte som klient utan som egen företagare och coach. Det känns stort och jag kan inte sluta att le och jag ryser. Dreams do come true. Tack Anna Candela för att du trott och tror på mig, för att du uppmuntrat mig och stöttar mig att gå den här vägen.

Nu känns livet meningsfullt och sant för mig igen och jag ser med spänning på framtiden. Och jag vill uppmuntra dig som läser det här, att våga tro på dig själv och lyssna till det som ditt inre försöker tala om för dig, gör det som känns sant och meningsfullt för dig för då kommer du att blomstra och människor som du behöver i ditt liv kommer din väg. Du behöver inte alltid veta hur utan ha tillit till att det kommer att hända. Om det är något som skaver inom dig så se det som något positivt, du är på väg att förändras och din inre röst försöker prata med dig. När du börjar lyssna på den rösten och gör saker som känns meningsfullt för dig så kommer du börja kommunicera både medvetet och omedvetet på en annan frekvens där du sänder ut kärlek och glädje istället för rädsla och oro och då svarar livet tillbaka med kärlek och glädje. Det finns en historia som så fint representerar detta:

”En gammal indian sa en dag till sitt barnbarn: ”Två gamla vargar krigar inom oss alla. Den ena är rädsla och hat, den andra vargen är kärlek och fred” Vilken vinner?” frågade barnbarnet. Den gamle indianen svarade: ”Den vi matar”

/Meditationsguiden.com

LIVSOMVÄLVANDE KURS
I förra veckan då jag deltog i en kurs i mindfulness, meditation, stresshantering och qigong blev jag ännu mer påmind om ovanstående och hur viktigt det är att vi själva tar fullt ansvar för att skapa det liv vi vill leva istället för att sätta upp hinder eller skylla på omständigheter, som föräldrar, barndom, samhället etcetera. Kjell som var kursledare, en cool man och numera också en förebild i 70-årsåldern hade en härlig livsinställning där han hela livet levt efter 80/20- procentsregeln där han 80 procent av tiden gjort precis det han funnit glädje och mening i och 20 procent av tiden gjort det ”skit” (som han själv uttrycker det) han behövt göra för att han resten av tiden ska kunna göra det han vill. Och han har verkligen levt livet fullt ut och gör det fortfarande. Jag är imponerad av att han vid sin ålder fortfarande är igång med flera veckovisa kurser året om, coachar, föreläser och skriver böcker. Och inte nog med det. På den kursgård vi befann oss förra veckan, vackert beläget vid en sjö och ängsmarker några kilometer från Surahammars civilisation förväntade jag mig att han skulle ha någon hjälpreda som skulle laga den mat vi skulle förtära. Men nej, han var uppe tidigt, gjorde iordning frukost, lagade lunch och middag. Häpnadsväckande! Stress verkar inte existera i Kjells värld och enligt han själv så chillar han mest.

Jag har fått flera frågor om den som jag själv uttryckt det i sociala medier, livsomvälvande och dagligen överraskande kurs som jag deltog i förra veckan och det är väldigt svårt att återberätta för någon som inte varit där. Men essensen i det hela är den starka samhörighet som skapades mellan oss som deltagare med Kjell i spetsen. För vi tillät den skapas. Vi tog emot den livsinspiration och verktyg som Kjell ville ge oss men också den vi ville dela för varandra med öppna och nyfikna armar och vi lyssnade på varandra. På riktigt. Medvetet och närvarande. Vi tillät oss att släppa på spänningar, gamla mönster och vågade vara sårbara och ledsna inför varandra. Och vi tillät oss att ha roligt och skratta, väldigt mycket. Jag kan inte minnas när jag sist skrattat så mycket på kort tid som jag gjorde förra veckan. Vi vågade helt enkelt vara oss själva fullt ut i varje ögonblick och istället för att leva enligt egot tillät vi oss att leva enligt jaget och slänga oss ut i ovissheten, släppa på gamla sanningar och skapa nya. Och den villkorslösa kärlek jag så starkt fick uppleva bär jag för evigt med mig i mitt hjärta och jag är så tacksam för att jag anmälde mig till denna kurs. Den uppenbarade sig i min verklighet när jag gick starta eget kursen i december och väckte min nyfikenhet. Efter ett kort samtal med Kjell så bestämde jag mig. Jag gick på min känsla och intuition som ville ta mig dit. Och jag vet nu varför. Jag vill tacka Kjell och alla vackra deltagare för att ni har hjälpt mig att fortsätta följa min hjärtas väg, dela den glädje och energi jag besitter och sprida mer kärlek i världen.

Det som kanske inte klingar an i min sanning till skillnad från Kjells är att han i min värld svär lite för mycket, men egentligen, när hans mål är att sprida ljus och kärlek, vad fan gör det när allt kommer omkring? 😉

För er som är nyfikna på Kjells kurser hittar ni dem här: https://www.kurser.se/utbildning/sjalens-krigare-kjell-haglund/

LÄNGTAR DU EFTER EN FÖRÄNDRING?
Kanske sitter du och funderar på vad du vill göra med ditt liv, vad du vill jobba med, hur du egentligen vill leva? Hur du ska få tiden att räcka till, hur du kan hitta mer lugn i dig själv och få tid till det du egentligen vill? Kanske har du redan ett konkret mål men behöver hjälp och motivation att ta dig dit? Du kanske har ett behov av att stärka ditt självförtroende och/eller självkänsla? Förbättra en relation? Bli bättre på att fatta beslut och genomföra dem? Lära dig sätta gränser? Förändra ett beteende? Eller så kanske du känner att det är något som skaver men du vet inte exakt vad?

Oavsett var du befinner dig så går det att förändra! Allting börjar med ett första litet steg. Det första steget kan vara att be om hjälp.

BOKA TID/HITTA HIT

Med ännu mer inspiration och verktyg i min låda är jag än mer taggad att hjälpa dig nå dit du vill och du är varmt välkommen att boka en coachningsession hos mig genom att skicka ett mejl till: sandrosfeelgood@gmail.com.

Som nämnt kommer jag framöver vara tillgänglig på onsdagar på Ånäsvägen 21 nära Redbergsplatsen, Östra Centrum, Göteborg.

Övriga tider är jag tillgänglig för telefoncoachning och promenadcoachning. Hör av dig så gör vi upp en plan som passar just dig.

ÖPPNINGSERBJUDANDE OCH FRISKVÅRD
Som öppningserbjudande till min lokal förlänger jag mitt tidigare erbjudande där du får prova tre coachningsessioner (1h/gång) för 999 kr. Detta gäller till och med 20190630 och ett erbjudande per person. Vet att du även kan använda dina friskvårdspengar hos mig och få ett handskrivet kvitto att lämna in.

Kärlek och värme
Jenny

Naturen/Mindfulness/Meditation/Stresshantering

Naturen kallar på mig. Den gör det mer än någonsin när jag känner mig rastlös, orolig eller har för mycket spretiga tankar som jag hade när jag steg upp imorse (läs igår morse) och en rörig dröm spelades upp för mitt sinne. Mellan tvättar och städning begav jag mig ut i duggregn med sikte mot skogen och Härlanda Tjärn, som ligger granne med mig. Jag kom inte många meter förrän jag var tvungen att stanna och lukta på alla nyutslagna blommor och träd. Mmmm så många ljuvliga dofter som förstärks med regnet som fallit. Dofter som väcker såväl fina minnen till liv men som även skapar nya och fyller mitt sinne och kropp med välbehag. Likt ett nyfiket barn tar jag en avstickare på varje stig som fångar min uppmärksamhet och som jag tidigare ej bevandrat mig på. Det leder till vyer jag inte tidigare sett och en lugn och skön promenad blev till slut även en spännande upptäcksfärd och jag känner mig själsligt påfylld därefter. Fler klarsynta och positiva tankar letar sig fram och en tacksamhetsvåg sköljer genom mig. Att vistas i naturen är något av det mest läkande vi kan uppleva. Det känns för mig som att hela mitt väsen hittar hem när jag är där och egentligen är det inte så konstigt. Även om många av oss vuxit upp i stadsmiljö är det naturen vi ursprungligen härstammar från. Som Eva Sanner, psykosyntesterapeut och författare till ett antal hälsoböcker varav den senaste handlar om ”Naturens hemlighet”, förklarar i en intervju i tidningen Kurera, nov 2018:

– Människan är lika mycket en del av naturen som vilken myra eller hare som helst men de miljöer vi skapat åt oss själva skiljer sig väsentligt från vad vi ursprungligen kommer ifrån. Kanske är det en orsak till den ökande ohälsan. Vår hjärna och våra sinnesorgan är utvecklade i samspel med levande natur. Eva menar att då vi mår så bra av att vistas i naturen är det också rimligt att anta att vi mår dåligt när vi avskärmas från den. I skogen har vi en annan sorts uppmärksamhet än när vi exempelvis sitter framför en dator och jobbar. När vi hela tiden fokuserar blir hjärnan till slut trött och om vi inte återhämtar oss riskerar vi bli utmattade förklarar Eva. Medan vi i naturen har en mer avslappnad och ofokuserad uppmärksamhet. Vi tar emot intryck som vi inte behöver göra något med, vi kan bara ta in det och vara med det. Det rör sig om en annan sorts intryck än i stan eller på jobbet, intryck som inte kräver något av oss utan istället erbjuder en slags vaken vila som ger hjärnan en chans att återhämta sig. Vi kanske undrar vad det var för fågel men vi behöver inte svara på fågelns sms, säger Eva skämtsamt.

Jag känner mer och mer hur jag söker mig mot stillhet och naturen. Det blir som ett beroende, ett bra beroende för att finna min inre ro. Och det bästa av allt, det är gratis och lättillgängligt. Jag är tacksam för att jag har urskogen och Härlanda Tjärn så nära och en skärgårdsbåt ut är jag vid min favoritplats i Göteborg, Vrångö. De här naturplatserna i all ära men det finns ett ställe som är min absoluta favoritplats och det är den trygga plats jag ser i mina meditationer, min meditationsbänk vid något som kallas Snickarhaken, i min hemort, Åhus. Här har jag suttit många gånger och blickat ut över horisonten, mediterat, reflekterat och fyllt på med energi. Här kan jag sitta och vara alldeles i nuet och känna att jag behöver inget annat mer i världen än just den stunden jag befinner mig i där och då. Det är något magiskt för mig med den här platsen och jag lyckas alltid hitta hem i mig när jag får sitta här en stund. Och jag är tacksam för att jag har möjligheten att återkomma hit när jag än vill, såväl fysiskt som visuellt i mitt sinne.

Vad har du för alldeles speciell plats där du kan känna dig helt trygg, harmonisk och fri i dig? Om du inte har hittat en sån plats ännu, hur skulle du vilja att den är? Skriv ner för dig själv eller visualisera. Du är fri att skapa den precis så som du önskar. Lek och släpp loss din fantasi. Blunda och föreställ dig sen att du är där. Lägg märke till vad du hör och ser omkring dig när du är där, vad du känner, vad du tänker och vad du säger till dig själv. Och justera så att det blir precis sådär magiskt som du vill att det ska vara. Hur är det då?

Det är lätt hänt att när vi känner oss tomma, oroliga, stressade och ångestfyllda att vi försöker hitta svaren utanför oss och fylla på med yttre ting när vi faktiskt med så enkla medel som att stanna upp, vara stilla, andas, hitta in till vårt eget meditationsrum kan förändra våra tillstånd. Men det är också detta enkla som kan vara så svårt att klara av på egen hand i det uppskruvade tempo som många lever i och där jobbet allt som oftast tar för stor plats och skapar en stress och bildar en negativ spiral i livet. Om du befinner dig där kan du behöva hjälp på vägen att hitta ur denna spiral för att hitta in till dig själv, till det som är viktigast, det du längtar efter och det du behöver.

Det kan jag som coach hjälpa dig med. För att kunna bli ännu bättre i min roll vill jag också fylla på med fler verktyg och idag beger jag mig till en kursgård i ett naturområde utanför Västerås för att utbildas i stresshantering, mindfulness/meditation och qigong. Det är till att börja med sju kursdagar på plats och jag ser med spänning fram emot vad det här kommer att ge. Mer om detta kommer i nästa inlägg.

Vill också meddela att från och med vecka 19 kommer jag att hyra ett rum i samarbete med min egen livscoach och mentor, Anna Candela, som driver soulmind.se. Hon är den person som inspirerat mig till att själv utbilda mig till livscoach. Anna är en sann förebild och jag har lärt mig mycket av henne. Jag känner mig hedrad att hon vill ha med mig i sitt team på Ånäsvägen 21 vid Redbergsplatsen. Här kommer jag ta emot klienter och ha mitt kontor på onsdagar från och med onsdag 8/5. Du kommer snart kunna boka mig via bokadirekt.se och övriga dagar kommer du precis som vanligt kunna boka telefoncoachning, på ett lugnt café eller som jag varmt skulle föreslå, en kreativ och mindful coachpromenad i vår fantastiska natur.

Vill du redan nu boka en tid för coachning kan du skicka ett mejl till: Sandrosfeelgood@gmail.com.

Jag önskar dig en riktigt härlig och mindful vecka!

Hjärtliga hälsningar

Jenny

Det är dags för ett nytt kapitel…

Inatt har jag sovit första natten i mitt nya boende, en fin bungalow vid Klong Kong beach på Koh Lanta. Jag har sovit som en stock och vakna pigg. Det var sista dagen på campen i fredags och jag kände att jag ville stanna några dagar till på Koh Lanta, innan jag flyger vidare mot Bali. Vill reflektera över allt jag varit med om, se mig lite mer om på ön och bara vara.

Det har hänt så mycket de här senaste veckorna och att smälta allt tar tid. Jag är så tacksam för det jag har fått uppleva under denna camp, eller retreat som det till slut bestämdes att det skulle kallas. För det är precis så det har känts, en time-out från vardagen där hemma, tid för reflektion, stillhet och möjlighet att få utvecklas i en härlig miljö och trygg grupp. Jag tror starkt på att det behövs ett större reflektionsavstånd för att våga bryta vissa mönster och göra de förändringar som behövs för sitt eget bästa. Hade jag varit hemma nu i Januari tror inte jag att jag hade vågat säga upp mig vid den här tidpunkten. Ibland behöver vi komma bort, möta nya människor för att komma till nya insikter.

Alla i gruppen har verkligen gjort sin egen resa och jag känner mig privilegierad över att ha fått följa med på dessa resor. Det har också varit häftigt att se hur vi i gruppen har kunnat hjälpa varandra i vår egen utveckling. Ibland kommer hjälpen också från oväntat håll. Jag är fascinerad över att den deltagare som har hjälpt mig mest är den som är min totala motsats. Hon har en stark intuition och ibland har hon bara sagt saker rakt ut som har kommit till henne och som har gett mig fantastiska verktyg. Tack än en gång Ghill!

Trots att det har varit en underbar tid känner jag mig också färdig och redo för ett nytt kapitel. Jag har fått ut det jag behövde av de här fyra veckorna. Det är också lustigt för så har alla känt som har deltagit, oavsett om de har stannat två, tre eller fyra veckor. När de har lämnat har de känt sig nöjda och färdiga med det retreatet har gett dem. Som om det var menat. Som om det fanns en förutbestämd plan att vi som deltagit skulle vara här tillsammans just under de här veckorna. För att vi alla hade något unikt att ge varandra och som vi behövde just nu. Det är så det känns.

För mig har retreatet handlat mycket om att släppa taget, om såväl känslor som mer praktiska saker som jobbet. Jag har vågat visa min sårbara sida mer öppet och tillsammans med andra. Jag har också fått mer insikter om den österländska filosofin. I västvärlden kämpar vi och strävar efter mål och resultat hela tiden. Här har jag fått öva mig mer i att vara här och nu, känna in och låta saker komma till mig. Jag har lärt mig att lyssna mer inåt, följa min intuition och de infall som kommer. Jag har fått öva på tillit och att våga tro att rätt saker och människor kommer till mig om jag bara följer mitt hjärta och vågar vara mig själv fullt ut.

Jag har också insett hur mycket jag själv har att ge till andra, oavsett om jag tänker på det eller inte. Camilla utnämnde mig till retreatets Tingeling som med sin magiska stav sprider glädje, energi och lekfullhet. Det gjorde mig rörd och väldigt glad. Att få vara Tingeling känns glatt, fritt och lätt, precis så som jag vill leva.

Under de här fyra veckorna har jag också passat på att läsa en bok som jag fick redan i somras av en god vän. Jag har nu insett varför jag inte läst den förrän nu. Den har handlat mycket om det vi pratat om här, att våga tro på sina inre krafter, utveckla sin personlighet och nå framgång. Den har varit ett bra komplement till hela retreatet och jag rekommenderar den varmt. Vägen till kraft av Wayne W. Dyer.

Jag kan inte säga det nog, men vill du ge dig en push i rätt riktning och söker efter en förändring i ditt liv, tveka inte att kolla in Camillas hemsida, de e-program och resor hon erbjuder. Hon får saker att hända!

Önskar er en skön söndag!