Eat, pray, love!

Det är med sorg i hjärtat jag idag skriver. Igår fick en av mina bästa vänner här på Bali lämna abrupt. Oförutsedda händelser på hemmaplan gjorde att han var tvungen att åka hem flera dagar tidigare än planerat. Och det kändes tungt, jättetungt. Tyngre än vad jag hade kunnat föreställa mig. Vi var bjudna på en fest här igår kväll men jag fick ställa in i sista sekunden. Känslorna svallade över och vi grät om vartannat och det fanns ingen hejd på mina tårar. Det är märkligt hur starka känslor man kan få för någon under så kort tid. Samtidigt helt fantastiskt. Det känns som en annan god vän till mig, Karin, uttryckte så väl, ett själarnas möte där kroppen, attraktion eller läggning inte spelar någon roll. Vi möttes i en annan nivå av kärlek. Även om saknaden redan är stor och det är jobbigt, är jag otroligt tacksam för att jag får uppleva denna stora kärlek. Och det känns som att jag har fått en själsvän för livet. Thank you so much Weekhas for entering and enriching my life, I love you and I miss you <3. But we will meet again, soon!

Vill också passa på att tacka Karin Skelton och Daniel Åhgren för er fina vänskap. Den betyder mycket för mig. Jag är glad att ni fortfarande är kvar och att vi har mer tid här tillsammans. Har jag någonsin tvivlat så gör jag det inte längre. Rätt människor och skeenden kommer verkligen min väg där jag befinner mig i mitt liv just nu.

I höstas fick jag ett mejl av en före detta kollega som jag inte haft kontakt med på länge. Hon var så inspirerad av det jag gjorde. Hon frågade mig om jag skulle göra en ”eat, pray, love”-resa likt filmen med Julia Roberts. Den som är baserad på Elizabeth Gilberts bästsäljande biografi med samma namn. Jag log och skrev att ja, kanske inte riktigt så, men något åt det hållet. Men det slog mig häromdagen att min resa faktiskt påminner en hel del om hennes resa. Jag började mitt år med två veckors vandring på, Camino de Santiago, som till slut blev den ”italienska caminon” för mig. Detta då jag vandrade nästan hela tillsammans med en italiensk man. Livsnjutare är vi båda två och det innebar vinstopp och matpauser titt som tätt, sena ankomster till vandrarhemmen och sena middagar. Vi fortsatte njutningen under två veckor i Italien där vi frossade i italienska godsaker och jag lärde mig också en del italienska. Och precis som Julia Roberts, gick jag nog också upp några kg i vikt;) Livsdesignretreatet i Thailand kan på ett sätt liknas vid ashramet i Indien, där jag fick lära mig visdomar och verktyg för att hantera taggarna i livet. Och nu befinner jag mig på denna vackra och magiska plats på Bali, där jag får uppleva så mycket kärlek och spännande möten.

Bali är en väldigt andlig plats och förutom yoga och meditation erbjuds här otaliga former av coachning, healing och spirituella workshops. Är du intresserad av att veta mer om det som finns kan jag tipsa om följande sida: balispirit.com. I filmen besökte Julia en helig man vid namn Ketut här. Han finns kvar, men enligt många har det blivit en riktig turistfälla efter filmen. Mötet är inte längre genuint och kretsar mest kring business. Jag blev istället rekommenderad att träffa en indisk man som sysslar med ayurvedisk astrologi. Vedisk astrologi är den indiska vetenskapen som studerar kombinationer av olika typer av påverkan planeter och stjärnkroppar har på människors liv. Den skiljer sig starkt från den västerländska astrologin. Vedisk astrologi är lämplig för att analysera individens liv, det förflutna, framtiden, karma, dharma, hälsa, karriär, utbildning, partner, familj, barn, finanser mm. Och den kan göra ganska noggranna förutsägelser om möjligheterna framöver.

Den här indiska mannen pratade om vem jag är som person, var jag står och vart jag är på väg. Han hade förvånansvärt rätt. Det var som om han bekräftade det jag själv redan känner, vet och vill. En vän till mig besökte honom dagen efter och var lika förundrad. Vi fick båda möjliga utfall under ett års tid och det ska bli spännande att se om det kommer bli så. Vi har alltid en fri vilja att styra vårt liv, men de utfallen jag gavs, var precis så som jag vill styra mitt liv 🙂 Oavsett om min resa är lik eat, pray, love så är det en fantastisk och livsförändrande resa. Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet för allt och alla jag får möta och ser med spänning fram emot kommande äventyr.

Namaste 

Jag vet vad jag vill!

Ytterligare en härlig morgon har grytt. Förutom ett, eller två nattliga toalettbesök så sover jag riktigt gott här. Det blir inga sena kvällar då de flesta restauranger och ställen stänger vid 22. Så denna nattuggla kommer oftast hyfsat i säng och vaknar pigg redan klockan sju på morgonen. Men då brukar jag ligga och dra mig, läsa lite eller svara på meddelande på WhatsApp eller Facebook.

Livet är riktigt härligt nu och jag mår så bra. Magen är lugn och stabil, ryggen känns mjuk och smidig och jag är full av energi. Det märks att detoxkuren, yogan, meditationen, maten och massagen gör sitt. Jag var lite orolig först när jag under tredje dagen på fastan kände starka kramper och brännande värk från överdelen av magen. Jag pratade med kursledaren och hon sa att det var normalt att få såna reaktioner. Vetegräs, probiotikan och den gröna juicen som vi drack innehåller en hel del syror som kan vara känsliga för magen. Vattnet från kokosnöten kan också ge en del gaser förklarade hon. Jag blev därför också lite besviken när jag efter den riktiga tarmsköljningen fortfarande kände mig lite svullen i magen. Men när jag väl började äta så smått i torsdags, svarade magen bra och energin kom tillbaka. För är det något som kan dra ner en, så är det när ens centra, mage och rygg, inte är i balans.

Jag undviker som vanligt mjölkprodukter, men försöker nu också undvika gluten. Gluten har visat sig påverka alla människor vare sig man lider av glutenkänslighet eller ej. Detta genom att skapa hål i tarmväggen vilket i sin tur kan leda till matkänsligheter och autoimmuna sjukdomar. Personer som har problem med IBS, Chrons eller andra inflammatoriska tarmsjukdomar har ofta visat sig ha problem med gluten och har visat förbättring när gluten utesluts ur kosten. Men visst har det slunkit ner en toast till frukost då och då. Jag är ju inte mer än människa 🙂

Jag tänkte också till en början att jag skulle undvika att dricka kaffe, men det där morgonkaffet är för gott. Och jag dricker egentligen inte mer än den koppen så det känns okej och magen hanterar det.

Men socker och alkohol undviker jag i bästa mån och det är ganska lätt här. Det finns underbart goda frukter, smoothies, fräscha sallader och rawfoodmat erbjuds i varenda hörn. Jag har också upptäckt deras bakverk och alternativen till ”Delicatobollar” smakar ljuvligt. De kallar dem för ”energiballs” och är gjorda på dadlar som sötning och innehåller raw choklad, nötter och andra godsaker. En och annan sådan slinker ner och ger perfekt energi innan, eller efter ett yogapass. Skulle vara kul att lära sig laga rawfood, men kurserna är jämförelsevis ganska dyra här.

Inte minst mår jag bra av de härliga människor jag har träffat här. Jag bor granne med en svensk kille ifrån Kristinehamn och en ifrån Amsterdam. Vi har riktigt roligt ihop, pratar om allt mellan himmel och jord och det känns som om vi har känt varandra längre än vi har. Alla är vi här av olika anledningar och vi respekterar varandras integritet och behov av att vara själv. Men det är väldigt skönt att vakna upp och veta att man har någon att äta frukost eller hänga med, om man vill.

Det är inte svårt att lära känna nya människor. Här är många som reser själva och är öppna för nya möten. I söndags satte jag mig på ett kafé med min dator för att göra några skrivuppgifter till skolan. Platsen bredvid mig byttes ut av diverse människor under dagen och jag hamnade i några intressanta samtal. Bytte även telefonnummer med en pensionerad kvinna ifrån Australien som visade sig vara mamman till ägarinnan av kaféet.

Jag känner mig hemma och jag inser att jag har lätt för att skapa den känslan på flera ställen. Tryggheten kommer inifrån och lyckas man hitta den är allt möjligt. Jag inser också att jag vill leva ett mer fritt liv. Att efter detta året börja arbeta och stressa på ett kontor igen, känns väldigt avlägset nu. Jag började nyss läsa bästsäljaren, 4 timmars arbetsvecka, av Timothy Ferris. En riktig bladvändare som inspirerar en att tänka annorlunda och omdefiniera sättet som vi idag arbetar på. Jag fastnade på sidan 62 och fick en stark aha-upplevelse (se nedan). Jag har alltid funderat mycket på vad jag vill bli ”när jag blir stor”, men jag inser att jag nog aldrig riktigt kommer veta det, eller att det ens är viktigt och håller fullständigt med Timothy Ferriss. Jag ska istället fokusera på frågan: Vad tycker jag är spännande?

När jag tänker tillbaka på vad jag har jobbat med så är det inom många olika yrken; städare, cafébarista, fiskförsäljare, korvförsäljare, glassförsäljare, bartender, hydraulslangsmontör, turistbyråmedarbetare, reseguide, massör, säljare, produktionsledare, projektledare, potatisplockare, jordguppsplockare och industriarbetare. Jag har även praktiserat som friskvårdskonsulent, hotellreceptionist och resebyråförsäljare. Det har gett mig otroligt mycket att arbeta inom så vida branscher och möta alla dessa fantastiska människor. Och det är precis det jag tycker om, som är viktigt, sant och spännande för mig.

Jag har aldrig varit en karriärist och är inte speciellt intresserad av materiella ting eller mycket pengar. När jag var liten sa jag alltid att jag ville bli chef och det vill jag fortfarande, men chef över mig själv och mitt liv. Nya upplevelser, kurser, äventyr och utvecklande samtal och möten med inspirerande människor är det som intresserar mig och gör att jag känner mig levande. Min bucketlist blir längre och längre, idéer och infall kommer till mig. Så det är bara att fortsätta leva efter den.

Eftersom jag inte i nuläget har ett jobb att komma hem till har jag tankar om att hyra ut min lägenhet längre och börja med att hyra något billigare under några månader. Funderar på att söka ett sommarjobb när min skrivkurs är slut, sen får vi se. Vill inte planera för långt fram eller för mycket, allt kan förändras och jag försöker leva här och nu. 

Det jag med säkerhet vet är att jag vill återvända till Bali och Thailand. Jag vill vistas utomlands varje år, under en längre period, precis som nu. Reflektionsavståndet är viktigt och ger mig så mycket perspektiv på livet. Jag vet också att jag älskar att glädja andra och dela med mig av det jag upplever. Jag har också förstått att det tas emot väl och att jag har förmågan att inspirera andra. En dröm hade varit att dessutom kunna tjäna pengar på det. Vem vet, det kanske blir sant en dag?

Kärlek från Bali

Nyheter från Bali!

Sex dagar har snart passerat sen jag anlände till Ubud, på Bali. Det är ett mysigt samhälle med vacker natur och mycket grönska. Här finns härliga kaféer, matställen, konst, kultur och billig shopping. De har också en appark fullt med nyfikna och rätt närgångna balinesiska apor. Jag gillar verkligen apor! De är så lekfulla, spontana och söta. Så redan andra dagen här var jag i apparken och träffade de underbara liven. Något som däremot förvånade mig här i Ubud är att det är så mycket trafik. Jag hade föreställt mig ett lugnt ställe. Samtidigt är det en stad och jag har börjat vänja mig. Och så fort man kommer av huvudgatan och in på någon allé, så blir det förvånansvärt tyst och lugnt.

Många yogautövare kommer hit och det är känt för att vara en andlig plats. Ett riktigt hälsomekka om man så önskar. I vart och vartannat gatuhörn erbjuds rawfood, vegetarisk mat, färska juicer och smoothisar. Maten är också så färgglad och det är en fröjd även för ögat att äta. Det är heller inte långt mellan ställena som erbjuder spa, massage, healing och diverse skönhetsbehandlingar. Här finns alla möjligheter för att ta hand om sig på bästa sätt. Och det är precis vad jag har tänkt göra. 

Redan innan jag anlände från Thailand hade jag kollat in utbudet av kurser, workshops och behandlingar. Det fanns hur mycket spännande som helst att välja bland och nyfiken som jag är ville jag gå på allt! Men jag fastnade till slut för en tre dagars detoxkur. I den skulle det ingå tarmsköljning vilket vänner och bekanta har tipsat mig om. Jag har alltid haft en väldigt känslig mage och i januari i år fick jag dessutom reda på att jag är laktosintolerant. Så jag funderade på att göra en rejäl utrensning och låta magen få en omstart.

När jag anlände i onsdags hade jag fortfarande inte bokat. Jag ville först komma på plats och känna in att det var rätt val. Efter att har rest under en hel natt utan sömn, gick jag som i dvala första dygnet här. Kände mig både låg och ensam. Säkert mycket på grund av att jag knappt sovit något dygnet innan, men också för omställningen. Jag var inte längre i ett sammanhang med andra människor som jag kommit nära och funnit en trygghet med. Nu var jag helt själv på en ny plats. En deltagare från retreatet befann sig här däremot så det kändes skönt. Och bara inom någon dag började jag också umgås med en från hotellet och träffade någon annan på Yogabarn, stället där yogaklasserna hålls. Jag fortsätter ha tillit till att rätt människor och skeenden jag behöver i mitt liv, kommer min väg.

Igår var första dagen på detoxkuren, även den hålls på Yogabarn. De första fyra nätterna här bodde jag en bit ifrån stället och ville komma närmare. Dessutom längtade jag efter pool för här är väldigt varmt. Jag saknar att bara kunna gå ner till havet och ta ett dopp, något som jag blev väldigt bortskämd med i Thailand. Så i söndags flyttade jag in till ett jättemysigt ställe. Familjen som äger hotellet har en otroligt vacker och grönskande trädgård med porlande vatten från två fontäner. Även i swimmingpoolen har de fontäner som sprutar vatten. De har också ett eget tempel, vilket nästan varenda familj som driver hotell här verkar ha. Vackert byggda med små utkarvade detaljer i sten. Riktiga konstverk! Jag är så nöjd med mitt boende. För nästan inga pengar vaknar jag upp till ett litet paradis.

Andra dagen på detoxkuren har nu startat och jag känner mig faktiskt förvånansvärt pigg. Igår var jag däremot dåsig och fick huvudvärk. Det efter att jag suttit i en infraröd bastu och svettats i tjugo minuter. Något som ingår i programmet. Det gäller verkligen att dricka mycket. Minst tre liter vatten om dagen ska vi dricka. Detta förutom intaget av gröna juicer, téer, vetegräs och kokosnötdryck. Så det blev många toalettbesök igår. Jag fick även en reflexologisk fotmassage som skulle hjälpa till att sätta igång kroppens reningsprocess. Vi konsulterade en och en med kursledaren, Andrea, om vår livsstil och hälsa. Och hennes bedömning av mina problemområden var att jag är uttorkad. Hon menar att jag dricker alldeles för lite vatten vilket de flesta människor gör. Dricker jag minst tre liter vatten om dagen kan mina mag- och ryggproblem försvinna. Bara genom att vi människor vaknar upp och finns till under en dag gör vi av med tre liter vatten, enligt henne. Och dricker vi en kopp kaffe får vi kompensera det med fyra glas vatten. Så vätskeutdrivande är det. Andrea pratade också om alla fördelar med fasta. Att det är det bästa sättet att hjälpa sin kropp att återställa sig och hitta hälsan. Energin som går åt till att smälta all mat används nu för att bygga upp kroppen.

Förutom allt vätskeintag förespråkade Andrea också reningen av våra tarmar. Det hjälper till så att matspjälkningen fungerar optimalt och rensar ut gamla gifter som samlats i systemet. Jag visste att det skulle ingå en tarmsköljning under dessa tre dagar, men vad jag inte visste var att vi även skulle göra det själva, två gånger om dagen dessutom. Så igår var jag lite nervös inför denna process. Men det gick lättare än jag trodde och känns riktigt skönt att veta att man blir totalt rensad.

Nu är det snart dags att inta min första gröna juice här för dagen. Jag hoppas dagen blir lika fnittrig som igår, det hjälper, för det är inte alla vätskeintag som är så smakrika. Sen ingår det en Ayurvedisk massage och så ska jag gå på meditation och ett lugnare yogapass. Det gäller att hålla sig sysselsatt för visst tänker jag på mat, livsnjutare som jag är. Men jag kan tänka mig att det kommer smaka ännu mer ljuvligt på torsdag när jag har varit utan det i tre dagar!

Varma kramar från Bali

Det är dags för ett nytt kapitel…

Inatt har jag sovit första natten i mitt nya boende, en fin bungalow vid Klong Kong beach på Koh Lanta. Jag har sovit som en stock och vakna pigg. Det var sista dagen på campen i fredags och jag kände att jag ville stanna några dagar till på Koh Lanta, innan jag flyger vidare mot Bali. Vill reflektera över allt jag varit med om, se mig lite mer om på ön och bara vara.

Det har hänt så mycket de här senaste veckorna och att smälta allt tar tid. Jag är så tacksam för det jag har fått uppleva under denna camp, eller retreat som det till slut bestämdes att det skulle kallas. För det är precis så det har känts, en time-out från vardagen där hemma, tid för reflektion, stillhet och möjlighet att få utvecklas i en härlig miljö och trygg grupp. Jag tror starkt på att det behövs ett större reflektionsavstånd för att våga bryta vissa mönster och göra de förändringar som behövs för sitt eget bästa. Hade jag varit hemma nu i Januari tror inte jag att jag hade vågat säga upp mig vid den här tidpunkten. Ibland behöver vi komma bort, möta nya människor för att komma till nya insikter.

Alla i gruppen har verkligen gjort sin egen resa och jag känner mig privilegierad över att ha fått följa med på dessa resor. Det har också varit häftigt att se hur vi i gruppen har kunnat hjälpa varandra i vår egen utveckling. Ibland kommer hjälpen också från oväntat håll. Jag är fascinerad över att den deltagare som har hjälpt mig mest är den som är min totala motsats. Hon har en stark intuition och ibland har hon bara sagt saker rakt ut som har kommit till henne och som har gett mig fantastiska verktyg. Tack än en gång Ghill!

Trots att det har varit en underbar tid känner jag mig också färdig och redo för ett nytt kapitel. Jag har fått ut det jag behövde av de här fyra veckorna. Det är också lustigt för så har alla känt som har deltagit, oavsett om de har stannat två, tre eller fyra veckor. När de har lämnat har de känt sig nöjda och färdiga med det retreatet har gett dem. Som om det var menat. Som om det fanns en förutbestämd plan att vi som deltagit skulle vara här tillsammans just under de här veckorna. För att vi alla hade något unikt att ge varandra och som vi behövde just nu. Det är så det känns.

För mig har retreatet handlat mycket om att släppa taget, om såväl känslor som mer praktiska saker som jobbet. Jag har vågat visa min sårbara sida mer öppet och tillsammans med andra. Jag har också fått mer insikter om den österländska filosofin. I västvärlden kämpar vi och strävar efter mål och resultat hela tiden. Här har jag fått öva mig mer i att vara här och nu, känna in och låta saker komma till mig. Jag har lärt mig att lyssna mer inåt, följa min intuition och de infall som kommer. Jag har fått öva på tillit och att våga tro att rätt saker och människor kommer till mig om jag bara följer mitt hjärta och vågar vara mig själv fullt ut.

Jag har också insett hur mycket jag själv har att ge till andra, oavsett om jag tänker på det eller inte. Camilla utnämnde mig till retreatets Tingeling som med sin magiska stav sprider glädje, energi och lekfullhet. Det gjorde mig rörd och väldigt glad. Att få vara Tingeling känns glatt, fritt och lätt, precis så som jag vill leva.

Under de här fyra veckorna har jag också passat på att läsa en bok som jag fick redan i somras av en god vän. Jag har nu insett varför jag inte läst den förrän nu. Den har handlat mycket om det vi pratat om här, att våga tro på sina inre krafter, utveckla sin personlighet och nå framgång. Den har varit ett bra komplement till hela retreatet och jag rekommenderar den varmt. Vägen till kraft av Wayne W. Dyer.

Jag kan inte säga det nog, men vill du ge dig en push i rätt riktning och söker efter en förändring i ditt liv, tveka inte att kolla in Camillas hemsida, de e-program och resor hon erbjuder. Hon får saker att hända!

Önskar er en skön söndag!