Högkänslighet-ett medfött personlighetsdrag

Minuter blir till timmar, timmar till dagar, dagar till veckor och det har nu gått cirka sju veckor sen jag kom hem från Peru. Vart tar tiden vägen? Många har frågat mig hur det känns att vara hemma med en viss förväntan om att mitt svar ska vara negativt. Men så känner jag inte. Jag flyr inte när jag åker iväg utan jag har uppfyllt ytterligare en dröm och jag har börjat skapa ett friare liv på hemmaplan som jag trivs med. Så efter nästan tre månader i Peru var jag lite exalterad över att komma hem och träffa vänner, familj och börja jobba så smått. Det första som slog mig var den ljuva svenska luften jag andades in och Stockholm välkomnade mig med soligt väder och 20 grader 🙂 Jag bodde några dagar hos min barndomskompis och hennes familj. Blev bjuden på massa god svensk mat som jag längtat efter, lax, romsås, svensk vegetarisk ärtsoppa, knäckebröd och till frukost blev det grovbrödsmacka med ost och bryggkaffe. Det smakade ljuvligt. Dag två gick jag en härlig långpromenad i Älvsjö skog och njöt av allt runtomkring som stod i grönska och börjat blomma. En glädje och tacksamhet över att vara så lyckligt lottad att ha tillgång till denna vackra och rena natur som vi har i Sverige, uppfyllde mig. Amazonas i all ära men det är något speciellt med den svenska skogen och doften av hemma. Det är också en av fördelarna att vara borta under en längre tid, när du kommer hem så är det lättare att se och uppskatta de saker vi så ofta tar för givet när vi lever i det för jämnan.

Efter ett härligt mottagande i Stockholm anlände jag efter några dagar i Göteborg, redo att flytta tillbaks till min lägenhet i Majorna då jag forsätter hyra ut min bostadsrätt. Även om jag älskar att resa så går jag också igång på att dona, fixa och pyssla i hemmet. Det finns väl en anledning till att min mejladress fortfarande är pysseljenny 😉 Jag var så ivrig att få iordning och jag tror att jag var uppe till fyra på morgonen samma kväll jag kom hem. Och jag såg fram emot att dra igång ett balkongprojekt som nu står färdigt och där jag emellanåt ligger och myser i min hängmatta. Innan jag for vidare till Skåne och Halland för att hälsa på familjen arbetade jag två pass på Hagabadet och jag blev rörd av alla kramar och glädjeord jag mottogs av från såväl kollegor som medlemmar. Mer välkomnad hade jag inte kunnat känna mig och det var jätteroligt att komma tillbaka.

Även om glädjen att vara tillbaks och träffa alla som jag håller kär var det nog först för två veckor sedan som jag riktigt landade här hemma. Och det rejält, med ett ryggskott. Det är som Dala Ilama så klokt uttryckt det när han efter en lång flygresa satte sig på första bästa bänk i ankomsthallen och sa till en stressad säkerhetsvakt som påpekade att de hade lite bråttom iväg:
”Jag har landat, men min själ har inte landat ännu, jag måste vänta på den” 

Vem vet, hade jag väntat in min själ hade jag kanske kunnat undvika mitt ryggskott. Jag var så uppe i huvudet min första tid i Sverige med all omställning rent praktiskt med att flytta in i lägenheten, gå igenom post och annan administration, börja jobba och min upprymdhet av att träffa vänner och familj, stundande dop, londonresa, födelsedagsfirande och sociala tillställningar. Jag tillät mig inte att ta tid att bara vara, smälta det som varit och känna in hur allt känns i kropp och själ. Istället körde jag bara på och bokade in aktiviteter till höger och vänster. Trots att jag på senare år har förstått att jag tillhör de människor som har en högkänslig personlighet och som lättare blir överstimulerade än andra.

Jag kom i kontakt med högkänslighet för första gången genom min vän och mentor, Anna Candela, som själv är högkänslig och som numera föreläser och håller kurser inom ämnet. Jag och en väninna deltog i en av hennes föreläsningar i slutet av maj och vi kände igen oss i mycket. Högkänslighet eller HSP är ett medfött karaktärsdrag eller personlighetsdrag och inte en diagnos. Elaine Aron, amerikansk psykolog och forskare, myntade namnet på 90-talet och efter detta har en hel del forskning bedrivits. Det har funnits i alla tider, till och med före människans uppkomst. Detta drag förekommer hos ca 20 procent av den globala befolkningen och det är lika många män som kvinnor som är högkänsliga. Karaktärsdraget återfinns också hos de allra flesta djurarter. Merparten högkänsliga är introverta, 70 procent, jämfört med 30 procent extroverta. En känd högkänslig person är Jim Carrey.

Några kännetecken för en högkänslig person är:

– Kropp och hjärna tar in omvärldens alla intryck 60 gånger mer än en person som ej är högkänslig.

– Är mer kreativ och han/hon läser av sin omgivning betydligt snabbare än vad en normalkänslig person gör.

– Bearbetar information på djupet.

– Finkänsligt nervsystem.

– Hög intuition-magkänsla.

– Ljud/ljus/luktkänslig.

– Förmåga att känna in och känna av stämningar.

– Reflekterande och observant.

– Sökare.

– Kan tänka utanför boxen.

– Livlig fantasi och drömmar.

– Ältar saker och kan ha svårt att släppa taget.

– Blir lätt känslomässigt ”medberoende”.

– Impulsstyrd-utåtagerande.

– Blir lätt överstimulerad/understimulerad.

– Svårt med gränssättning.

– Överansvar för andras känslor.

– Kan ha svårt att ta beslut.

– Har ingen ”av/på” knapp.

Jag har alltid känt mig lite annorlunda och i jämförelse med andra i min närhet har jag många gånger upplevt att jag tänker och känner in mycket mer än vad de gör. Behovet av att dra mig undan och att vara själv har också alltid varit stort, speciellt efter att jag har varit mycket i sociala sammanhang. Och det är flera gånger jag genom åren har fått höra att jag är så känslig eller att jag tänker så mycket. Jag har alltid relaterat detta till att jag har blivit så här på grund av min erfarenhet av en psykiskt sjuk mamma där jag ofta hade mina känseltentakler på högspänn och frågade mig, hur är stämningen, hur mår mamma idag? Och där jag ofta funderade på och försökte förstå hennes sätt att vara på, varför hon agerade på ett visst sätt och uttryckte sig som hon gjorde? Säkerligen har det här påverkat min högkänslighet men nu har jag förstått att det här är ett personlighetsdrag som jag burit med mig sen födseln. Jag kan bocka in mig i många av de ovanstående kännetecknen och det här med att vi som är högkänsliga tar in så mycket som 60 gånger mer av omvärldens intryck fick jag demonstrerat för mig för några år sedan. Detta när jag för första gången skulle besöka min numera kraniosakrala massör och andliga vägledare. Vi hann knappt mer än att presentera oss för varandra förrän hon ville visa mig något. Hon använde sig av ett slags mätinstrument i metall, likt en slagruta som används vid sökandet av vatten. Hon förklarade att jag har ett otroligt starkt, stort och ljust energifält och i mina öron lät det positivt och det menade hon också. Men det hon ville poängtera var dock att jag i mitt stora energifält även tar in mycket av andras energier, såväl negativa som positiva. Hon menade på att ibland när jag känner mig illa till mods, trött eller ledsen behöver det inte vara mitt illamående, utan någon annans som jag har tagit över. Detta fick mig att förstå varför jag efter flera arbetspass på mitt förra arbete där vi satt i en öppen kontorsmiljö kunde känna mig helt slut och dränerad och bara ville vara ifred.

Och när det gäller arbetsplatser är just hektiska, högljudda och stressiga arbetsplatser likt öppna kontorslandskap något som högkänsliga personer råds att undvika. Likväl som monotona arbetsplatser där vi inte får några utmaningar, jobb utan pauser, särskilt om det involverar arbeten med människor. Och det är vanligt att högkänsliga personer återfinns inom serviceinriktade yrken då de är duktiga relationsskapare. Högkänsliga vuxna har också ofta personliga egenskaper som gör dem extra lämpade för inre arbete och helande. Egen verksamhet är en logisk väg för en högkänslig person. Vi får kontroll över vår tid, stimulansnivå och vilka människor vi arbetar med och slipper krångel med arbetsledare eller kollegor.

Förutom Annas föreläsning har jag nu också läst två böcker inom området som min moster försett mig med: ”Drunkna inte i dina känslor” av Doris Dahlin och Maggan Hägglund och ”Den högkänsliga människan” av Elaine N. Aron. Precis avslutat den högkänsliga människan och trots att Elaine ägnar störst uppmärksamhet åt introverta HSP-personer (jag klassar mig som extrovert) har jag fått många aha-upplevelser och igenkänningar. Det känns underbart att kunna förstå sig själv ännu mer och att det finns förklaringar på varför man tänker, agerar och känner på ett visst sätt. Och att man inte är ensam.

Högkänsliga personers största akilleshäl är att vi lättare blir överstimulerade än andra och det viktiga är att inte underskatta styrkan i och helt enkelt erkänna för sig själv när man är överstimulerad. Ett skäl till att högkänsliga personer driver på sina kroppar och som jag själv kan känna igen mig mycket i, är vår intuition. Den ger oss en ständig ström av kreativa idéer och vi vill gärna uttrycka dem alla. Men vi behöver förstå att vi inte kan detta, att vi måste välja. Att ignorera detta leder till stressrelaterade symptom såsom dålig matsmältning, muskelspänningar, konstant trötthet, sömnlöshet, migränhuvudvärk eller svagt immunsystem som gör oss mer mottagliga för influensa och förkylningar.

Jag har sån livslust, nyfikenhet och driv och vill alltid gärna prova på nya saker men ibland till min egen nackdel. Elaine beskriver den här sortens högkänslig person som; Både är mycket nyfiken men också mycket försiktig, djärv men orolig, lätt uttråkad och ändå lätt överväldigad. Där det ständigt råder en konflikt mellan de två delar som styr dig. Med andra ord, en person som alltid vill prova på nya saker men som ändå vet att hen kommer bli utmattad efteråt. Det här är något jag ständigt behöver jobba med och jag kan vara lite arrogant mot mig själv och min kropp och inte alltid lyssna på varningssignalerna. Nu sen mitt ryggskott har jag till exempel bestämt mig för att meditera minst 10 minuter varje dag och förutom jobbet ha mer obokad tid där jag precis som när jag reser, tar dagen mer som den kommer och följer flödet.

Elaine går igenom allt från hur man är som barn till förälder, ger råd och tips om arbetslivet, kärleksrelationer, nära relationer, läkning av barndomsår, hur arbetsgivare/lärare kan agera mot högkänsliga arbetstagare/studenter etcetera. Jag kan varmt rekommendera hennes bok, ”Den högkänsliga människan” men även ”Drunkna inte i dina känslor” för dig som upplever att du är högkänslig och vill lära dig mer. Eller för dig som lever eller arbetar med någon som är högkänslig. Mycket förståelse finns att hämta. Är du osäker på din högkänslighet så finns det i början av båda böckerna två personlighetstester att utföra. Anna Candela är expert inom området och jag rekommenderar starkt även hennes föreläsningar, för mer info, kika in på soulmind.se.

Elaine beskriver i slutet av boken att eftersom högkänsliga personer har så nära kontakt med det omedvetna, så livliga drömmar och en så intensiv dragning mot fantasin och det andliga, kan vi inte blomstra innan vi är experter på denna aspekt av oss själva. Hon skriver också om något som jag själv upplevt att jag har gått igenom de två senaste åren. Att de flesta högkänsliga så småningom tvingas in i vad hon kallar ”frigörelse”, även om det inte händer förrän under den andra hälften av livet. Den del i livet då vi tonar in på frågor i vårt inre och den inre rösten, snarare än frågor som andra ber oss att svara på. Jag vill avsluta med ett stycke som klingade väl in på mig och som Elaine beskrev så vackert:

”Att arbeta djupt med sitt inre kan upplevas som en lekplats för en högkänslig person. Medan andra kan känna sig bortkomna, är vi så hemma där som någon kan vara. Denna vidsträckta vackra vildmark låter oss resa genom alla sorters terränger. Vi slår glatt läger under en tid, med allt som kan vara användbart-böcker, kurser och relationer. Vi blir kompanjoner med experter och amatörer som vi träffar längs vägen. Det är ett gott land.” 

En riktigt Glad Midsommar önskar jag er alla!

Kärlek Jenny