Igår på min lediga dag var jag på en helt underbar massage på jobbet, så kallad mindfulnessmassage. Till skillnad mot vanlig klassisk massage är det här en helkroppsmassage med lugnare och långsammare grepp men ändå med ett visst tryck. Fokus är en närvarande helhetsupplevelse, en skön och avstressande genomgång för musklerna och där resultatet är att komma ner i djupavslappning. Och om jag kände mig avslappnad efteråt. När terapeuten avslutade med att hålla sina händer på min rygg och sa:
– Så Jenny, då är vi färdiga och du kan resa dig upp.
– Måste jag?
Min kropp kändes som den var ett med massagebritsen och det tog emot att stiga upp. Mina fötter bar mig knappt när jag klev av och kändes tunga som bly. Jag var totalt avslappnad och hade verkligen landat i min kropp. Samtidigt som kroppen var tung kändes sinnet lätt. När jag stapplade ut i min badrock mot receptionen möttes jag av min goa kollega Carin som utropade:
– Jenny, du är den bästa livsnjutaren jag känner!
Jag log och berättade om min ljuvliga upplevelse. Brukar få höra av mina kollegor och folk i min närhet att jag är så bra på att unna mig behandlingar. Och det är sant. Minst varannan vecka försöker jag gå på massage. Finns det lediga behandlingar kvar samma dag har vi i personalen väldigt förmånliga priser och jag är inte sen på att boka in någon om det passar mitt schema. Jag har ofta en hög energi och älskar att glädja andra och ge av mig själv, både på jobbet och privat. Därför är det också viktigt för mig att fylla på med energi och massage är ett sätt för mig. Sen är det otroligt skönt också och när man inte lever i ett förhållande är det även en möjlighet att få en viss del av beröringsbehovet tillfredsställt. Försöker rekommendera och påminna såväl personal, gäster som medlemmar att unna sig en behandling då och då. Kan inte låta bli att dela med mig av upplevelser som jag mår bra av, det går på ren automatik. Och när de personligen kommer och tackar mig i efterhand för att jag påminde dem, för att det var så välbehövligt och att det gjorde dem så gott, blir jag glad och tacksam och känner att jag gör nytta. Det är många som köper presentkort till nära och kära men alltför sällan prioriterar sig själva. Diskuterade detta med en medlem som regelbundet går på behandlingar och hon uttryckte det så bra:
– Jag brukar ha i åtanke på hur det fungerar i ett flygplan, när kabintrycket sjunker och syrgasmaskerna skjuts ut är den gyllene regeln: ”Hjälp dig själv först, innan du hjälper andra”.
En regel vi kanske borde ta med oss som en påminnelse även i det vardagliga livet där så många stressar och bränner ut sig. Vi är så upptagna med att uppfylla alla andras behov att vi många gånger glömmer bort våra egna. Men om vi inte börjar med att ta hand om oss själva, hur ska vi då orka med att hjälpa någon annan? Att prioritera sig själv är inte egoistiskt. Det är att bry sig om sig själv, att älska sig själv, men också andra. För ju bättre vi mår, desto mer kärlek och hjälp kan vi också ge.
Jag har hört på omvägar att vissa människor som känt mig sen tidigare och har koll på min utbildningsbakgrund, erfarenhet och kunskap ifrågasatt om jag verkligen trivs på Hagabadet. Fått känslan av att de tänker att det skulle vara bortkastad tid av min kompetens efter att ha arbetat sex år som produktionsledare på ICAs reklambyrå. Men då känner de inte mig tillräckligt väl. Jag valde medvetet att sluta på mitt tidigare jobb, jag blev trött på att gömma mig bakom en dator, mejla, jaga kunder, stress och deadlines. Jag är ingen rutinmänniska och blev till slut också så uttråkad av att jobba samma kontorstider, mån-fre, vecka efter vecka. Under flera år stormtrivdes jag med såväl arbetsuppgifter som kollegor men en annan lite djupare del av mig har alltid velat utvecklas vidare. Den delen av mig som läste friskvård och massage 2005, som vid sidan om mitt reklamjobb tillsammans med några andra hälsosjälar drev friskvården på ICA. Den delen av mig som brinner för personlig utveckling och hälsa. Som älskar att glädja och inspirera andra och som saknade att möta människor face to face. Och att arbeta mer fritt.
Och det är precis det jag får göra nu. Varje dag möter jag tränings- och hälsomedvetna såväl medlemmar som gäster och kollegor. Jag får dela med mig av den erfarenhet inom hälsa och personlig utveckling som jag har och hamnar ofta i intressanta diskussioner, om livet, om träning, om andlighet, om mat. Ibland tipsar jag om böcker eller kurser jag gått, såväl tidigare som genom Hagabadet. Och jag får dela med mig av min humor, jag får vara lite galen och bjuda på mig själv, go bananas som Hagabadet själv uttrycker det och jag älskar det! Sen att jag faktiskt kan göra skillnad i människors liv bara genom att dela med mig av sådant som känns naturligt för mig, är riktigt häftigt. Att få direkt feedback face to face. Senast idag var det en medlem som upplyste mig om att hon tänker på mig när hon går hem på kvällen efter att hon har varit på yoga. Jag är hennes påminnelse om att hon inte ska ta upp mobilen det första hon gör utan fortsätta i lugnt tempo hemåt, för att kunna bevara den där avslappnade effekten som yogan ger. Detta för att jag en gång efter ett yogapass när hon nästan höll på att rusa ut med mobilen i högsta hugg spontant uppmuntrade henne till detta. Ofta gör vi saker omedvetet och vi kan alla behöva påminnas. Och uppenbarligen kan några ord på vägen ge en positiv effekt och det gör mig innerligen glad att jag kan hjälpa till att skapa den effekten.
Jag valde att jobba på Hagabadet, inte bara för att jag behövde ett jobb, utan för att jag ville jobba där. Nyss hemkommen efter en längre livsförändrade resa i Thailand och Bali förra året i maj, besökte jag arbetsförmedlingen. Detta för första gången på många många år. Resan hade bland annat lett till att jag sa upp mig från mitt förra jobb och nu stod jag utan. Men det var en av de största frihetskänslor jag upplevt i mitt liv och jag såg med spänning fram emot vad livet ville föra mig härnäst. Efter att under en längre tid lärt mig att känna in mer med hjärtat vad jag vill göra, blev det en stor krock att möta arbetsförmedlingens fyrkantiga och lite trångsynta väggar. Där de trots att jag tydligt sa att jag inte ville jobba med reklam längre blev tillsagd att söka just reklamjobb. För att jag har mycket erfarenhet och de bedömde att jag hade goda chanser att få jobb snabbt. Inte tog man hänsyn till vad mitt hjärta hade att säga till om. Statistik och siffror var det som gällde och först ut till jobb. Efter ett misslyckat försök att skoja till det med dem att det kanske är en bättre idé att jag går och köper en trisslott, gick jag därifrån lite nedslagen och strövade omkring vid Järntorget. Samtidigt försökte jag känna in och frågade mig själv:
– Jenny, vad vill du göra nu?
I samma stund hade mina ben fört mig till Hagabadet och jag stod nu utanför dess restaurangentré. Jag tittade upp mot den mäktiga och pampiga gamla byggnaden och drogs till minnes när jag var där och sökte jobb 2006, då som massör. Och svaret lät sig inte dröja och hela mitt inre utropade:
– Här vill jag jobba i sommar!
Spontant stövlade jag in och bad att få prata med ansvarig och på den vägen är det. Inte nog med att jag får jobba i en härlig spa och friskvårdsmiljö och att få vara i ett sammanhang med goa, kramiga och glada kollegor, jag får också möjlighet att jobba oregelbundna tider och som timanställd, vilket passar mig utmärkt. På så sätt kan jag styra min tid mer. Jag känner att jag är i rätt bransch och så länge mitt hjärta och glädje finns med i jobbet så kommer jag att stanna kvar. Men visst finns det drömmar om att kunna inspirera människor även på andra sätt och inte bara från en reception. En dröm som manifesterades när jag läste Balansekonomi i höstas är att jag vill stå på en föreläsningsscen. Och ett av målen som jag hade i uppgift att sätta var att innan 2016 är slut ska jag ha hållt i en föreläsning.
Idag fick jag en förfrågan om att hjälpa till med att prata på en föreläsning och kursdag i höst. Och inte från vem som helst. Utan från någon som har varit min förebild under många år, som har coachat mig och hjälpt mig att komma dit jag är idag. Och nu vill hon ha min hjälp. Det känns stort och jag är mycket tacksam att kunna få bidra. Samtidigt är det läskigt och nervöst men kittlande pirrigt. Och jag kommer att anta utmaningen. Meddelandet kom lägligt när jag själv idag satt på en föreläsning med Hagabadet där överläkare och författare Anders Hansen pratade om hur viktigt fysisk aktivitet är för att hjärnan ska fungera optimalt. Samtidigt som jag satt och lyssnade på föreläsningen fantiserade jag också om hur det skulle kännas om jag själv stod där på scenen. Och nu verkar den fantasin bli till verklighet, inom en närmare framtid än jag kunde tro.
Jenny ❤
Jenny Sandros 