Tankar om Bali, Eckhart Tolle och relationer

Sitter på båten från Krabi till Koh Lanta och sovit min första natt i Thailand. Sov riktigt gott och känner mig utvilad. Rent, fräscht och så himla skön säng, gosigt täcke och mysiga kuddar. Så ska du till Krabi kan jag tipsa om Hop Inn, ett prisvärt hotell ett stenkast från Krabi town och nightmarket. Trots min goda sömn spökar en halsinfektion och tror att det är ac:n på mitt senaste hotell i Seminyak som satt sina spår. Men efter ett besök på apoteket i Krabi ska nog några piller därifrån göra susen.

Jag blickar ut mot havet och filosoferar om min senaste månad och de upplevelser jag haft på Bali. Det är otroligt så fort tiden går även när man är ledig och där dagar av enbart stillhet också ingått. Det gäller att ta vara på varje stund och Eckhart Tolles bok ”Lev livet fullt ut” hjälper en på vägen. På engelska heter den ”The power of now” och handlar precis om det, nuet. Att kan vi bara lära oss att vara helt medvetna och närvarande i nuet så kan vi undvika all smärta och oro för framtid och dåtid som vi skapar, konflikter i relationer och vi kan leva livet fullt ut. Det han skriver känns egentligen som sunt förnuft men det krävs ständig träning för att komma dit och kunna behålla det. Jag fick boken av min moster i julklapp och hon kallar den för hennes livsbibel. Och jag förstår vad hon menar. Det är en bok att läsa om igen eller att slå upp i. Den erbjuder handfasta tips när man fastnar i sin egen smärtkropp eller något negativt tankemönster som behöver brytas.. Däremot är det ingen bok som ska sträckläsas. Ibland kan man få läsa ett stycke och därefter lägga ifrån sig boken för att lämna utrymme till reflektion och smälta budskapet. Just nu läser jag kapitlet om upplysta relationer. Tolle skriver att aldrig tidigare har relationer varit så problematiska och konfliktfyllda som de är nu. Han menar på att mänskligheten befinner sig under stark press att utvecklas eftersom det är vår enda möjlighet att överleva som ras. Detta kommer att påverka alla aspekter av våra liv, i synnerhet våra nära relationer. Vidare menar han att i och med egots medvetenhet och alla de sociala, politiska och ekonomiska strukturer som den har skapat går in i det sista stadiet av sammanbrott, speglar relationerna mellan män och kvinnor det tillstånd och djup kris som mänskligheten nu befinner sig i. Miljontals människor lever nu själva eller som ensamstående föräldrar, oförmögna att upprätta en nära relation eller ovilliga att upprepa tidigare relationers vanvett. Andra går från den ena relationen till den andra, från höjden av lycka till botten av smärta till nästa jakt efter tillfredsställelse. Andra kompromissar och fortsätter vara tillsammans i relationer där negativiteten härskar, av gammal vana, för barnens skull, av rädsla för att vara ensam eller till och med genom ett omedvetet beroende av de känslomässiga konflikterna och den smärta och spänning de skapar.

Tolle menar att istället för att hålla fast vid gamla mönster som kommer att skapa ännu mera smärta, våld, förvirring och vanvett, istället se att varje kris innebär också nya möjligheter. Vidare menar han att om relationer stärker och förstorar upp egot och dess tankemönster och aktiverar smärtkroppen, så som de gör i vår tid, varför inte acceptera detta faktum istället för att fly från det? Varför inte samarbeta med det istället för att undvika relationer eller fortsätta jaga en inbillad idealpartner som svar på dina problem eller för att känna tillfredsställelse i livet? Den möjlighet som ligger dold i varje kris kan inte förverkligas förrän du till fullo erkänner och accepterar alla fakta i situationen ifråga och han menar att när du erkänner och accepterar fakta når du också en större frihet från dem. Han förklarar att vi ska sluta söka frälsning genom en relation. Hans syfte är istället att om man accepterar att relationen existerar för att göra dig medveten, snarare än lycklig, kommer relationen att erbjuda frälsning och du kommer att komma i samklang med den högre medvetenhet som vill födas i den här världen.

Ja, det här var en del av vad Tolle skriver om och han har mycket medveten kunskap att bidra med. Och jag har även fått öva på en hel del under min resa. Trots att jag befinner mig så långt bort hemifrån har den här resan hittills gjort att jag har kommit närmare en person på hemmaplan som jag inte hade förväntat mig. Vi är båda i ett stadie i livet där vi är beredda att möta våra rädslor, smärtor och jobba aktivt med att frigöra dem och vi ger varandra mycket övning. Det är inte lätt att alltid erkänna och acceptera sina brister, inte minst för sig själv och det krävs mod att erkänna det för någon annan. Men jag märker precis som Tolle skriver att när man väl gör det så frigörs den inkapslade smärtan och en förändring kan ske. Egentligen är det han skriver så enkelt, men ändå så svårt. Bali är en utmärkt plats att vara på när man ska jobba med sig själv och jag förstår varför så många söker sig dit för andligt utövande och att hämta hem sig själva. Det är verkligen något speciellt med energin där. Den öppnar upp ens chakra i kroppen och man känner mycket mer. Det är som om det inte finns något filter, allt kommer upp till ytan. Malin kände detsamma när hon var där och det blev väldigt känslosamt för henne när hon skulle åka hem. Jag hade också en ambivalent känsla när jag skulle åka. Som sensationssökare vill jag gärna hela tiden resa till nya platser men Bali blir jag nog aldrig färdig med och jag vet att jag kommer att återvända igen. Kanske redan nästa år. Det är svårt att beskriva känslan som infinner sig, det är en magisk energi som är förlösande och befriande. Men jag tror man behöver uppleva den själv för att verkligen förstå. Samtidigt som det är förlösande är det inte lätt att alltid hantera alla känslor och det man får möta hos sig själv, speciellt inte när man är högkänslig. Men ju mer man vågar känna, erkänna sina rädslor och brister, desto friare kan man bli som människa. Och det är min strävan, på alla plan.

Nu ser jag Koh Lanta i sikte och jag känner mig förväntansfull och glad. Det är två år sen jag var där sist. Och det var här den största delen av min förändringsresa började. Jag deltog då i Camilla Lebert Hirvis livsdesignretreat som verkligen förändrade hela mitt liv. Jag sa upp mig ifrån min fasta anställning efter fem år och började skapa en helt annan riktning i livet. Och imorgon ska jag träffa Camilla igen, ska bli så kul. Men redan idag ska jag få träffa min älskade guddotter och extrafamilj igen ❤ De befinner sig fem månader i Thailand och är du nyfiken på deras familjeresa kan du läsa om den här: https://www.resdagboken.se/t/453635-thailand-2017-1.

Önskar er en underbar vecka!

Kärlek från Thailand

Jenny ❤

Känslofyllda dagar av kärlek och tacksamhet

Tårar trillar nerför mina kinder. Tårar av kärlek. Jag har precis läst ut en av de vackraste böcker jag någonsin läst, ”Hjärtats innersta röst”. Ville inte riktigt att den skulle ta slut och drog mig för att läsa det sista kapitlet. Jag har läst om kärlek långt bortom egots fångenskap, kärlek så djup att människor offrar sina liv för den de älskar. Kärlek i nöd och lust, i sjukdom, krig och misär. Kärlek som lyser så starkt att den förändrar en människas inre smärta och mörker till rent ljus. En mors ovillkorliga kärlek till sina barn. Som får henne att göra val hon kommer att ångra resten av livet. En kärlek så stark men också så smärtfylld att den plågar hennes själ även efter livet. Kärlek mellan älskande, kärlek mellan syskon. Äkta kärlek bortom tid och rum och som får en kvinna att förändra hela sin tillvaro.

Det känns speciellt och extra nära att läsa boken här på Bali. Den utspelar sig på Burma och miljöbeskrivningarna påminner om de jag har runtomkring mig vilket gör att jag lever mig ännu djupare in i det som skrivs. Igår satt jag försjunken i boken på ett café, omgiven av bambumöbler och med utsikt över grönskande risfält. I högtalarna spelades ”halleluja”och jag fylldes av så mycket känslor, kärlek, vemod, tacksamhet, längtan, allt på en och samma gång. Här är så vackert på Bali och jag förundras ständigt. Skönheten tillfredsställer mitt inre och gör mig lycklig. Ibland ligger jag vid poolen på det homestay där jag bor, Savira, och låter blicken ta mig än dit, än hit i den omsorgsfullt välskötta trädgården som är prydd med blommor och växter i alla dess färger. Med porlande vattendrag och ståtliga statyer som tornar upp sig mot himlen. Hela boendet och trädgården inger ett lugn och det är en trygg och harmonisk energi som utspelar sig här. Det sa både jag och min vän Malin när vi flyttade in. Detta efter att ha bott på ett ställe två nätter där vi inte fick riktigt ro. Såväl jag som Malin är väldigt inkännande och det var något som inte stämde med det andra stället energimässigt. Dessutom var rummet väldigt litet för oss båda två också. Savira är samma ställe som jag bodde på 2015 och det är en väldigt varm och välkomnande familj som bor där. Frun, Wayan, kände till och med igen mig vid namn när jag återvände och jag känner mig som hemma.

De är väldigt hjälpsamma och ser lösningar i allt. Även om de har fullt upp och för tillfället håller på med en ombyggnation för att skapa fler rum verkar stress vara ett obekant ord för dem. Och det upplever jag överlag bland balineserna här. De är lugna, vänliga, tar saker och ting som det kommer och ständigt med ett leende på läpparna. Vi diskuterade det här med vår taxichaufför under en utflyktsdag och han förstod inte varför vi västerlänningar stressar så mycket. Och ja, det kan man ju faktiskt fråga sig? Kanske för att vi många gånger är så frånkopplade oss själva och den andlighet och naturdyrkan som de på ett så naturligt sätt lever i här. För att vi bor och arbetar i en kultur där prestation, pengar och effektivitet fortfarande är högt rankat. Men frågan är till vilket pris? Har redan stött på flera stycken som är här för att vila upp sig ifrån stress och utbrändhet. Och då har man verkligen kommit rätt. Här finns massage och kroppsbehandlingar i varje hörn och en timme kostar inte mer än 75-100 kronor. Yogastudios, tempel och vackra, grönskande omgivningar med hälsosamma restauranger som serverar veganmat och rawfood finns det också gott om. Som jag beskrev sist jag var här, Ubud är ett riktigt hälsomekka. Det gäller bara att passa sig att inte bli för uppstressad av allt det utbud som erbjuds här.

Jag kände själv till en början hur uppspelt jag var och att jag nästan småsprang fram när jag anlänt. Sen råkade jag ut för ett rejält missöde som skapade panik hos mig då kortmaskinen slök, inte bara mitt VISA-kort utan även mitt MASTERCARD. Under mina första två dagar förlorade jag alltså mina båda kort jag hade med mig. Hade först inte tänkt att berätta att jag blivit av med två kort för jag tyckte det var riktigt pinsamt. Blev rädd för mig själv och undra hur trött och disträ man kan vara? Hade jag missat att ta kortet två gånger? I Sverige när man sätter i sitt kort och vill få ut sina pengar så kommer först kortet ut, därefter pengarna. Här är det tvärtom. Först kommer pengarna ut och därefter kortet. Fick berättat för mig att om man då inte tar kortet relativt snabbt så sluker maskinen det. Och jag tror det är det som hänt, två gånger. Har tidigare rest runt månader i Både Thailand, Bali och Peru med endast ett kort och aldrig haft några problem. Så nämnde någon innan denna resa, men Jenny är det inte bra om du tar med dig ett extra kort ifall du skulle bli av med det andra? Ha ha ja, just nu är det lite skrattretande och jag bjuder på det. Men när det hände och Malin precis hade anlänt fick jag riktig ångest och hade svårt att sova. Mitt mobila bankid slutade också fungera i samma veva och hade ingen access till några av mina konton att jag ens kunde föra över pengar till Malin för att ta ut. Jag undrade vad det var för mening med detta. Kanske är det bara ren otur eller kanske skulle jag bli en erfarenhet rikare och lära mig att hantera även en sån här situation. Kanske utsattes jag för detta för att lära mig att be och ta emot hjälp. Vill ju gärna klara allting själv. Som jag skrev i ett inlägg på fb häromdagen, det är inte hur man har det, utan hur man tar det. Vill tacka alla som engagerade sig via fb och meddelande. Framförallt vill jag tacka Malin för stöttning och hjälp med uttag, Moster Maggan för utlåning av pengar och Susanna Wansölin som sammankopplade oss och var så på hugget och undrade hela tiden hur det gick, detta trots två småbarn och Ullaredsresa. Beundransvärt, TACK ❤ Överlag har allting löst sig fint och smidigt. Nytt kort är på väg och jag har fått låna pengar som jag tog ut från Malin innan hon åkte. Som min älskade moster så ofta uttrycker, allting är övergående 🙂

Nu har jag kommit ner i tempo och går i samma sakta takt som balineserna längs med gatorna. Det har varit två känslosamma dagar, inte minst för att jag har läst denna berörande bok. Jag vaknade också tidigt igår morse av att Malin tog avsked då hon skulle bege sig ut till Gili Islands. En känsla av tomhet fylldes i rummet och det där med separation har alltid berört mig starkt när man spenderat mycket tid ihop. En dröm gjorde också sig påmind. Först mindes jag en skön känsla, en återträff med någon jag håller mycket av, men som i nästa sekund förvandlades i vemod då jag i drömmen blev så sviken av densamma. Så det var en tung morgon när jag steg upp igår men jag bestämde mig för att omvandla den. Gick både på yingyogahealing och massage, åt god och nyttig mat, läste och tog hand om mig. Somnade med ett leende på läpparna efter meddelande från någon som är efterlängtad där hemma. Den digitala världen är något jag verkligen uppskattar när jag reser. Möjligheten att hålla kontakten med nära och kära och att de inte är mer än ett meddelande iväg via Whatsapp eller messenger betyder mycket. Och man behöver aldrig känna sig ensam.

Med detta sagt önskar jag er alla en riktigt skön helg, har förstått att vårsolen lyser med sin närvaro. Vi hoppas det fortsätter så!

Kärlek Jenny

 

Jag är inte bara högkänslig, jag är sensationssökare också!

Efter en nattlig långfärd, sittande framför två, högljudda, storvuxna vodkapratande ryssar mellan Sverige och Bangkok blev det inte många timmars sömn. Och inte inatt heller då jag beställt väckning kl 03.00 och nu 03.45 sitter på en ganska folktom flygplats i Bangkok och inväntar mitt flyg mot Denpasar och Bali. Har precis fått in en soyalatte och min allra första, men långt ifrån sista favoritsmoothie, mango/passionsfrukt som jag sitter och njuter av. Trött men lycklig känner jag hur fjärilarna i magen börjar dansa och är exalterad över att snart vara på väg mot grönskan och all kommande njutning.

Trots min morgontrötthet och denna tidiga morgon kommer jag på mig själv under min promenad till gaten visslandes och sjungandes på ”Dont you worry dont you worry child, cause heaven´s got a plan for you”. Jag börjar fundera på hur det kommer sig att jag fick just den låten på hjärnan och analyserar låttexten. Men mitt tankeflöde bryts då jag lägger märke till en ung, söt tjej, iklädd breda, rostmönstrade thaibyxor och ett slitet linne i svart med håret uppsatt slarvigt i en knut. Hennes handleder är prydda med armband i alla dess färger och hon ser ut att ha varit på resande fot ett bra tag. Men det som drar till min uppmärksamhet mest är de färgstarka turkosa örhängena med inslag av korallfärg som hänger ner mot hennes axlar. De gör sig extra vackra mot hennes solbrända hy. När jag passerar henne där hon sitter väntande vid sin gate kan jag inte låta bli att kommentera: 

– Nice earrings, where did you buy them? 

Hon skiner upp i ett leende:

– Here in Bangkok. 

– Ah, how nice! I will look for them on my way back! 

Jag fortsätter mitt visslande och känner mig på gott humör. Får huka mig för att inte slå i huvudet i det låga taket när jag kliver på transportbussen som ska ta mig ut till flygplanet. Bakom mig hör jag en man skratta till och utbrister med en irländsk brytning: 

– Sometimes I wish I was a hobbit. 

– Jag vänder mig om och ler:

– Me too.

Vi inleder ett samtal på bussen i glad ton. Han och hans flickvän är på väg till Bali för 10 dagars semester. Därefter ska de flytta till Nya Zeeland. Rent utseendemässigt ser de ut som ett omaka par. Hon med sina guldbruna ögon, mörka hår och släta hy visar sig vara från Spanien. Han med sina halvlånga röda lockar, blåa ögon och fräkniga hy är ifrån Irland och de träffades på Malta. Vilken spännande livsresa tänker jag och berättar att Nya Zeeland står på min bucketlist. När vi rett ut deras nationaliteter frågar de vart jag är ifrån. Innan jag hinner svara fäster tjejen blicken på min tröja och säger: 

– I know, Sweden right?!  

Jag tittar ner på min gråa huvtröja och upptäcker att jag har ett litet emblem i rosa som är formad som en princesskrona och med små bokstäver står det Sweden. Jag tittar upp och ler: 

– Yes, I am the princess of Sweden, travelling undercover.  

Vi börjar skratta alla tre varpå vi stiger på planet och önskar varandra en trevlig flygresa.  

Det är det här min sensationssökande sida älskar med att resa, man släpper kontrollen och vet inte vilka nya äventyr, upplevelser, möten eller situationer man kommer ställas för. Och det är det som gör det hela så spännande.  

Jag har tidigare skrivit en del om hur det är att vara högkänslig och känner igen mig mycket i det. Men det var först när jag för en tid sen läste en artikel om HSS, highly sensation seeker, högkänslig sensationssökare som poletten trillade ner. Jag kände mig så träffad och rös i hela kroppen av igenkänning. Många bitar jag funderat över föll på plats och insikten blev stor:  

– Jag är inte bara högkänslig, jag är sensationssökare också! 

Högkänslig sensationssökare, är ett personlighetsdrag som innebär att man har en stark drift inom sig att uppleva saker, en enorm nyfikenhet som är svår att stoppa, men man tar ändå inga livshotande risker utan är klok och försiktig i sin framfart. HSS-personer kommer ofta på nya saker att göra, nya idéer och resmål att åka till och har sällan tråkigt. Inom HSS-personer hittas bland annat personer som är de bästa festfixarna och alltid har något roligt upptåg på gång.  

Det som skiljer oss som är högkänsliga men också HSS (high sensation seeker) och de som endast är sensationssökare åt, är att en HSS gärna vill utforska nya saker, men tar inte allt för många risker, åtminstone inte farliga. Man är djärv men orolig, blir lätt uttråkad men också lätt överväldigad och det råder ständigt en konflikt mellan de två delar som styr en. Det kan leda till en hel del beslutsångest vilket jag väl känner igen. Den högkänsliga sidan vill ”vänta och se” vilket är ett hinder för sensationssökaren som vill kasta sig ut i det nya. Mycket i vår kultur uppmuntrar det sensationssökande beteendet och det är oftast den sensationssökande delen i en som vinner konflikten då nyfikenheten, tävlingsinstinkten och risktagandet tar överhanden. Men man får passa sig så man inte blir för överstimulerad och utmattad av allt det goda. Den högkänsliga delen är en bra strateg som hjälper en att vinna eller få ut så mycket som möjligt i en ny situation, eller utforska mer i den nya miljön. Men den högkänsliga sidan behöver också vila, mindre yttre stimuli och en chans till bearbetning av tankar och känslor. Det gäller att lära sig att skapa balans och tillfredsställa båda sidor och det är det jag jobbar på nu när jag förstått hur jag fungerar. 

Och här på Bali, Ubud där jag nu befinner mig i skrivande stund finns alla möjligheter till att öva på detta. Sensationssökaren i mig blir så exalterad och vill gärna upptäcka och testa allt som är nytt för mig här men jag försöker anpassa så att jag gör saker som båda delarna gillar. Eller att jag låter den ena delen av mig gå på upptäcksfärd ena dagen och så får den andra delen sin vila och tid till bearbetning den andra dagen. Idag har jag till exempel tagit mig tid för läsning vid poolen, yoga och skrivande i lugn och ro, omgiven av all vacker grönska. Imorgon bär det ut på ett heldagsäventyr på moppe där min sensationssökare får upptäcka nya platser och kicken av att färdas fritt ute på vägarna. Det ger också bra med övning att bo tillsammans med en vän som jag gör nu, att lära sig att anpassa sig till varandra men samtidigt också vara ärlig med sina behov och egentid. 

Att vara högkänslig och sensationssökare är enligt Anna Candela ett vinnande koncept om man lär sig att acceptera och använda båda sina sidor. Och det är min strävan. Min livslust är så stark och jag vill leva livet fullt ut, på det sätt som jag kan, med mina personlighetsdrag! 

Känner du igen dig i högsensationssökande, HSS och vill veta mer, kan du gå in här, läsa mer och göra ett test: http://hsperson.com/test/highly-sensitive-test/.  

Kärlek från Bali ❤