Thoughts about Forest Monastery and going home…

IMG_4842Travelers I meet from other countries are curious about my blog and want to read it. I therefore assume that it is time that I write in English. Maybe I can not express myself as well as in Swedish and the grammar may not be the best, but I’ll give it a try. Right now I’m in Bangkok for my final three days before the journey back home to Sweden. To write these words hurts my heart. I feel very emotional and many thoughts are going through my head. And this morning I cried. I feel happy and sad at the same time. After I have been without wifi throughout the week in the monastery, I was very pleased by the messages that awaited me from friends when I returned to Chiang Mai. I long to meet them. My heart is wide open and my feelings are very strong. Especially now after a week in silence. It opened up a lot. While I am happy to come home and meet friends and family, I am sorry that my journey has come to an end. I have met so many wonderful people from the whole world and as I feel so connected with and I will miss them, the time we have spent together and the inspiring conversations and thoughts we have exchanged. But I comfort myself that there’s always Skype, WhatsApp and those living in Europe, it’s just a cheap flight in between. I already know that my dear friend from Holland will visit me in May, I cannot wait to see you Weekhas!

IMG_4631This journey may have come to an end, but it’s definitely just the beginning in a new direction and travel in my life. I’m so proud of myself for the steps I have taken this year. It can be a rocky road to change your life, but it is so worth it. As long as you are true to yourself, I am sure that life itself and the universe helps one to find their way. And I have certainly experienced it. The last three months have been absolutely amazing. The Life design retreat in Koh Lanta, where I let go of a lot of old feelings, patterns and also my job, the weeks in Ubud, Bali, where I worked a lot with my body through detox, yoga, meditation and healthy food. And also where I got to experience true friendship. The great time at sea in Seminyak and Gili Air with beautiful people, Bintang beer, dance, trekking and many massage treatments. And now, finally, a loving week at a Buddhist monastery. With beautiful scenery around, wildflowers and orchids, waterfall, streams and mountains, it is like a little paradise on earth.

After five hours of traveling along the serpentine road between the mountains of northern Thailand, I finally arrived at the monastery. I was happy and excited about what awaited me. And the first thing I was beeing greeted by was a warm and loving smile from the Abbott who founded the monastery. It was impossible not to get affected. I felt so welcome. He was very humorous and we clicked quickly.

Oooo, from Sweden, from heaven, you stay long?!

He gave me a bracelet for good luck, said something about that he liked my big nose and that he was going to give me a very nice room. When I then registered myself with help from Sue, a Thai woman who left her business behind in Bangkok to live and help out with foreigners in the monastery and told her that I had received Kuti number 22, she looked at me in surprise and said,

IMG_4566– You lucky. This is the Kuti we normally give to VIP guests. It has the best view of the whole place.

IMG_4768Well, I guess I made ​​a good impression on the Abbot. I also quickly agreed with Sue . But who would not? Such an energetic woman with a big smile on her face all the time. So helpful and kind to everyone. I called her the little princess toward the end of my stay. And when she did not want me to leave, I said to her,

– Sue, there can be only one princess at the monastery.

She and the Abbott made ​​me smile and laugh every day and it seemed like it was mutual. I knew from the beginning that I would have a lovely time here.

Wat Pa Tam Wua Forest Monastery offers spiritual guidance in practicing Vipassana Meditation, to calm your mind and refresh your spirit. Insight (Vipassana) involves first, allowing one’s mind to settle and become calm. In meditation, one learns to rest in mindfulness, bare awareness of the present, while letting go of habitual thought patterns and emotions. With a calm, open mind free of preconceptions, beliefs, opinions or desires, it is possible to see deeply into the nature of things and understand the relationship between our experiences of happiness and suffering their causes. The practice contains sitting, lying and walking meditation.

IMG_4731Some come here to practice meditation for the first time, others are here to develop their ongoing practice. No prior knowledge is required and everyone is welcome. Olivia, 23, a girl from England arrived with her ​​friend. They were recommended the place of some girls they met on a bus and thought it might be an exciting and totally different experience. Mark, a 53 year-old German man who over the last 13 years worked as an organic fruit farmer in Cambodia, came here for the third time. After 15 years of regular meditation, he felt stuck in the same place in his practice and wanted to develop. He even considered to become a Monk.

During my stay here we were, about 30-40 people from all over the world. I was the only swede. Since 1993, when the monastery began to accept foreigners only 50 swedes have been here. The monastery does not market itself. Those who come here have usually been recommended by others who stayed here. Likewise for me. The data you can find on the internet are written by those who been here before.

IMG_4773Wat Tam Wua provide full acommodation such as single kuties, dormitories, two vegetarian meals per day with tea, coffee, juice or milk in place of dinner. Dress should be modest, ideally the white loose fitting garments worn by lay meditators in Thai wats. But if you don’t have any when you arrive the monastery, they will provide it for you. Staying here is free of charge, but a contribution that covers at least the basic costs of your stay is appropriate. Participants are asked to be disciplined in their practice, to follow the daily schedule, to keep their area tidy and clean. You are welcome to stay as long as you like, but a minimum of a week is recommended.

Mark has been to another monastery in Thailand three times before. But he likes Wat Tam Wua much more and keeps coming back. He told me that the other place was much more strict and structured. Here it is more personal and informal and the Abbott is very inviting. He means that in Wat Tam Wua they are teaching Metta, loving kindness and I totally agree with him.

Unlike other Vipassancenter this place doesn’t require complete silence, but quiet moderation is respectful and talking is best kept to a minimum functional. You decide yourself if you want to wear an ”in silence sign” or not. And with six hours of meditation every day you are much in silence anyway. I tried to be in total silence for one day, but I felt that it was nice to share the experiences you have during the meditation.

IMG_4749Me and Dorota, a 27 year old girl from Poland had similar experiences. We both felt that our sensory impressions became stronger. The teaching Monk, who held most of the meditations meant that it was a good thing and that our intuition was developing. Both I and Dorota also felt that we received responses during meditations on things we had been thinking over and needed to be answered. During a walking meditation, I also heard my mother’s voice and saw a clear picture of her. She sat with a cup of coffee and smoked in a colorful hat that she used to wear, and said,

– Jenny, I am so happy for you. You are so on the right path in your life now and I’m here for you, whenever you need me. She laughed and continued, I am just fine, ” tjingeling i lingonskogen”. A greeting which I have just heard her saying before. I smiled and I felt so grateful for this moment. Imagine what can come to us if we only calm our minds down.

IMG_4629Dorota’s boyfriend as she came along with had never meditated before, but had been curious about meditation. The third day, he felt, however, so dejected and frustrated that he did not achieve any results and that it was so horrible to sit in the same position for a long time. He was even thinking of leaving the place. But then the fourth day something happened. He could separate the body from the mind and observe their thoughts and feelings away without being affected by them. Something he had never experienced. He was mesmerized. We will all three definitely continue to meditate and I hope we keep in touch and share our experiences in the future.

Some people think that to go away is like to escape from reality. But what is the reality? As my wise father says, there are as many realities as there are people. And for me, this journey has meant that I have come even closer to myself and the reality that is true for me. And I can not express enough how grateful and happy I am for this, both outer and inner journey. It is never too late to change your life or fulfill the dreams you have, every day is a new day. On my boat ride out to the Gili Islands, I talked about this with an Australian couple in their 50s. Her father did the skydive and made at tatoo at the age of 75, something he had always dreamed of. And speaking of tattoos, about 30 minutes I willl make one. I’ve been thinking about it for over two months and now is the time.

Live today, tomorrow it may be too late!

Love and peace


Nu går jag i buddhistiskt kloster en vecka, Vipassana!

taylorI skrivande stund sitter jag på ett rawfoodcafé i Chiang Mai, omgiven av grönska och porlande vatten från en fontän. Fåglar kvittrar och jag hör människor småprata på flera olika språk. Rogivande och vackert. Jag har precis avslutat en härlig och lång reunionfrukost här med Taylor som jag träffade i Ubud. Han såg igår på facebook att jag nu befinner mig i Chiang Mai och skrev till mig då han var på väg hit. Vi har inte setts på flera veckor och pratade i mun på varandra när vi sågs. Så mycket som har hänt och så mycket att dela. Det var han och hans pojkvän som inspirerade mig om det buddhistiska kloster som jag nu kommer att bege mig till imorgon. Han har precis varit där för andra gången och känner sig pånyttfödd, renad och energisk. Han förklarar också att han fått med sig bra verktyg för att kunna utöva meditation i det dagliga livet.

Klostret, Mai till Tam Wua Forest Monastery, lär ut Vipassana, en buddhistisk meditationsteknik som ledde Buddha till upplysning. Vackert inbäddad bland bergen i norra Thailand, nästan dold från civilisationen finns denna lugna, lilla värld, där ett hundratal Vipassanautövare och arbetssökande hittar sin boning. Tillsammans med buddhistiska munkar ges här möjlighet för människor från hela världen att öva såväl sittande, som gående meditation, att vara i tystnad, stillhet och reflektera över livet. Ingen förkunskap krävs. Detta mot ett rimligt bidrag för boende och mat. Ett givet schema för meditation, mat och dagliga sysslor finns att följa. De har ingen officiell hemsida men flera har skrivit och lagt upp bilder om deras upplevelser på nätet.  Sök på: ”Wat Tam Wua Forest Monastery”. Det finns också en Facebooksida, sök: ”Friends of Wat Tam Wua”.

Enligt de dagliga rutinerna på hemsidan kommer mina kommande dagar se ut ungefär så här:

05:00 Vakna,vara uppmärksam. Individuell meditation.
07:00 Frukost.
08:30 Gruppmeditation.
10:30 Lunch, andra och sista måltiden för dagen.
13:00 Gruppmeditation.
16.00 Dagliga sysslor. Hjälpa till med rengöring av salar, klosterområden, tvätt etc.

17:00 Egentid för att koppla av. Dryck erbjuds.
18:00 Chanting och meditation. Denna session avslutas ca 19.30. Därefter individuell meditation.
22:00 Sova.

IMG_4635Det här kommer bli en utmaning, tidiga morgontimmar, att inte äta efter lunch, men framförallt att vara helt tyst. Du kan själv välja att bära en ”i tystnad skylt” om du vill, men du behöver inte. Jag känner däremot att jag vill göra det här fullt ut, så under några dagar kommer jag att bära en sådan.

IMG_4613Efter att Taylor och hans pojkvän Brad berättade om denna underbara plats kände jag att det skulle vara ett perfekt avslut på min resa. Att i stillhet reflektera över alla de spännande äventyr och möten jag har varit med om. Ett sätt att landa i mig själv och förbereda mig mentalt för ankomsten till Sverige. Jag har inga förväntningar på vad som kommer att hända utan följer flödet och välkomnar vad än som är menat att ske.

Och är det något som jag har följt den senaste tiden så är det flödet. Innan jag åkte iväg på livsdesignretreaten på Koh Lanta hade jag ingen aning om vad jag skulle göra därefter. Bara att jag med mitt visum hade möjligheten att vara iväg två månader till. Jag fick tips om att åka till Bali och det kändes rätt. Därefter har det bara rullat på. Till en början var jag lite orolig över att jag skulle känna mig ensam. Men den oron var helt i onödan. Är man bara lite öppen av sig är det så lätt att lära känna människor och jag har fått vänner för livet.

Jag har rest utan en plan, träffat människor som inspirerat mig att åka till diverse ställen och så har jag känt in vad som är rätt för mig och åkt dit. Det ena har gett det andra. Och den senaste tiden har jag haft sån flyt och varit i otrolig synk med livet. Jag litar på att jag är på helt rätt plats i mitt liv och jag älskar det här sättet att resa på. Att inte ha en utstakad plan. Ena dagen bikar jag runt på en ö, nästa dag sitter jag vid en fantastisk solnedgång med trevligt sällskap och tredje dagen kelar jag med tigrar. Vad som helst kan hända och det är så spännande. Jag tror starkt på att lyssna inåt. Jag låter huvudet vara med men låter min intuition, magkänsla och hjärta föra mig framåt. Jag är inte längre rädd. Vart jag än kommer nu känner jag mig trygg med att allt är precis så som det ska vara. Får jag komplikationer på något ställe eller om något är motigt, litar jag på att det är något jag ska gå igenom. Ibland känns det som jag lever i en dröm och jag får nypa mig själv. Men jag tenderar att vakna upp i samma, så jag antar att jag istället lever min dröm. Och den får gärna fortsätta.

Jag ser fram emot att komma hem och träffa vänner och familj. Och jag vill tacka er som har hållt kontinuerlig kontakt där hemma. Framförallt du Linda Johansson som nästan hört av dig var och varannan dag. Du har följt min vardag och jag din. De har sett väldigt olika ut och jag beundrar din styrka och tålamod. Trots din längre sjukdomsperiod har du funnits där, bett mig skicka bilder, tala om vad jag gör och lärt känna de människor jag träffar. Det känns som vi har kommit varandra närmare nu än innan och det ska bli så mysigt att träffas när jag kommer hem.

Även om jag träffar många härliga, nya människor betyder det inte att jag bryr mig mindre om de nära och kära jag har där hemma. Vissa har jag inte hört av alls under min resa och några har slutat höra av sig. Jag vet att vissa finns där ändå, men några har jag nog tappat längs vägen. Och det är livets gång. Jag förändras, andra förändras och ibland vandrar man inte längre på samma livsstig. Något man helt enkelt får acceptera även om det i vissa fall kan kännas sorgligt.

Det kommer bli en omställning att komma hem och en helt annan vardag än den jag är van vid nu. Men jag är inte främmande att bege mig iväg igen. Jag har träffat så många människor som lever ett fritt och platsoberoende liv och det tilltalar mig. Jag älskar att prata engelska och möta alla dessa unika människor från hela världen. Och att resa själv är helt underbart. Jag får tips av andra, men styr helt själv vart och när jag vill åka någonstans. Allt är möjligt och jag ser med spänning fram emot vad livet kommer föra mig härnäst.

Inspireras du av det jag skriver och själv känner för en förändring i ditt liv? Jag kan inte nog poängtera Camilla Lebert Hirvis kurser och retreats och tipsar återigen ett besök på hennes hemsida: Jag vill också rekommendera dig att läsa Timothy Ferris bok, 4 timmars arbetsvecka. Han hjälper dig att förändra ditt mindset och lär dig tänka i nya banor kring tid, pengar, jobb och fritid. Boken ger också bra tips för dig som sätter upp hinder för dig själv på grund av pengar, att du känner dig låst av att du har barn, att du är för gammal eller något annat.

Live, laugh love!

Åska, lycka och Reiki på Gili Air

IMG_3742Regnet det bara öser ner och jag är så blöt om både skor och strumpor, la la la la la la la la….sjungandes på Siv Malmkvists gamla visa har jag vandrat längs strandkanten här på Gili Air och nu slagit mig ner med en cappucino vid ett havscafé. Gili Air är för övrigt en av de tre giliöarna som ligger öster om Bali. Gemensamt för de tre giliöarna är att här är lugnt och tyst, inga motorfordon är tillåtna, turister och lokalbefolkning tar sig fram med cyklar eller häst och vagn. Ända sen jag anlände till Gili Air i fredags har det regnat.Tack vare regnponchon jag köpte i Ubud har jag kunnat vara ute och gå här om dagarna, ni vet vad de säger, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Förutom en fantastisk soldag och snorkeltur där jag såg både Nemo och sköldpaddor, har det bara varit kortare uppehåll. Nätterna har plågat mig och övriga turister med blixt och åska. Tidigare har jag inte varit rädd för åskan utan snarare bara tyckt det varit mysigt med lite oväder, så länge man har kunnat njuta av det från insidan. Men de här senaste nätterna har varit långt ifrån mysiga. Ni som sett min ”åskskräckfilm” på facebook kunde nog känna av min rädsla. Har aldrig tidigare i mitt liv upplevt ett åskoväder på så nära håll som nu. Aldrig tidigare vaknat i tron att det är jordbävning på gång när det i själva verket är mullret från åskan som får marken och min bungalow att skaka. På yogan iförrgår pratade jag med en tjej som varit här i ett halvår och det är först nu hon har upplevt en sådan här storm. Hon var också rädd, jätterädd. Så pass att hon instinktivt försökte ta skydd under sängen. Och nu i skrivande stund överraskades jag precis av en vän ifrån Ubud som berättade att åskan slog ner bara tio meter framför honom häromkvällen. Balineserna bara ler när jag pratar om åskovädret, men i deras ögon kan jag också urskilja en viss rädsla. Men de försöker väl gömma den för att inte skrämma iväg oss turister.

IMG_3734Utöver åskovädret har jag också haft några mindre olyckor som gett mig blåmärken, sår och ett ryggskott. Så man kan tro att jag inte har haft någon vidare upplevelse här på Gili Air, men det har jag. Jag älskar att det är så litet att man kan gå och cykla överallt. Äger ingen cykel hemma i Sverige och kan inte minnas senast jag cyklade. Hade glömt vilken härlig känsla det är uppe på sadeln! Fick upp farten rejält med hjälp av havets vindar och det gick kanske i snabbaste laget så lyckades cykla in i en annan. Kände mig verkligen som Julia Roberts i Eat, pray, love i denna stund. Synd bara att det var en kvinna jag cyklade in i 😉 Olyckan kanske borde gett mig avsmak men nej, fick såna lyckokickar av att cykla runt i detta vackra, gröna landskap, så det blev fler turer efter det. Det är kombinationen av hav, skog och restaurangliv jag gillar så starkt med Gili Air. Ena stunden är du omgiven av grönskande träd och kossor som råmar och i nästa sitter du vid ett café eller restaurang och blickar ut över havet. Lyssnar just nu till havets vågor som slår in mot strandkanten, det är som balsam för själen.

De senaste dagarna har jag inte direkt umgåtts med någon förutom lite småpratande med några lokala förmågor. Som jag skrev i mitt förra blogginlägg har jag ibland svårt att inte inleda samtal med någon annan trots att jag egentligen skulle behöva ägna tiden åt mig själv. Nu har jag lyssnat på den delen av mig och det har varit skönt. Trivs riktigt bra i mitt eget sällskap och tur är väl det, för jag och Jenny har tänkt leva länge ihop 🙂 Jag har cyklat och gått runt här på ön, suttit på café, lyssnat till havets brus, skrivit och filosoferat om livet. Och så har jag druckit öl. Efter en ölkväll i Seminyak i förra veckan har jag tagit en nästan varje kväll och tycker det är riktigt gott. Är ju annars en vindrickare men det ena behöver ju inte utesluta det andra 🙂 Har också pysslat om mig själv genom yoga, massage och Reikihealing. Tycker det är riktigt spännande det här med Reiki och det fungerar verkligen! 

Som jag berättat på facebook har jag genomfört en Reikikurs tillsammans med en kvinnlig lärare från Kanada och besitter nu färdigheten att utöva Reiki på såväl mig själv som andra.

Vad är Reiki och hur fungerar det?
Reiki är en av många energimedicinska metoder som kan hjälpa oss att nå fram till hälsa och ökat välbefinnande. Reiki är japanska och betyder Universell Livsenergi. Allt består av energi på olika frekvenser och inom allt levande flödar en speciell livsenergi. Energin strömmar hela tiden genom oss, men också runtom oss. När livsenergin flödar starkt och fritt genom kroppen mår vi bra och är friska, men när det finns blockeringar som hindrar vårt energiflöde har vi lättare för att bli sjuka. Vi är alltså helt beroende av energin, som ger oss vår livskraft till kroppen och som även ger energi till känslorna, tankarna och själen. Tillförs livsenergi ökar det flödet och sätter igång helande processer. Därför kallar man det också helande energi.

Reiki är en healingmetod som är mycket enkel, men kraftfull och det var det jag fastnade för. Alla som vill kan lära sig det och sedan ge Reiki till sig själv eller till andra människor, djur eller växter. Förmågan överförs från lärare till elev genom en så kallad initiering. Det innebär att läraren, som redan har kontakt med Reikikällan, även kopplar ihop eleven med den. Man kan jämföra det med att ställa in en radiokanal på rätt frekvens. Reiki är alltså en universell livsenergi som strömmar igenom Reikiutövaren. Denne använder inte sin egen energi, utan är enbart en kanal för energin. Reikiutövaren behöver inte kunna ställa diagnos eller veta vad som behöver helas. Reiki har en egen intelligens- den vet exakt var den helade energin behövs mest.

För att utöva Reiki behövs inte någon speciell tro eller övertygelse. Reikin kommer att fungera vare sig du tror på det eller inte. Så när Reiki sätter igång energiflödet startas processer som renar kroppen från det som inte är naturligt och passar in där. Resultatet blir att den negativa energin upplöses och försvinner. När energin åter flödar utan blockeringar får kroppen en chans att läka sig själv. Många gånger går energin inte just dit man förväntar sig. Andra ‘krämpor’ kanske blir helade före det man ville ha hjälp med. Fast man aldrig kan veta exakt vad som kommer att ske, så gör energierna alltid nytta när de flödar in i kroppen. De kan aldrig skada någon. Som ny Reikiutövare känner jag mig väldigt trygg med att veta detta.

bild-6Vid en behandling är du fullt påklädd och ligger på en behandlingsbänk eller sitter i en fåtölj. Jag placerar mina händer på eller strax ovan din kropp. Jag börjar på huvudet och därefter flyttar jag intuitivt mina händer dit de behövs.

Var och en får sin egen upplevelse av en Reikibehandling. Upplevelserna kan variera enormt från person till person. En av anledningarna till det är att energin verkar där den mest behövs för tillfället. Det är också olika hur stor mängd energi man är öppen för och hur fritt den kan strömma i kroppen. De flesta känner i alla fall hur en lugn och djupt avslappnande känsla infinner sig. Ibland händer det att mottagaren somnar. Det är ingen nackdel, snarare tvärtom, eftersom det tyder på att man verkligen är fri från motstånd och släpper in de helande energierna i kroppen. En del människor kan känna hur gamla obearbetade erfarenheter kommer upp till ytan igen, vilket gör att de gömda känslorna frigörs. Resultatet av det kan t.ex. bli ett förlösande skratt, eller att tårar av sorg väller fram. Vissa kan känna en tillfälligt ökad smärta när energin arbetar med en blockering. Även om Reiki inte går dit man hoppas och förväntar sig gör Reikin nytta på något annat område som vi kanske inte märker med en gång. Förändringar och utveckling sker i olika takt hos alla. Alla klarar inte av för stora doser av rening med en gång. Vi är många som samlat på oss och förträngt känslor, vilka kan vara smärtsamma att få upp till ytan och bearbeta. Man måste ta allt i sin egen takt och när man är mogen för det.

Några av de vanligaste positiva effekterna av en Reikibehandling är följande: Frigör stress och spänningar, upphöjer kroppen till en total avslappningsnivå, balanserar kroppens energier, ökar och stärker energiflödet, löser upp energiblockeringar, renar kroppen från gifter och slaggprodukter, ökar medvetandegraden; tänker klarare, ökar kreativiteten, frigör känslor så de kommer upp till ytan; medvetandet, hjälper kroppens naturliga förmåga till läkning, positiv utveckling på alla nivåer; fysiskt, mentalt, emotionellt, andligt.

De fyra behandlingar jag hittills har utfört har alla varit olika, men den gemensamma nämnaren är att de alla känt sig djupt avslappnade. Och det positiva för mig som utövare är att jag också upplever denna djupa avslappning. En av de jag behandlade fick upp gamla obearbetade minnen som frigjordes genom tårar. En annan kom i kontakt med en känsla av rädsla som luckrades upp. Det känns häftigt att jag har lärt mig använda ett så enkelt verktyg som kan hjälpa mig själv, såväl som andra och jag ser med spänning fram emot kommande behandlingar. När jag är åter på svensk mark hoppas jag ha kunnat övat tillräckligt så att jag kan börja arbeta med detta som ett extrajobb.

Reiki används bland annat på sjukhus i Norge, England, USA, Australien, Spanien och Uruguay. I USA är healing en fortbildning för vårdpersonal, och på vissa ställen till och med ett krav för att få sin legitimation. Socialstyrelsen i Sverige har inte godkänt att man använder healing inom den etablerade vården. Däremot klassas både Reikibehandlingar och utbildningar som rehabiliterande friskvård. Det innebär att Reiki är fullt avdragsgillt och inte heller förmånsbeskattad. Arbetsgivare kan således ge sin personal friskvårdsbidrag i förebyggande- och rehabiliterande syfte, samt att du som anställd kan nyttja dina friskvårdspengar till en djupt avslappnande stund med dig själv.

IMG_3403Det verkar som om solen spricker upp här så nu ska jag njuta av sista dagen på Gili Air. Imorgon styr båten tillbaks mot fastlandet och Seminyak där jag har en inbokad kiropraktorbehandling. Sen får vi se vad som händer.

Allt gott till er därhemma!


Saknade hav, jag är tillbaks!

IMG_3272Efter 21 magiska dagar i Ubud, är jag tillbaks vid havet igen och det känns underbart! Den friska havsluften, vågorna som slår mot stranden, sand mellan tårna, underbar frihetskänsla och jag känner mig hemma. Som uppvuxen i Åhus, bara 200 meter från vattnet, kommer kontakten med och längtan efter havet, alltid att vara stark.

Sista veckan i Ubud var jag ganska mättad på allt. Känslan av att det var dags att ge sig iväg, infann sig starkt. Men vilken härlig tid jag haft. Jag kommer definitivt att återvända! Det har varit mycket glädje och skratt, men också vemodiga stunder, sorg och ensamhetskänslor. Sol och friska regn. Storm och strömavbrott. Spännande möten och djupa samtal. Vänner för livet. Reikihealing och vedisk astrologi. Meditation och yoga. Extatic dance. Massage och skönhetsbehandlingar. Detox och tarmsköljning. Hundbett och myggbett. Myror och ödlor. Apor och råttor. Hundar, hundar, hundar och katter. Risfält, vattenfall och vulkanbestigning. Gröna och färgrika trädgårdar. Vänliga människor och hemtrevligt boende. Vackra vyer. Fascinerande statyer och arkitektur. Billig shopping. Balinesisk begravning och musik. Juicer, smoothies, energiballs och denna underbara mat, mm.

Vilka färgglada, gastronomiska smakupplevelser jag haft. De gör att jag vill ta snuskiga termer i min mun för att beskriva njutningen och den bara fortsätter. Min första kväll i Semyniak, där jag nu befinner mig, spenderades efter en förtrollande solnedgång, på en fiskrestaurang med min nyfunna vän, Pedro, ifrån Brasilien. Han har varit på Bali flera omgångar under många år och känner till smultronställena här i Seminyak. Och för nästan inga pengar alls fick vi själva välja ut vilka av havets läckerheter vi ville att de skulle tillaga. Ja, bättre start här i Seminyak hade jag inte kunnat få. Även om jag ätit hyfsat nyttigt och knappt druckit någon alkohol, har nog intaget av mat varit en hel del. Så min vikt har nog inte ändrats, men vad vore väl livet om man skulle gå runt och tänka på den hela tiden?! Så länge det inte påverkar min hälsa, gör det mig inget med några extra kilon. Det är det värt för att kunna njuta av allt gott som erbjuds här i världen!

IMG_2999Seminyak är ett väldigt turistiskt ställe med en hel del trafik jag hade kunnat vara utan. Men så mitt i all trafikkaos finns det charmiga och avkopplande miljöer som bryter av. I skrivande stund befinner jag mig på Café Bali och har faktiskt lite svårt att koncentrera mig på skrivandet. Jag är fullt upptagen av att beskåda den förtjusande inredningen. Den har en lantlig touch med slitna, gamla möbler och blommiga dukar som kombineras med balinesiska statyer. Stilen ger en varm och gemytlig atmosfär och jag kommer nog ha svårt att lämna denna plats idag.

IMG_3332Ja, jag älskar Bali!. Verkligen en plats att återvända till. Timothy Ferris skriver i sin bok, 4 timmars arbetsvecka, bland annat om hur man kan leva som en miljonär även om man inte är en. Och just så känner jag mig nu, som en miljonär. I balinesiska mått så är jag nog förvisso det. För valutan är så låg. 100 000 Rupiah är ca 65 svenska kronor. Så det är inte ovanligt att man lämnar uttagsautomaten med en eller två miljoner. Men jag syftar på känslan av att leva som en miljonär. Trots att jag nu bara lever på ett studentlån, klarar jag mig bra här på den inkomst jag har. Men framförallt känner jag mig förmögen på tid. Jag har mina skrivuppgifter att lämna in till skolan och ibland kan det kännas lite motigt att sätta sig ner och skriva. Men när jag väl kommer igång flödar språket oftast och jag tycker det är roligt. Det ger mig energi. Därför känns det inte heller som skrivandet tar någon tid ifrån något annat. Jag får leka med orden, reflektera, vandra iväg i tankarna och minnena. Inte minst till den senaste uppgiften då vi skulle skriva en erotisk novell.

Förutom skrivandet har jag just nu tid att bara vara här och nu och följa flödet. Det känns som en riktig lyxvara i vårt västerländska samhälle, där vi ständigt jagar efter tid. Men sen har jag upptäckt att omställningen till att faktiskt ha tid också kan göra det svårt för mig, för jag är inte van. Jag är väldigt nyfiken av mig, intresserad av det mesta och energisk. Jag är en doer, vill och gör mycket, kommer ofta på nya idéer och tankar som jag processar. All överflödig tid kan till och med göra mig stressad ibland. Jag vill passa på att hinna med och prova allt som kommer min väg. Jag har också märkt att jag ibland har svårt att låta bli att inleda samtal med andra, när jag egentligen kanske bäst skulle behöva ägna tiden åt mig själv. Konsten är verkligen att bromsa den där doern i mig och tillåta mig att bara vara, stilla tankarna och göra ingenting. En utmaning för mig som för säkert så många andra. Därför har det varit otroligt lärorikt med yogan, meditationen och reikihealingen. De gör att jag lättare kan fokusera, komma ner i varv och balans. Så det ska jag fortsätta med!

IMG_3304På tal om tid så har Camilla Lebert Hirvi skrivit ett inspirerande blogginlägg om detta, se länken här.

Kärlek från Bali