I skrivande stund sitter jag på samma mysiga rawfoodcafé i Chiang Mai som jag gjorde för två år sedan, Blue Diamond, och ja, det är minsann ett diamantställe med alla gottigheter som erbjuds. Så var det ett tag sedan jag skrev och även denna långresa börjar lida mot sitt slut. Och denna gång fick jag en helt annan upplevelse än 2015 när jag också precis som nu reste runt på Bali och i Thailand. Då var det första gången jag besökte länderna och allt var nytt och spännande. Jag gjorde stora förändringar med mig själv, sa bland annat upp mig från min före detta fasta anställning och jag var väldigt sökande efter nytt, nya platser, nya människor och nya insikter. Jag kom också till många härliga nya platser och lärde känna flera genuina människor som jag än idag har en relation med. Det blev en oförglömlig resa som förändrat hela mitt liv.
Denna resan däremot har inte varit alls lika sökande utan snarare handlat om fördjupning. Fördjupning av såväl platser som relationer. Med undantag för två öar har jag besökt samma ställen som jag gjorde 2015, bott på samma boende som då och haft återträff med de som kom att bli nyckelpersoner i min förändringsresa. Jag har inte lärt känna så mycket nytt folk under den här resan och har inte heller haft det behovet. Istället har jag fått äran att resa med och fördjupa mig i relationer jag redan har sedan tidigare. Såväl vänskaps som kärleksrelation. Och det här är jag väldigt tacksam för. Det har inte bara fått relationerna att utvecklas utan även jag har vuxit som person och lärt mig mer om mig själv. Spenderar man dygnet runt med personer under en längre tid är det oundvikligt att inte bli speglad på alla ens sidor, såväl de positiva som negativa. När man är själv är det mycket lättare att ignorera sina dåliga sidor eller fly ifrån sina rädslor, men det går inte i relationer. Inte om man vill ha nära och ärliga relationer och det är något jag strävar efter. Jag har därför fått titta närmare på mina brister och rädslor under den senaste tiden och inte minst fått erkänna dem. Men det är också först då man kan jobba mot en förändring.
Vid framförallt kärleksrelationer blir vi sårbara och det är så det ska vara. Men det kan många gånger vara svårt att visa sin sårbarhet för man är rädd för att bli förnekad eller kanske lämnad. Johan Andao, vedisk läkare och astrolog, anser att många relationer idag bygger på att personer är beroende av varandra. Att det ofta kan vara den undermedvetna, undernärda delen av en som söker en relation och man försöker hitta kärleken utanför sig själv. Då är det också lätt att folk tappar sig själva. Att känna sig älskad och lyckad behöver man hitta på egen hand. Sen då kan man ha en partner. Enligt honom finns det en nödvändighet att förstå sin svaghet, att man har ett visst behov sen sin barndom och sen hämta hem sig. Stanna upp, andas, prata eller skriva med det inre barnet så det inte tar över. Samtidigt som han menar att det också är viktigt att man i en relation har en partner som hjälper en att hämta hem sig. Där det finns en tillit till att man kan vara liten och utelämnad ibland.
Den ene resan är inte den andra lik men det behöver inte betyda att den ene är bättre eller sämre, bara olika. Och jag är jättenöjd även med denna resan och all kärlek den har gett. Jag tror på att den har gett och ger mig precis det jag behöver där jag befinner mig i mitt liv just nu. Den tilliten försöker jag ha till Universum. Man får inte alltid det man förväntar sig utan det man faktiskt behöver. Det försöker jag ha i åtanke när livet ibland kan vara tufft. För jag tror precis som Johan Andao att vår andlighet vill hela tiden lära sig mer av mänskliga upplevelser såsom kärlek, broderskap, systerskap och frid. Att vi är här på jorden för att utvecklas känslomässigt, skala av löken så att vi blir mer den vi är så länge vi lever. Och för att kunna blomma ut i vår fulländning så behöver vi också möta utmaningar och svårigheter.
Och imorgon står jag inför ytterligare en utmaning. Precis som jag avslutade min Thailandsresa 2015 kommer jag att avsluta denna, på det buddhistiska munkklostret, Wat Tam Wua Forest Monastery. Klostret lär ut Vipassana, en buddhistisk meditationsteknik som ledde Buddha till upplysning. Vackert inbäddad bland bergen i norra Thailand, nästan dold från civilisationen finns denna lugna, lilla värld, där ett hundratal Vipassanautövare och arbetssökande hittar sin boning. Tillsammans med buddhistiska munkar ges här möjlighet för människor från hela världen att öva såväl sittande, som gående meditation, att vara i tystnad, stillhet och reflektera över livet. Ingen förkunskap krävs. Detta mot ett rimligt bidrag för boende och mat. Ett givet schema för meditation, mat och dagliga sysslor finns att följa. Och som en pratglad livsnjutare ser jag den största utmaningen i att endast få två mål mat om dagen och att vara helt i tysthet. Jag fick frågan här i veckan vad jag förväntade mig att få ut av vistelsen. Men det är precis det jag inte försöker ha, några förväntningar. Utan återigen litar jag på att den guidning eller de inre svar jag behöver få, kommer till mig i stillhet.
Är du intresserad av att läsa om klostret och mina tidigare erfarenheter där, se mina tidigare inlägg: https://feelgooddeal.wordpress.com/category/vipassanakloster-thailand-2015/
Kärlek och kramar
Jenny ❤
Jenny Sandros 