Thoughts about Forest Monastery and going home…

IMG_4842Travelers I meet from other countries are curious about my blog and want to read it. I therefore assume that it is time that I write in English. Maybe I can not express myself as well as in Swedish and the grammar may not be the best, but I’ll give it a try. Right now I’m in Bangkok for my final three days before the journey back home to Sweden. To write these words hurts my heart. I feel very emotional and many thoughts are going through my head. And this morning I cried. I feel happy and sad at the same time. After I have been without wifi throughout the week in the monastery, I was very pleased by the messages that awaited me from friends when I returned to Chiang Mai. I long to meet them. My heart is wide open and my feelings are very strong. Especially now after a week in silence. It opened up a lot. While I am happy to come home and meet friends and family, I am sorry that my journey has come to an end. I have met so many wonderful people from the whole world and as I feel so connected with and I will miss them, the time we have spent together and the inspiring conversations and thoughts we have exchanged. But I comfort myself that there’s always Skype, WhatsApp and those living in Europe, it’s just a cheap flight in between. I already know that my dear friend from Holland will visit me in May, I cannot wait to see you Weekhas!

IMG_4631This journey may have come to an end, but it’s definitely just the beginning in a new direction and travel in my life. I’m so proud of myself for the steps I have taken this year. It can be a rocky road to change your life, but it is so worth it. As long as you are true to yourself, I am sure that life itself and the universe helps one to find their way. And I have certainly experienced it. The last three months have been absolutely amazing. The Life design retreat in Koh Lanta, where I let go of a lot of old feelings, patterns and also my job, the weeks in Ubud, Bali, where I worked a lot with my body through detox, yoga, meditation and healthy food. And also where I got to experience true friendship. The great time at sea in Seminyak and Gili Air with beautiful people, Bintang beer, dance, trekking and many massage treatments. And now, finally, a loving week at a Buddhist monastery. With beautiful scenery around, wildflowers and orchids, waterfall, streams and mountains, it is like a little paradise on earth.

After five hours of traveling along the serpentine road between the mountains of northern Thailand, I finally arrived at the monastery. I was happy and excited about what awaited me. And the first thing I was beeing greeted by was a warm and loving smile from the Abbott who founded the monastery. It was impossible not to get affected. I felt so welcome. He was very humorous and we clicked quickly.

Oooo, from Sweden, from heaven, you stay long?!

He gave me a bracelet for good luck, said something about that he liked my big nose and that he was going to give me a very nice room. When I then registered myself with help from Sue, a Thai woman who left her business behind in Bangkok to live and help out with foreigners in the monastery and told her that I had received Kuti number 22, she looked at me in surprise and said,

IMG_4566– You lucky. This is the Kuti we normally give to VIP guests. It has the best view of the whole place.

IMG_4768Well, I guess I made ​​a good impression on the Abbot. I also quickly agreed with Sue . But who would not? Such an energetic woman with a big smile on her face all the time. So helpful and kind to everyone. I called her the little princess toward the end of my stay. And when she did not want me to leave, I said to her,

– Sue, there can be only one princess at the monastery.

She and the Abbott made ​​me smile and laugh every day and it seemed like it was mutual. I knew from the beginning that I would have a lovely time here.

Wat Pa Tam Wua Forest Monastery offers spiritual guidance in practicing Vipassana Meditation, to calm your mind and refresh your spirit. Insight (Vipassana) involves first, allowing one’s mind to settle and become calm. In meditation, one learns to rest in mindfulness, bare awareness of the present, while letting go of habitual thought patterns and emotions. With a calm, open mind free of preconceptions, beliefs, opinions or desires, it is possible to see deeply into the nature of things and understand the relationship between our experiences of happiness and suffering their causes. The practice contains sitting, lying and walking meditation.

IMG_4731Some come here to practice meditation for the first time, others are here to develop their ongoing practice. No prior knowledge is required and everyone is welcome. Olivia, 23, a girl from England arrived with her ​​friend. They were recommended the place of some girls they met on a bus and thought it might be an exciting and totally different experience. Mark, a 53 year-old German man who over the last 13 years worked as an organic fruit farmer in Cambodia, came here for the third time. After 15 years of regular meditation, he felt stuck in the same place in his practice and wanted to develop. He even considered to become a Monk.

During my stay here we were, about 30-40 people from all over the world. I was the only swede. Since 1993, when the monastery began to accept foreigners only 50 swedes have been here. The monastery does not market itself. Those who come here have usually been recommended by others who stayed here. Likewise for me. The data you can find on the internet are written by those who been here before.

IMG_4773Wat Tam Wua provide full acommodation such as single kuties, dormitories, two vegetarian meals per day with tea, coffee, juice or milk in place of dinner. Dress should be modest, ideally the white loose fitting garments worn by lay meditators in Thai wats. But if you don’t have any when you arrive the monastery, they will provide it for you. Staying here is free of charge, but a contribution that covers at least the basic costs of your stay is appropriate. Participants are asked to be disciplined in their practice, to follow the daily schedule, to keep their area tidy and clean. You are welcome to stay as long as you like, but a minimum of a week is recommended.

Mark has been to another monastery in Thailand three times before. But he likes Wat Tam Wua much more and keeps coming back. He told me that the other place was much more strict and structured. Here it is more personal and informal and the Abbott is very inviting. He means that in Wat Tam Wua they are teaching Metta, loving kindness and I totally agree with him.

Unlike other Vipassancenter this place doesn’t require complete silence, but quiet moderation is respectful and talking is best kept to a minimum functional. You decide yourself if you want to wear an ”in silence sign” or not. And with six hours of meditation every day you are much in silence anyway. I tried to be in total silence for one day, but I felt that it was nice to share the experiences you have during the meditation.

IMG_4749Me and Dorota, a 27 year old girl from Poland had similar experiences. We both felt that our sensory impressions became stronger. The teaching Monk, who held most of the meditations meant that it was a good thing and that our intuition was developing. Both I and Dorota also felt that we received responses during meditations on things we had been thinking over and needed to be answered. During a walking meditation, I also heard my mother’s voice and saw a clear picture of her. She sat with a cup of coffee and smoked in a colorful hat that she used to wear, and said,

– Jenny, I am so happy for you. You are so on the right path in your life now and I’m here for you, whenever you need me. She laughed and continued, I am just fine, ” tjingeling i lingonskogen”. A greeting which I have just heard her saying before. I smiled and I felt so grateful for this moment. Imagine what can come to us if we only calm our minds down.

IMG_4629Dorota’s boyfriend as she came along with had never meditated before, but had been curious about meditation. The third day, he felt, however, so dejected and frustrated that he did not achieve any results and that it was so horrible to sit in the same position for a long time. He was even thinking of leaving the place. But then the fourth day something happened. He could separate the body from the mind and observe their thoughts and feelings away without being affected by them. Something he had never experienced. He was mesmerized. We will all three definitely continue to meditate and I hope we keep in touch and share our experiences in the future.

Some people think that to go away is like to escape from reality. But what is the reality? As my wise father says, there are as many realities as there are people. And for me, this journey has meant that I have come even closer to myself and the reality that is true for me. And I can not express enough how grateful and happy I am for this, both outer and inner journey. It is never too late to change your life or fulfill the dreams you have, every day is a new day. On my boat ride out to the Gili Islands, I talked about this with an Australian couple in their 50s. Her father did the skydive and made at tatoo at the age of 75, something he had always dreamed of. And speaking of tattoos, about 30 minutes I willl make one. I’ve been thinking about it for over two months and now is the time.

Live today, tomorrow it may be too late!

Love and peace

Jenny

Nu går jag i buddhistiskt kloster en vecka, Vipassana!

taylorI skrivande stund sitter jag på ett rawfoodcafé i Chiang Mai, omgiven av grönska och porlande vatten från en fontän. Fåglar kvittrar och jag hör människor småprata på flera olika språk. Rogivande och vackert. Jag har precis avslutat en härlig och lång reunionfrukost här med Taylor som jag träffade i Ubud. Han såg igår på facebook att jag nu befinner mig i Chiang Mai och skrev till mig då han var på väg hit. Vi har inte setts på flera veckor och pratade i mun på varandra när vi sågs. Så mycket som har hänt och så mycket att dela. Det var han och hans pojkvän som inspirerade mig om det buddhistiska kloster som jag nu kommer att bege mig till imorgon. Han har precis varit där för andra gången och känner sig pånyttfödd, renad och energisk. Han förklarar också att han fått med sig bra verktyg för att kunna utöva meditation i det dagliga livet.

Klostret, Mai till Tam Wua Forest Monastery, lär ut Vipassana, en buddhistisk meditationsteknik som ledde Buddha till upplysning. Vackert inbäddad bland bergen i norra Thailand, nästan dold från civilisationen finns denna lugna, lilla värld, där ett hundratal Vipassanautövare och arbetssökande hittar sin boning. Tillsammans med buddhistiska munkar ges här möjlighet för människor från hela världen att öva såväl sittande, som gående meditation, att vara i tystnad, stillhet och reflektera över livet. Ingen förkunskap krävs. Detta mot ett rimligt bidrag för boende och mat. Ett givet schema för meditation, mat och dagliga sysslor finns att följa. De har ingen officiell hemsida men flera har skrivit och lagt upp bilder om deras upplevelser på nätet.  Sök på: ”Wat Tam Wua Forest Monastery”. Det finns också en Facebooksida, sök: ”Friends of Wat Tam Wua”.

Enligt de dagliga rutinerna på hemsidan kommer mina kommande dagar se ut ungefär så här:

05:00 Vakna,vara uppmärksam. Individuell meditation.
07:00 Frukost.
08:30 Gruppmeditation.
10:30 Lunch, andra och sista måltiden för dagen.
13:00 Gruppmeditation.
16.00 Dagliga sysslor. Hjälpa till med rengöring av salar, klosterområden, tvätt etc.

17:00 Egentid för att koppla av. Dryck erbjuds.
18:00 Chanting och meditation. Denna session avslutas ca 19.30. Därefter individuell meditation.
22:00 Sova.

IMG_4635Det här kommer bli en utmaning, tidiga morgontimmar, att inte äta efter lunch, men framförallt att vara helt tyst. Du kan själv välja att bära en ”i tystnad skylt” om du vill, men du behöver inte. Jag känner däremot att jag vill göra det här fullt ut, så under några dagar kommer jag att bära en sådan.

IMG_4613Efter att Taylor och hans pojkvän Brad berättade om denna underbara plats kände jag att det skulle vara ett perfekt avslut på min resa. Att i stillhet reflektera över alla de spännande äventyr och möten jag har varit med om. Ett sätt att landa i mig själv och förbereda mig mentalt för ankomsten till Sverige. Jag har inga förväntningar på vad som kommer att hända utan följer flödet och välkomnar vad än som är menat att ske.

Och är det något som jag har följt den senaste tiden så är det flödet. Innan jag åkte iväg på livsdesignretreaten på Koh Lanta hade jag ingen aning om vad jag skulle göra därefter. Bara att jag med mitt visum hade möjligheten att vara iväg två månader till. Jag fick tips om att åka till Bali och det kändes rätt. Därefter har det bara rullat på. Till en början var jag lite orolig över att jag skulle känna mig ensam. Men den oron var helt i onödan. Är man bara lite öppen av sig är det så lätt att lära känna människor och jag har fått vänner för livet.

Jag har rest utan en plan, träffat människor som inspirerat mig att åka till diverse ställen och så har jag känt in vad som är rätt för mig och åkt dit. Det ena har gett det andra. Och den senaste tiden har jag haft sån flyt och varit i otrolig synk med livet. Jag litar på att jag är på helt rätt plats i mitt liv och jag älskar det här sättet att resa på. Att inte ha en utstakad plan. Ena dagen bikar jag runt på en ö, nästa dag sitter jag vid en fantastisk solnedgång med trevligt sällskap och tredje dagen kelar jag med tigrar. Vad som helst kan hända och det är så spännande. Jag tror starkt på att lyssna inåt. Jag låter huvudet vara med men låter min intuition, magkänsla och hjärta föra mig framåt. Jag är inte längre rädd. Vart jag än kommer nu känner jag mig trygg med att allt är precis så som det ska vara. Får jag komplikationer på något ställe eller om något är motigt, litar jag på att det är något jag ska gå igenom. Ibland känns det som jag lever i en dröm och jag får nypa mig själv. Men jag tenderar att vakna upp i samma, så jag antar att jag istället lever min dröm. Och den får gärna fortsätta.

Jag ser fram emot att komma hem och träffa vänner och familj. Och jag vill tacka er som har hållt kontinuerlig kontakt där hemma. Framförallt du Linda Johansson som nästan hört av dig var och varannan dag. Du har följt min vardag och jag din. De har sett väldigt olika ut och jag beundrar din styrka och tålamod. Trots din längre sjukdomsperiod har du funnits där, bett mig skicka bilder, tala om vad jag gör och lärt känna de människor jag träffar. Det känns som vi har kommit varandra närmare nu än innan och det ska bli så mysigt att träffas när jag kommer hem.

Även om jag träffar många härliga, nya människor betyder det inte att jag bryr mig mindre om de nära och kära jag har där hemma. Vissa har jag inte hört av alls under min resa och några har slutat höra av sig. Jag vet att vissa finns där ändå, men några har jag nog tappat längs vägen. Och det är livets gång. Jag förändras, andra förändras och ibland vandrar man inte längre på samma livsstig. Något man helt enkelt får acceptera även om det i vissa fall kan kännas sorgligt.

Det kommer bli en omställning att komma hem och en helt annan vardag än den jag är van vid nu. Men jag är inte främmande att bege mig iväg igen. Jag har träffat så många människor som lever ett fritt och platsoberoende liv och det tilltalar mig. Jag älskar att prata engelska och möta alla dessa unika människor från hela världen. Och att resa själv är helt underbart. Jag får tips av andra, men styr helt själv vart och när jag vill åka någonstans. Allt är möjligt och jag ser med spänning fram emot vad livet kommer föra mig härnäst.

Inspireras du av det jag skriver och själv känner för en förändring i ditt liv? Jag kan inte nog poängtera Camilla Lebert Hirvis kurser och retreats och tipsar återigen ett besök på hennes hemsida: camillaleberthirvi.se. Jag vill också rekommendera dig att läsa Timothy Ferris bok, 4 timmars arbetsvecka. Han hjälper dig att förändra ditt mindset och lär dig tänka i nya banor kring tid, pengar, jobb och fritid. Boken ger också bra tips för dig som sätter upp hinder för dig själv på grund av pengar, att du känner dig låst av att du har barn, att du är för gammal eller något annat.

Live, laugh love!