Gotland/Författarmöte/Reflektion/ Egentid/Högkänslighet/Coachning

IMG_2171Blickar ut mot horisonten genom det fönster jag sitter mot med ett glas bubbel i hand och försöker arbeta med bokföring och planering. (Läs förra söndagen) Men utsikten mot det vackra kalkstensbrottet som tornar upp sig likt ett ståtligt vitgråskimrande berg ut mot havet där solens sista strålar för dagen bildar ett magiskt sken och glitter i vattnet, stjäl hela min uppmärksamhet. Energin och lugnet jag upplever här på Gotlands nordöstra ö, Furillen, under eftermiddagen har fått mig att landa ordentligt. Jag känner mig så närvarande, harmonisk och tacksam för att jag är här och sitter och reflekterar över hur det egentligen kommer sig. Tankarna letar sig tillbaka till den ljuvliga cykeldagen jag fick på vackra Fårö igår och där jag blev hembjuden på en kort visit hos min favoritförfattare, Camilla Davidsson.

Vi är vänner på Facebook och har chattat lite genom åren sen jag fick nys om att hon skulle debutera som författare 2014 med en bok om pilgrimsvandringen på Santiagoleden. Då hade jag precis beslutat mig för att jag ville vandra där och var sökande efter inspiration. Jag skrev till Camilla och frågade om jag kunde få förbeställa hennes bok. Vi kom då att börja prata om min vandring och det slutade med att hon sen hjälpte mig att lägga upp en preliminär rutt över vart jag skulle börja vandra för att hinna ta mig i mål inom två veckor i Santiago de Compostela.

IMG_1024Jag älskade hennes första bok och blev än mer inspirerad av att vandra. En riktig feelgoodroman med stark igenkänning och som berörde mig djupt. Sen dess har hon gett ut sex böcker och jag har förbeställt dem alla och överraskas ständigt över hur hon kan beröra mig så. Jag har snart läst hälften av hennes sjätte bok, ”Under fikonträdets skugga” och hon har redan lyckats försätta mig i tårar i tre omgångar och väckt en stark åtrå. Hade kunnat legat och läst hela dagen om det fortsatt regna, så fängslad jag är av hennes story. Men så sprack solen upp och när jag läste om hur en karaktär i hennes bok, som för övrigt utspelar sig här på Gotland, nämner att de ska bege sig på utflykt till Furillen, kom jag att tänka på cyklisten jag träffade på vägen hem på Fåröfärjan igår och som också tipsade om denna plats. Jag bad henne ta ett foto på mig i solnedgångens ljus när färjan precis hade avgått och vi kom att småprata lite därefter. Det visade sig att hon också var här själv sen tio dagar tillbaka och hade sett så många vackra platser på sina cykelturer som hon frikostigt delade med sig av. Vi hittade snabbt gemensamma nämnare, delade upplevelser och skönheten i att resa själv. Efter ett tag frågade jag med glimten i ögat:

– Är du också högkänslig?

– Hon log och sa lite trevande, ja, jag tror det. Har läst en hel del om det.

Jag förstod det direkt. På sättet hon pratade, de detaljer hon så utförligt beskrev om de häpnadsväckande platser hon besökt och det djup i samtalet som vi delade så snabbt med varandra. Och inte minst vårt behov för egentid och reflektion. Vi högkänsliga tar in sextio gånger mer intryck än någon som inte är högkänslig och har därför ett större behov av att processa, reflektera och bearbeta information på djupet och det är lätt att vi med samma personlighetsdrag dras till varandra. De senaste åren när jag har förstått mer innebörden av att vara högkänslig och pratar öppet om det märker jag hur jag oftare omger mig med likasinnade.

Vi fick ett fint möte och jag kände starkt att Furillen kallar mig. Det är det jag älskar med att resa oplanerat och själv, att följa flödet och de nya möten som uppstår, känna efter och ha tillit att jag leds rätt och dit hjärtat vill. Det blir mer spännande och lättare att också vara närvarande i nuet.

Jag skrattar till och min uppmärksamhet stjäls nu av den manliga serveringspersonalen som har höjt musikspelaren inne i köket på Fabriken Furillen Hotell och Restaurang där jag befinner mig och de stämmer in och sjunger med till Elvis ”I can’t help falling in love with you”. I samma stund kommer en av dem ut och när han ser mitt leende spricker han själv ut i ett och kan inte hindra sig från att säga:

– Här sitter du och ser ut att ha det riktigt bra.

– Ja, speciellt glad blir jag när jag hör hur härligt ni har det som sjunger med till musiken.

Han skrattar till och svarar med glimten i ögat:

– Ja, vi måste ju också ha det bra.

– Självklart, fortsätt med det.

Han tackar, vänder sig om och traskar mot köket med raska steg. Jag hör hur en skrattsalva träder i kraft och misstänker att han delat med sig av vårt samtal.

IMG_1041Jag fortsätter att le och trivas i detta nu. Livet, tänk vilken spännande resa. En berg och dalbana av upplevelser, möten, känslor och tankar. Det finns dagar som smärtar och där tankar och känslor river i mig, dagar som är svårare att acceptera än andra men som när jag gör just det, accepterar, andas, mediterar och ber om hjälp så går de också lättare över. Sen så finns det också de här dagarna. När glädjen och ron hittar sin rättmätiga plats djupt inom mig och när jag också glädjs så mycket med andra, så att jag nästan spricker av livsglädje. En villkorslös kärlek till livet självt fyller mitt hjärta och hela mitt väsen.

Oavsett om du är högkänslig eller inte så rekommenderar jag alla att åka iväg några dagar på egen hand. Eller åtminstone ge sig själv tid och möjlighet att resa i sitt inre oavsett om det sker iväg eller på hemmaplan. Att ge sig den tiden att reflektera över sig själv, livet där hemma, vart man står och är på väg, vad som egentligen är viktigt är guld värt för ens välmående och personliga utveckling. Det är lätt hänt att vi annars bara kör på i en riktning som vi inte ens själva vill eller kanske valt. Reflektionsavstånd och lite tid skapar möjlighet att utforska hur vi egentligen känner över saker och ting. Inte minst ger det energi att få andas ut och bara vara mellan varven. Från flera av mina coachklienter som är mitt uppe i karriär och familjeliv får jag höra om deras längtan efter egentid och hur mycket de uppskattar våra möten, där de ger sig tid att hinna lyssna till sina egna tankar, reflektera, känna efter och landa.

IMG_5954Vi har alla lika mycket tid på dygnet och det är upp till var och en hur vi fördelar den. Att avsätta tid för sig själv är inte egoistiskt, tvärtom. När vi sätter gränser och ger oss själva den tid vi behöver för att göra det vi mår bra av har vi också mer att ge till andra och vi blir en bättre medmänniska, partner, förälder, kollega och vän.

När avsatte du tid för dig själv senast? När gjorde du något som fick dig att må riktigt bra? Semestern börja lida mot sitt slut och för många kan det innebära vemod och jobbångest. Men hur kan du behålla och förlänga semesterkänslan även om du har börjat jobba? Hur kan du avsätta tid för dig själv och det du behöver och mår bra av så att du får en välmående och balanserad höst?

Bra frågor att ställa sig men kanske inte alltid så lätt att ta itu med själv. Vill du ta hjälp av mig för att komma fram till vad du vill, vad du behöver göra för att komma dit och sen att få det gjort är du varmt välkommen att höra av dig. Boka tid genom att skicka ett mejl till: sandrosfeelgood@gmail.com. På onsdagar hyr jag ett rum på Ånäsvägen 21 vid Redbergsplatsen, Göteborg, i regi av Flera nyanser och Soulmind där jag tar emot klienter. Övriga tider kan jag coacha via telefon, walk and talk, ute på företag eller ett lugnt café eller liknande. Du väljer helt enkelt det forum som passar dig bäst.

Jag önskar dig en glädjerik och energifylld start på denna vecka, så fråga dig själv, vad behöver du för att kunna skapa det, men också, hur kan du bibehålla den känslan?

Hjärtliga hälsningar
Jenny ❤

I meningsfullhet hittar du din sanning

I NY LOKAL
Sitter med ett leende på läpparna och skriver från mitt coachrum som jag flyttat in i idag. Här kommer jag till att börja med finnas på onsdagar framöver. Det ligger ett stenkast från Redbergsplatsen och bara fem minuters cykelväg hemifrån mig. Rummet jag sitter i är ljust och avskalat och förutom två tavlor i behagliga toner på väggarna är det fritt från störande intryck. Här finns det som behövs. Ett litet skrivbord i ljust trä i ena hörnet och två gråa fåtöljer med ett litet vitt bord emellan i det andra. På golvet sätter man fötterna på en tjockare gammelrosa matta som snyggt matchar de gråa fåtöljerna. Får minsann säga att Anna och Kina som driver stället har bra smak, för jag har exakt likadan matta hemma 😉 Ett fönster i rummet vetter ut mot en grönskande gräsmatta och släpper in lagom med ljus. Här känner jag mig lugn, behaglig, kreativ, trygg och på helt rätt plats. Det var så härligt att få bekräftat det jag själv upplever av min första klient som så fort hen satt sig i en av fåtöljerna uttryckte:

– Vilken skön energi det är här!

Exakt så, en skön energi har rummet och jag märker att den fyller även mig och mina klienter med det. Sitter nu här och reflekterar över livet. Det är så häftigt vart det kan föra en beroende på vart man ställer in riktningen. För bara några år sen gick jag själv en hel del i coachning och ville förändra mitt liv. Detta efter att ett tag haft känslan av att sitta fast i ett arbete och liv som inte längre kändes meningsfullt eller sant för mig och fick mig att må dåligt. Men nu, några år senare efter att ha vågat följa mitt hjärta, brytit mönster, rest och uppfyllt många av mina drömmar, gått kurser och hittat en helt annan tillit till mig själv och till livet än vad jag då hade, sitter jag här, fortfarande i min egen livscoach och mentors regi men inte som klient utan som egen företagare och coach. Det känns stort och jag kan inte sluta att le och jag ryser. Dreams do come true. Tack Anna Candela för att du trott och tror på mig, för att du uppmuntrat mig och stöttar mig att gå den här vägen.

Nu känns livet meningsfullt och sant för mig igen och jag ser med spänning på framtiden. Och jag vill uppmuntra dig som läser det här, att våga tro på dig själv och lyssna till det som ditt inre försöker tala om för dig, gör det som känns sant och meningsfullt för dig för då kommer du att blomstra och människor som du behöver i ditt liv kommer din väg. Du behöver inte alltid veta hur utan ha tillit till att det kommer att hända. Om det är något som skaver inom dig så se det som något positivt, du är på väg att förändras och din inre röst försöker prata med dig. När du börjar lyssna på den rösten och gör saker som känns meningsfullt för dig så kommer du börja kommunicera både medvetet och omedvetet på en annan frekvens där du sänder ut kärlek och glädje istället för rädsla och oro och då svarar livet tillbaka med kärlek och glädje. Det finns en historia som så fint representerar detta:

”En gammal indian sa en dag till sitt barnbarn: ”Två gamla vargar krigar inom oss alla. Den ena är rädsla och hat, den andra vargen är kärlek och fred” Vilken vinner?” frågade barnbarnet. Den gamle indianen svarade: ”Den vi matar”

/Meditationsguiden.com

LIVSOMVÄLVANDE KURS
I förra veckan då jag deltog i en kurs i mindfulness, meditation, stresshantering och qigong blev jag ännu mer påmind om ovanstående och hur viktigt det är att vi själva tar fullt ansvar för att skapa det liv vi vill leva istället för att sätta upp hinder eller skylla på omständigheter, som föräldrar, barndom, samhället etcetera. Kjell som var kursledare, en cool man och numera också en förebild i 70-årsåldern hade en härlig livsinställning där han hela livet levt efter 80/20- procentsregeln där han 80 procent av tiden gjort precis det han funnit glädje och mening i och 20 procent av tiden gjort det ”skit” (som han själv uttrycker det) han behövt göra för att han resten av tiden ska kunna göra det han vill. Och han har verkligen levt livet fullt ut och gör det fortfarande. Jag är imponerad av att han vid sin ålder fortfarande är igång med flera veckovisa kurser året om, coachar, föreläser och skriver böcker. Och inte nog med det. På den kursgård vi befann oss förra veckan, vackert beläget vid en sjö och ängsmarker några kilometer från Surahammars civilisation förväntade jag mig att han skulle ha någon hjälpreda som skulle laga den mat vi skulle förtära. Men nej, han var uppe tidigt, gjorde iordning frukost, lagade lunch och middag. Häpnadsväckande! Stress verkar inte existera i Kjells värld och enligt han själv så chillar han mest.

Jag har fått flera frågor om den som jag själv uttryckt det i sociala medier, livsomvälvande och dagligen överraskande kurs som jag deltog i förra veckan och det är väldigt svårt att återberätta för någon som inte varit där. Men essensen i det hela är den starka samhörighet som skapades mellan oss som deltagare med Kjell i spetsen. För vi tillät den skapas. Vi tog emot den livsinspiration och verktyg som Kjell ville ge oss men också den vi ville dela för varandra med öppna och nyfikna armar och vi lyssnade på varandra. På riktigt. Medvetet och närvarande. Vi tillät oss att släppa på spänningar, gamla mönster och vågade vara sårbara och ledsna inför varandra. Och vi tillät oss att ha roligt och skratta, väldigt mycket. Jag kan inte minnas när jag sist skrattat så mycket på kort tid som jag gjorde förra veckan. Vi vågade helt enkelt vara oss själva fullt ut i varje ögonblick och istället för att leva enligt egot tillät vi oss att leva enligt jaget och slänga oss ut i ovissheten, släppa på gamla sanningar och skapa nya. Och den villkorslösa kärlek jag så starkt fick uppleva bär jag för evigt med mig i mitt hjärta och jag är så tacksam för att jag anmälde mig till denna kurs. Den uppenbarade sig i min verklighet när jag gick starta eget kursen i december och väckte min nyfikenhet. Efter ett kort samtal med Kjell så bestämde jag mig. Jag gick på min känsla och intuition som ville ta mig dit. Och jag vet nu varför. Jag vill tacka Kjell och alla vackra deltagare för att ni har hjälpt mig att fortsätta följa min hjärtas väg, dela den glädje och energi jag besitter och sprida mer kärlek i världen.

Det som kanske inte klingar an i min sanning till skillnad från Kjells är att han i min värld svär lite för mycket, men egentligen, när hans mål är att sprida ljus och kärlek, vad fan gör det när allt kommer omkring? 😉

För er som är nyfikna på Kjells kurser hittar ni dem här: https://www.kurser.se/utbildning/sjalens-krigare-kjell-haglund/

LÄNGTAR DU EFTER EN FÖRÄNDRING?
Kanske sitter du och funderar på vad du vill göra med ditt liv, vad du vill jobba med, hur du egentligen vill leva? Hur du ska få tiden att räcka till, hur du kan hitta mer lugn i dig själv och få tid till det du egentligen vill? Kanske har du redan ett konkret mål men behöver hjälp och motivation att ta dig dit? Du kanske har ett behov av att stärka ditt självförtroende och/eller självkänsla? Förbättra en relation? Bli bättre på att fatta beslut och genomföra dem? Lära dig sätta gränser? Förändra ett beteende? Eller så kanske du känner att det är något som skaver men du vet inte exakt vad?

Oavsett var du befinner dig så går det att förändra! Allting börjar med ett första litet steg. Det första steget kan vara att be om hjälp.

BOKA TID/HITTA HIT
IMG_8929

Med ännu mer inspiration och verktyg i min låda är jag än mer taggad att hjälpa dig nå dit du vill och du är varmt välkommen att boka en coachningsession hos mig genom att skicka ett mejl till: sandrosfeelgood@gmail.com.

Som nämnt kommer jag framöver vara tillgänglig på onsdagar på Ånäsvägen 21 nära Redbergsplatsen, Östra Centrum, Göteborg.

Övriga tider är jag tillgänglig för telefoncoachning och promenadcoachning. Hör av dig så gör vi upp en plan som passar just dig.

ÖPPNINGSERBJUDANDE OCH FRISKVÅRD
Som öppningserbjudande till min lokal förlänger jag mitt tidigare erbjudande där du får prova tre coachningsessioner (1h/gång) för 999 kr. Detta gäller till och med 20190630 och ett erbjudande per person. Vet att du även kan använda dina friskvårdspengar hos mig och få ett handskrivet kvitto att lämna in.

Kärlek och värme
Jenny

Starta eget, coachning och reflektion

 

BBD81C7E-B19C-49FF-97AB-77E3E73D44CB.jpegFem av fem veckor på den startaegetkurs jag fått efter att ha tryckt på hos arbetsförmedlingen för drygt en månad sedan är redan avklarade. Galet vad tiden rinner iväg. Men såå mycket jag har fått lära mig, om moms, skatter, prissättning, PRV, Bolagsverket, budget, excel, försäkringar, affärsidéer, företagsekonomi, marknadsföring etcetera. En helt ny företagsvärld har öppnat sig och ett nytt sätt att tänka. Och vilka häftiga människor jag har fått äran att studera med. Människor i skilda åldrar, från skilda kulturer och med skilda affärsidéer. Fantastiska personligheter som jag kanske aldrig hade stött på om det inte vore för att vi hamnade tillsammans på denna kurs. Så olika men ändå så mycket gemensamt. Vi brinner för det vi gör, vi delar gärna med oss och hjälper varandra och vi skrattar högt och gott, varje dag och det är lätt att vara sig själv. Jag är så tacksam för att jag fått äran att delta i just denna grupp. Och jag tror inte det var slumpen. Jag tror att vi på något sätt blev ihopförda för att vi har så mycket att lära av varandra och ge, här och nu. Det ska också bli spännande att få följa mina kursare på deras resor som företagare framöver. Känner på mig att vi kommer ha stor nytta av varandra även härefter.

Redan nu har vi en som är expert på excel och budget, en annan som gör loggor, en som gör hemsidor, en fjärde som tidigare drivit företag och har så mycket erfarenhet att jag kallar honom för kunskapsbanken. Han och jag fann varandra tidigt och vi delar samma humor, tänk och har så kul ihop. Och det är viktigt. Att kunna bryta tillstånd och skratta när det är motigt. För det är och kommer vara utmanande att driva eget företag och jag vet att jag kommer behöva jobba på mitt tålamod. Det är nog bara att vänja sig vid att det här med företagande kommer att vara en berg och dalbana att se fram emot. Redan första veckan på kursen hittade jag ett citat som jag kände skulle kunna komma till användning och skrev upp det på tavlan i klassrummet. Och mycket riktigt, ett flertal gånger har jag fått hänvisa till det, såväl till mig själv som till mina klasskamrater när suckandet och frustrationen tagit överhand:

– En startup har EN fiende, uthållighet, uthållighet och uthållighet. 

Jag älskar verkligen utbildning, ny kunskap och att träffa och lära känna nya människor, få ta del av deras världsbild och erfarenheter. Det ger mig energi, inspiration och personlig utveckling. Det är också en av anledningarna till att jag vill arbeta som coach. Jag älskar att motivera och glädja andra och det inspirerar mig lika mycket tillbaka att få lyssna, lära och ta del av andras spännande livsberättelser och hjälpa människor att växa i sin person. Det skapar mening i och med mitt liv.

Min vision med mitt företagande är att inspirera, glädja och hjälpa andra människor att våga vara sig själva fullt ut och kunna skapa och leva det liv de drömmer om. Jag vill att när man kommer till mig som klient ska man känna sig så trygg och bekväm att man vågar prata om det som är jobbigt, att det är fullt tillåtet att gråta, skratta, svära och känna sig fri. Det ska vara en frizon där man kan få leva ut alla sina känslor och tankar och för mig är ingenting konstigt. Jag blandar humor med allvar och jag kommer utmana. Det är också då det händer något, då man kommer åt kärnan i det som hindrar en att komma vidare. Jag vet för jag har många år bakom mig som coachklient. Det är en häftig, rolig, kreativ och utmanande resa som jag varmt kan rekommendera. Vare sig man väljer att komma till mig eller till någon av mina kollegor är det viktigt att välja den som känns rätt för just dig, som du känner förtroende för och som du vill resa med.

img_0603Mitt mål i det här livet är att bli fri från mina egna rädslor och leva livet fullt ut som den jag är och vill vara och göra det som får mig att känna mig lycklig. Jag har gjort en större såväl inre som yttre förändringsresa de senaste åren och det har stärkt och tryggat mig på många sätt och jag har kommit långt i min personliga utveckling. Jag är inte alls längre rädd eller orolig på samma sätt jag varit över hur ekonomi och jobb kommer lösa sig utan jag har mycket mer tillit idag att om jag följer mitt hjärta och gör det som känns rätt för mig, som ger mig energi och glädje så följer det andra med på köpet. Och det har bevisat sig gång på gång de här senaste åren. Jag har frigjort mig från fast kontorstjänst, uppfyllt mina drömresor och bockat av mycket på min bucketlist. Utan att jag långtifrån är någon miljonär så har jag många gånger känt mig som en och ständigt hittat nya kreativa lösningar för hur jag kan skapa pengar och tid till att göra det jag vill och njuta av livet. Och det är jag fullt målmedveten med att fortsätta göra. För när jag mår bra och gör det som jag vill så har jag så mycket mer att bidra till andra också.

Det har krävt sin tid, självreflektion och engagemang att komma hit jag är idag och det har inte alltid varit lätt. Många stunder har jag tvivlat på mig själv, vart jag är på väg, hur det ska gå och många gånger har jag känt mig ensam men jag har aldrig velat vända om. För den kärlek och lust till livet, till mig själv och till andra som min förändringsresa har öppnat upp för vill jag aldrig stänga dörren till igen. Och jag tror det är omöjligt. Min dörr till livet och det nya jag står inför är vidöppen och jag välkomnar det med spänning och glädje.

fullsizerender-8Men för fyra år sen, innan jag påbörjade min förändring befann jag mig i ett helt annat tillstånd. Och det gjorde sig påmint genom den text jag hittade i veckan när jag rensade inför den bostadsflytt jag ska genomföra idag. Jag kastades tillbaka till våren 2014 och fick återigen uppleva det mörker och den inneboende konflikt som pågick inom mig då. Jag blev så tagen och rörd av texten, det smärtade att läsa om den Jenny jag skrev om då, ville bara omfamna henne hårt och berätta att allt kommer bli bra. Samtidigt blev en del av mig lättad och stolt över att läsa texten. Den fick mig att reflektera över hur långt jag har kommit sen dess. Jag vill dela den här texten med dig. Den är skriven som en fiktiv händelse och med andra namn men bortsett från det och några mindre justeringar, är den så gott som sann.

– Hur är det Malou, du är så tyst?

Malou ryckte till där hon satt försjunken i sina tankar och kände att Lukas tittade frågande mot henne. Hon mötte hans blick för en kort stund men slog ner den snabbt. Ville inte att han skulle se de tårar som började leta sig fram i hennes ögonvrå, ville inte att han skulle märka av den ångest som brände i hennes bröst eller klumpen som växte sig större och starkare i hennes mage. Hon svalde hårt och skruvade på sig innan hon med blicken fäst i flygplansstolen framför henne svarade honom:

– Det är bra, jag är bara lite trött.

– Trött? Du åker ju till Afrika på måndag! En annan får ju slita med ditt arbete i två veckor framöver. 

Han knuffade till henne i sidan och hon tvingade fram ett leende och såg på honom som hastigast. Hon förstod att han skojade men samtidigt kände hon en viss skuld. Som tur var tog han inte samtalet vidare utan kopplade in sitt headset och sjönk djupare ner i flygstolen bredvid henne. Malou svalde men kunde inte hejda de tårar som nu trillade nerför hennes kinder och hon vände kroppen från honom och tittade ut bland molnen där hon satt längst in till flygplansfönstret. Hon suckade djupt. Visst stämde det att hon var trött. Hon var trött på sitt arbete, sitt liv och sig själv. Hon hade tappat sin livsglädje och energi, framförallt till sitt arbete. Hon spenderade 40 timmar i veckan på en arbetsplats hon förlorat engagemanget i för länge sedan. Och det hade blivit så uppenbart för henne under besöket i Stockholm.

Det gick upp för henne där hon suttit med sina engagerade kollegor att hon inte alls hade något intresse kvar för butiksreklam och det värsta var att hon inte brydde sig. Hon struntade fullständigt i hur, var eller när den butiken de besökte skulle marknadsföra sig och om den skulle lyckas. En våg av skuldkänslor sköljde över henne, som om någon av de andra hade kunnat läsa hennes tankar. Samtidigt kände hon sig frustrerad och irriterad. Hon hade inte ens velat ha det här projektet från första början och blev mer eller mindre tvingad att ta det. Nyöppningsprojekten var röriga och stressfyllda. Hon visste att det skulle bli kaos och hon hade tillträckligt med kaos i sitt inre redan. Hon längtade bort. Hon visste inte till vad, men längtan efter att göra något annat var ohållbar.

Det hade varit lättare året innan när hon gått och förälskat sig och uppslukades av kärleken. Då slapp hon tänka och känna efter vad hon egentligen ville göra i sitt liv och fokuserade på förhållandet. Men när förälskelsen lagt sig och de började upptäcka att de var för olika och senare därför också brytit upp, kom alla tankar och känslor tillbaka.

Flera av hennes kollegor och även en tidigare chef som såg hennes potential och hungrighet efter utveckling hade frågat henne om hon inte skulle söka sig något annat. Men hon ville inte byta jobb bara för att byta jobb. Hon ville känna in och känna efter vad hon ville göra och det var som om hon gick och väntade på något tecken. Ibland önskade hon till och med att hon skulle bli uppsagd. Då skulle hon bli tvugnen att göra något åt sin situation.

När så även friskvårdsgruppen och dess arbete som Malou brann för las ner slocknade hennes sista glöd för företaget. Hon behövde något att se fram emot och var så glad över att hon och Stina hade bokat in resan till Afrika. Det skulle bli härligt med värme och sol, långt bort ifrån vardagen men just nu kunde hon inte känna något annat än en stor tomhet och sorg. Och hur skulle det bli när hon kom hem igen? Vad skulle hon göra sen? Ångesten växte sig starkare och hon kämpade med att hålla tillbaka klumpen i sin mage.

– Önskas påfyllning?

Malou hoppade till och vände sig hastigt om och möttes av ett hjärtligt leende. Hon kastade en snabb blick på Lukas och blev lättad när hon förstod att han somnat innan hon återigen riktade sin uppmärksamhet mot flygvärdinnan. Malou fick inte fram ett ljud utan låtsades gäspa och bara skakade på huvudet som svar. Men flygvärdinnan släppte inte henne med blicken. Hon såg.

– Här, ta två, viskade hon mjukt och sträckte till Malou några servetter innan hon fortsatte vidare med sin vagn längs gången.

Den vänliga gesten gjorde det ännu svårare att hålla tillbaka smärtan och Malou fällde ytterligare några tårar. Hon lutade sig återigen mot fönstret, drog jackan över sig och kröp ihop som ett litet barn. När hon strax därefter hörde hur de i högtalarna ropade ut att de var på väg ner för landning fick hon smått panik, torkade sig snabbt om kinderna och kravlade sig förbi Lukas som i och med detta vaknade.

– Men shit vad du har bråttom!

– Eh, ja förlåt, måste hinna på toa innan vi landar.

Hon ryckte till sig handväskan utan att möta hans blick. I den fanns hennes räddning av puder och mascara.

– Du ser verkligen trött ut, sa Lukas när hon återvände till sin plats.

– Jag sa ju det, svarade hon kort.

Hon drog en lättnadens suck och var glad att han inte upptäckt att hon gråtit. Orkade inte få några jobbiga frågor, hon var redan på bristningsgränsen och all hennes energi gick åt att kontrollera den smärta som tryckte på i hennes mellangärde. Bara hon klarade sig hem, hem till tryggheten där hon kunde få vara ifred och gråta ut.

Bilfärden från Landvetter till Göteborg kändes som en hel evighet. Lukas spelade hög musik och sjöng därtill. Fredagskänslan hade infunnit sig hos honom och han babblade på om ditt och datt. Malou var nöjd så länge han inte ställde några frågor. Hon orkade inte spela mycket längre till nu och längtade efter att få slänga sig på sin soffa. Väl framme gav hon honom en snabb kram innan hon nästan snubblade ut ur hans bil.

– Det var hemskt vad du har bråttom. Jag hoppas du inte har lika bråttom i Afrika avslutade han och blinkade mot henne.

Hon försökte le. Om Lukas ändå hade kunnat känna av den smärta som åt upp henne inifrån. Malou ville bara komma bort, bort från allt. Men det var hennes eget fel. Som alltid höll hon tillbaka och vågade inte visa vad som bekymrade henne trots att hon egentligen inget hellre innerst inne ville. Längtade efter att vara så fri i sig själv att hon även vågade visa sin sårbarhet. Längtade efter någon som skulle ta emot den med öppna armar, omfamna henne med kärlek och säga att allt kommer att bli bra. Men hon var rädd för att inte bli förstådd eller avvisad. Istället smällde hon igen bildörren efter sig, småsprang hela vägen fram till ytterdörren för att undvika att stöta på någon granne. Hon fumlade med nycklarna och hann knappt stänga om sig förrän tårarna vällde fram och hon sjönk ner i en hög på hallgolvet.

img_0465Det här är ett utdrag ur mitt liv två veckor innan jag blev sjukskriven. Det var en väldigt jobbig tid och jag hamnade i en livskris. Men den krisen har också tagit mig dit jag är idag och jag är så tacksam för allt jag har fått uppleva, även det som varit svårt. Kanske känner du igen dig, kanske befinner du dig i ett liknande tillstånd? Var inte orolig, det finns hjälp att få. Att må dåligt är en bra början till något nytt och det kan bara bli bättre. Jag har varit där och jag har tagit mig ur det och hittat nycklar och verktyg som hjälper och lever idag ett liv mer i linje med den jag är. Du är varmt välkommen att höra av dig om du vill ha min hjälp. Jag erbjuder dig 30 min gratis konsultation där vi kan diskutera ett upplägg som passar för dig. Mejla mig på sandrosfeelgood@gmail.com för att boka en tid.

Hjärtliga hälsningar

Jenny ❤

Yogaleia, en nära vän och inspiration!

IMG_2825Jag har under det senaste året titt som tätt blivit överraskad med kommentarer, facebookinlägg, mejl och meddelande om hur inspirerande och modig jag är med alla förändringar jag gör och har gjort. Stort tack för detta. Att få vara en inspiration för andra känns fantastiskt kul och det berör mig mycket om jag kan göra skillnad i en annan människas liv. Det har alltid känts naturligt för mig att dela med mig av något som har haft en positiv inverkan på mitt liv och det tänker jag fortsätta med.

En av de personer som har inspirerat mig de senaste åren och som jag ser som en kvinna med stort mod är min nära vän, Leia Dehlin. Vi lärde känna varandra när hon började arbeta på ICAs inhousebyrå 2012. Vi fann varandra snabbt och hade mycket gemensamt. Leia är en öppen, inkännande och spontan person med en attraktiv energi som man vill vara nära. Det känns väldigt lättsamt när vi umgås, ingenting är konstigt och vi kan prata om allt. Precis som jag har hon alltid varit en sökare och intresserat sig för det mesta inom personlig utveckling.

När Leia var tonåring mådde hon inte så bra och tänkte att; ”det måste finnas något mer i livet”. Hon påbörjade en meditationskurs och gick sedan över till healing, reiki, tarot, kristaller, ja, hon testade på det mesta. Slutligen kom hon i kontakt med yogan som hon sedan har fortsatt med och utövat i över 15 år. När jag senast nu i helgen frågade Leia vad yoga betyder för henne, svarade hon:

Yoga för mig är ett fantastiskt verktyg som hjälper mig att leva. Genom yogan kan jag hantera vardagen och allt vad det innebär. Är jag stressad så kan det få mig att lugna mig. Känner jag mig trött och nere kan yogan användas för att öka energin. Så oavsett vad man behöver så kan yogan bringa balans i livet. På ett djupare plan handlar det om att ”connecta” med sig själv. Med det som vi verkligen är. Föra samman kropp, själ och ande till en union. Att vara i ett tillstånd av fullständig harmoni, oavsett vad som pågår utanför oss.

IMG_2856Jag har också med inspiration ifrån bland annat Leia hittat till yogan det senaste året. Utöver det som hon här ovan beskriver hjälper det också mig att stärka och räta ut min rygg som jag har haft problem med från och till sedan tonåren. Och senast häromdagen var det en som påpekade att han tyckte jag hade så rak och fin hållning. Det känns roligt när såväl en själv, som ens omgivning märker att det ger resultat. Vill du lära dig mer om yoga och dess positiva inverkan, besök: alltomyoga.se Det är en yogasajt som Leia har drivit nu i snart tio år.

Det som framförallt inspirerar mig med Leia är att hon alltid vågat gå sin egen väg, levt nära och följt sitt hjärta och intuition. Har hon inte trivts på ett jobb, med en kärlek eller allmänt i livet har hon sagt upp sig, gjort slut eller på något sätt skapat en förändring i strävan mot att må bättre. Inte gått och väntat i tid och otid, utan tagit tag i situationen och gjort något åt den. Hon har alltid rest mycket och vistats utomlands i längre perioder. Att resa för henne handlar inte alls om att fly utan att komma närmare sig själv. Enda sedan hon var liten har hon haft en längtan av att bo på en plats i solen. Vid tio års ålder var hon på semester med sin familj på Mallorca. Medan hennes syster sa att hon längtade hem till katten, sa Leia istället till sin mamma att hon ville stanna där. När jag fråga Leia om varför hon har en sån stark önskan om att bo utomlands, svarar hon:

När jag är i värmen, omgiven av hav, strand och palmer känner jag en lätthet i livet. Även om jag flera gånger när jag rest känt mig som ensammast i världen, knappt haft några pengar och inte vetat vad nästa steg är, har jag ändå känt att jag har varit på rätt plats. Jag har försökt passa in i vardagsmönstret här i Sverige, men aldrig känt mig som hemma.

Jag känner igen mig mycket i det som Leia säger och det är väl också därför som vi har kommit varandra så nära, vi har liknande filosofier om livet. Jag minns själv och jag tror framförallt min pappa minns, för han har återberättat historien så många gånger. Historien om när jag, också vid tio års ålder skulle resa utomlands för första gången med min dåvarande bästa kompis Sofia. Vi skulle hälsa på hennes grekiska pappa utanför Aten. Min pappa och mamma följde oss till flygplatsen och skulle se till att vi kom väl ombord. De var väl lite oroliga för oss. Men det som pappa har återberättat och som jag själv har en stark minnesbild av är att jag orädd, halvspringer mot flygplanet, vänder mig om med ett stort och brett leende för att vinka adjö. Inte fanns det en tillstymmelse av oro eller rädsla hos mig tänkte pappa och kände sig stolt och trygg. Själv upplevde jag bara en upprymdhet och spänning över att ge mig ut på äventyr till ett främmande land. Precis så som jag känner idag. Det finns inget härligare än när motorerna börjar brumma, hastigheten ökar och den kittlande känslan av att lyfta mot nya, spännande äventyr!

IMG_0668 1Och snart kommer motorerna för min kära vän Leia att brumma, om snart en vecka lyfter hon mot sina drömmars mål, att flytta utomlands till värmen. Tillsammans med sin pojkvän flyger hon till Spanien. Vart de ska bo, vad de ska göra där får ge sig med tiden och de har båda tillit till att det löser sig. Jag kommer sakna henne mycket, men jag kommer snart att hälsa på. Och vem vet, efter mina spanskstudier i höst och Sydamerikaresa till våren, kanske jag också landar där så småningom.

Ingenting är omöjligt, allt är möjligt. Det är vi själva som sätter våra gränser.

Jenny

Idag ska jag möta mitt tidigare liv igen!

FullSizeRenderOj vad tiden springer iväg. Känner att jag den senaste tiden har levt livet i min egen lilla bubbla. Försökt landa hemma i mitt nya vardagsliv, arbete och boende. Detta samtidigt som jag strävar och har fokus på att hitta fler möjligheter till en passiv inkomst och friare liv. Men jag kände häromveckan att jag tappade bort mig själv och att jag inte var närvarande i nuet. Mitt fokus var överallt samtidigt och jag märkte att jag tog hårdare än vanligt på de motgångar jag möttes av. Min aktiva hjärna försökte styra och ställa, trots att min kropp suktade efter vila och att ta det lugnt. Jag drev på, i några tyvärr misslyckade fastighetsaffärer. Negativa tankar började krypa fram och jag upplevde det som att jag var i brist på mycket. Till slut förstod jag att jag behövde påminna mig själv om det jag lärt mig i våras. Att lyssna inåt och släppa taget. Inte driva på när jag inte är helt i balans utan vänta in och låta saker komma till mig, när tiden är rätt. Och det är häftigt hur både humör och ens livssyn kan förändras på kort tid när man ger sig själv detta. Att verkligen ta sig tid och i stillhet lyssna på ens inre röst och de behov den försöker uttrycka. Ibland kan det vara skönt att bli bekräftad och få lite stöttning från någon annan också. Därför kontaktade jag under denna period en av mina andliga vägledare. Det var längesen jag träffade henne. Vi pratade en kort stund om mina äventyrsfyllda resor under våren innan hon gav mig en kraniosakral behandling, en osteopatisk behandlingsteknik som jag upptäckte för några år sedan och som min kropp svarar väldigt bra på, såväl fysiskt som psykiskt.

För er som inte känner till metoden så är det en fysisk behandlingsform som på ett mycket mjukt sätt behandlar skallens alla ben i förhållande till ryggraden och bäckenet och korrigerar små felställningar som i sin tur påverkar hela kroppen. Man löser spänningar i kroppens fasciala lager och hjärnhinnorna och återställer det hydrauliska trycket i ryggmärgsvätskan. På så sätt ges kroppen möjlighet att själv lösa spänningar och obalanser på cellnivå så att en djup läkning kan ske. En kraniosakral behandling hjälper kroppens system att komma i balans så att den kan självkorrigera och läkas.
Rent fysiskt kan en behandling vara enormt avslappnade och släppa på spänningar som hindrar hälsa och välmående och återställa cirkulation och flöde. Jag har aldrig tidigare genom någon annan fysisk behandling blivit så djupt avslappnad och känt mig så harmonisk efteråt. Kraniosakral terapi påverkar såväl den fysiska kroppen som den emotionella/mentala aspekten av en spänning och jag kan varmt rekommendera denna behandlingsform. Jag blev så nyfiken på tekniken när min kropp tog emot den så väl att jag gick en helgkurs för tre år sedan. Kursledaren hade arbetat såväl som läkare och kiropraktor, men hade aldrig fått så bra behandlingsresultat som med kraniosakral terapi. Vill du veta mer, se här: tranbergs.net.

Förutom att behandlingen i sig är enormt rogivande är mötet med min vägledare alltid lika magiskt. De få gånger jag har träffat henne har varit renande och upplyftande och jag har bara genom ett behandlingstillfälle lyckats förändra mitt sinnestillstånd och rätat ut kroppen. Det är en mycket närvarande kvinna som besitter en skön humor och vi klickade vid första mötet. Samtidigt som hon är jordnära har hon också en stark uppkoppling till andevärlden. Hon kan se och känna in saker som inte andra gör och bekräfta det man innerst inne känner. När jag skickade ett meddelande om att jag ville boka en tid hade hon redan känt in att jag skulle komma. Jag och min kära vän Weekhas som jag träffade på Bali i våras hade tänkt att besöka henne tillsammans när han hälsade på mig i maj. Det blev däremot inte av. Vi var nyfikna på att höra efter om vi hade något tidigare förflutet gemensamt. Detta då vi knappt själva kunde förstå hur vår djupa och kärleksfulla vänskap så snabbt infann sig och hur hjärtskärande det var när vi skulle skiljas åt. Jag hann inte mer än nämna Weekhas namn förrän vägledaren sa,

– Har han någon kontakt med Holland? När jag svarade jakande (han bor i Amsterdam) sa hon direkt och rakt:
– Ja, ni har levt många liv ihop, antingen som syskon, vapenbröder, kollegor men aldrig som älskade. Ni har en stark samhörighet och är som två pusselbitar som passar ihop. När ni är tillsammans känner ni er kompletta och hela.

Det var en fantastisk sammanfattning för det är precis så det känns. Som om vårt möte var förutbestämt, att vi hör ihop på något sätt, på ett djupare plan, oavsett sexuell läggning.

Det här med tidigare liv ställer sig många frågande till. Det gjorde jag också för några år sedan, men idag tvivlar jag inte. Jag själv, såväl som andra i min närhet har haft upplevelser som tyder på detta. Om inte förr, så kommer jag en dag skriva om detta i min bok.

Tidigare liv eller inte, om några timmar bär det av till Amsterdam för ytterligare en reunion med mina Balivänner Weekhas och Daniel 🙂  Det ska bli så härligt att ses igen och jag har fjärilar i magen. Det ser ut som att solen ska lysa i Holland också. Men oavsett om det är sol ute, får vi försöka ha sol inne, i hjärta och i sinne.

Önskar er alla en skön helg!

Jenny

Reflections on birthdays, friends and love

IMG_1038Many thanks to my family, new friends, old friends and friends from overseas. I feel so grateful for all your texts, phonecalls, songs, greetings and presents on my birthday. I had a wonderful weekend and reunion with my friends from Bali and my birthday was lovely, thanks to you all. I like birthdays. Some people do not like to get older but I do not mind. Age is just a number. Through the years we become wiser, stronger and more secure in ourselves so we dare to be who we really are. And when we feel true joy and happiness from inside we also look younger 🙂 It also helps to have a child at heart, so whatever you do, do not drop it! Many of the people I met when I traveled around this spring guessed that I was around 29 years. And I promise you, I have a great young at heart 😉

Life is a party and just like my mother, I love surprises and celebrating. The best surprise I ever had was when my friend and former colleague arranged a surprise party when I turned 35. Although she recently moved to her new house, she ruled the whole thing. She decorated throughout the patio with balloons, crafts and pictures of me. Prepared for games, drinks, gifts and cake. I was completely overwhelmed and touched. It is a day I will never forget. Thanks again Pernilla Jakobsson.

To be surprised by all means but to surprise anyone is even more fun. And right now I am preparing a little surprise party for my beloved father tomorrow. He turns 70 soon and his birthday we will celebrate in Italy next week. We fly from Landvetter on Thursday so he will arrive in Gothenburg tomorrow. He is aware that we are having dinner with one of my aunts and her husband, but not that I have invited the rest of the family, so shhh, do not say anything!

IMG_3645Yes, this time it was a post in English. It felt natural after talking English the whole weekend with my Dutch friend Weekhas. He went home today and I have felt very emotional all day. I slept poorly, dreamt awful and woke up with sore throat. The weather has been shit aI am premenstrual. It was yet another farewell in tears. But I know we will meet soon again and that we are friends for life.

IMG_5157Although this day has been crap, it has also felt good to cry, just be and reflect on life. Time to just sit still, stop and feel is also important. So I am glad I took this time to write, it has helped and I think I will sleep better tonight.

Thank you once again all the wonderful people in my life, you make me feel so loved.

Livet är till för att njutas!

IMG_0671Som jag njutit av god mat, vin och kvalitetstid med vänner den senaste veckan. Och vågen uppmärksammade det också. 2 kg upp på en vecka! Ops! Det kom som en mindre trevlig överraskning, men samtidigt sa jag till mig själv:

Jenny, tänk på vad du har fått för de här 2 kilona!! Många mysiga stunder med släkt och vänner du inte sett på länge, kärlek och bus med barn du inte träffar så ofta, välkomnande och omfamnande av fem olika hem, eget rum och känslan av hotellyx, galen maskerad på fint värdshus, skratt och glädje, buffé, ostbricka, bullar, choklad, äppelpaj, sushi, godis, glass, bubbel, vin, lax och thaigryta. Njutning helt enkelt. I massor.

Och när jag tänker så känner jag att det var värt det. Därmed inte sagt att jag tänker behålla de här 2 kilona! Det bli snarare en sporre för att se om jag kan bli av med dem lika fort som jag tog mig an dem 🙂 Men det gäller att sätta perspektiv på saker, fokusera på det man är tacksam över istället för det man inte har eller som är oönskat. I höstas gjorde jag tacksamhetsövningar som jag skrev om här på bloggen. Varje dag under tre veckors tid skrev jag ner minst tre saker jag var tacksam över och fokuserade på dem, även om jag erfarit negativa händelser. Det hjälpte mig att tänka mer positivt. Så har du fastnat i negativa mönster, testa detta!

IMG_0233Min njutningsvecka påbörjades på Marieborgs folkhögskola i Norrköping och en sista helg med skrivarkursen. Jag missade förra träffen då jag befann mig på varmare breddgrader, så det betydde mycket för mig att vara med på avslutningen. Jag är bland de yngsta som har läst detta året. Men trots åldersskillnaden känner jag en samhörighet med dessa fantastiska kvinnor på kursen. Vi har alla ett skrivintresse gemensamt och brinner för personlig utveckling. Många besitter också en härlig och spontan humor, likvärdig min egen. Det blev en lustfylld helg innehållande en smakrik och gedigen sommarbuffé, vin, ostbricka, charader och sång. Vi sjöng omgjorda texter till välkända sommarsånger och avslutade med den blomstertid nu kommer. Då kändes det som en riktig skolavslutning. Jag blev rörd, det är något med den låten. Den skapar en högtidlig stämning och vi tog i som om vi inte gjort något annat än sjungit ihop i ett år. Vi skojade om att vi skulle starta en kör härnäst. Ja, det blev en glädjerik avslutning men också sorglig. Tror aldrig jag kommer att vänja mig vid avsked. Oavsett hur många kurser, jobb, resor eller människor jag kommer att möta i mitt liv, kommer stunder av farväl alltid påverka mig starkt. Vissa mer än andra. Det märktes att vi alla blev berörda och någon avvek redan innan kramfesten påbörjats.

Trött och emotionell satt jag sen på tågstationen för att invänta Stockholmståget. Det kändes tomt. Sorgset. Som om bröllopet var över. Och det var det ju på sätt och vis också. Jag var glad att jag skulle vidare till vänner och slippa vara själv. Jag reflekterade över året som varit och hur snabbt det gått. Det gäller verkligen att ta vara på varje stund. Även de sorgsna, för de vill också säga oss något. Och jag är ändå tacksam över att jag kände mig ledsen. För det betyder att kursen och människorna jag lärt känna har berört mig. Jag har vuxit i mig själv och som människa. Kursen har gett mig frihet. Frihet att våga skriva och låta andra läsa och tycka till. Mod att börja blogga och dela med mig av mina resor, upplevelser och reflektioner om livet till en större massa. Förtroende att få ta del av andra kvinnors liv och personligheter. Alla har en historia att berätta. Och vem vet, du kanske får läsa min i bokform någon dag?!

I skrivande stund sitter jag på ett café i majorna med min kära vän Leia och myser. Vi skriver, pratar om livet, jobb och framtidsmöjligheter. Jag har bjudit henne på lunch som tack för tipset om det roliga extrajobb/tävling som hon tyckte jag skulle söka för några veckor sedan. Så här löd ansökan:

”Söker du jobb eller behöver du lite extra pengar och kanske även lite extra spänning i vardagen, då kanske det här kan vara intressant för dig. Paf casino söker nu dig som har en härlig dialekt och en ljuv stämma till att jobba som deras bingoutropare. Är du rätt person för jobbet?”

Jag svarade ja, motiverade varför jag sökte jobbet och talade in en ljudfil efter ett förutbestämt manus. I förra veckan fick jag reda på att jag vann min dialekt 🙂 Och i morgon bär det upp till Stockholm igen för inspelning. I priset ingår två nätter på Elite Plaza hotell, tre-rätters middag och 5000 kronor efter utfört jobb. Det gäller att fånga möjligheterna när de kommer ens väg. Bingoutropare? Vem hade kunnat trott det och vem vet vart det här kan leda?! Tack än en gång älskade Leia för tipset, så glad och stolt för detta uppdrag 🙂

Njut idag, imorgon kan det vara för sent!

Jenny

Nu går jag i buddhistiskt kloster en vecka, Vipassana!

taylorI skrivande stund sitter jag på ett rawfoodcafé i Chiang Mai, omgiven av grönska och porlande vatten från en fontän. Fåglar kvittrar och jag hör människor småprata på flera olika språk. Rogivande och vackert. Jag har precis avslutat en härlig och lång reunionfrukost här med Taylor som jag träffade i Ubud. Han såg igår på facebook att jag nu befinner mig i Chiang Mai och skrev till mig då han var på väg hit. Vi har inte setts på flera veckor och pratade i mun på varandra när vi sågs. Så mycket som har hänt och så mycket att dela. Det var han och hans pojkvän som inspirerade mig om det buddhistiska kloster som jag nu kommer att bege mig till imorgon. Han har precis varit där för andra gången och känner sig pånyttfödd, renad och energisk. Han förklarar också att han fått med sig bra verktyg för att kunna utöva meditation i det dagliga livet.

Klostret, Mai till Tam Wua Forest Monastery, lär ut Vipassana, en buddhistisk meditationsteknik som ledde Buddha till upplysning. Vackert inbäddad bland bergen i norra Thailand, nästan dold från civilisationen finns denna lugna, lilla värld, där ett hundratal Vipassanautövare och arbetssökande hittar sin boning. Tillsammans med buddhistiska munkar ges här möjlighet för människor från hela världen att öva såväl sittande, som gående meditation, att vara i tystnad, stillhet och reflektera över livet. Ingen förkunskap krävs. Detta mot ett rimligt bidrag för boende och mat. Ett givet schema för meditation, mat och dagliga sysslor finns att följa. De har ingen officiell hemsida men flera har skrivit och lagt upp bilder om deras upplevelser på nätet.  Sök på: ”Wat Tam Wua Forest Monastery”. Det finns också en Facebooksida, sök: ”Friends of Wat Tam Wua”.

Enligt de dagliga rutinerna på hemsidan kommer mina kommande dagar se ut ungefär så här:

05:00 Vakna,vara uppmärksam. Individuell meditation.
07:00 Frukost.
08:30 Gruppmeditation.
10:30 Lunch, andra och sista måltiden för dagen.
13:00 Gruppmeditation.
16.00 Dagliga sysslor. Hjälpa till med rengöring av salar, klosterområden, tvätt etc.

17:00 Egentid för att koppla av. Dryck erbjuds.
18:00 Chanting och meditation. Denna session avslutas ca 19.30. Därefter individuell meditation.
22:00 Sova.

IMG_4635Det här kommer bli en utmaning, tidiga morgontimmar, att inte äta efter lunch, men framförallt att vara helt tyst. Du kan själv välja att bära en ”i tystnad skylt” om du vill, men du behöver inte. Jag känner däremot att jag vill göra det här fullt ut, så under några dagar kommer jag att bära en sådan.

IMG_4613Efter att Taylor och hans pojkvän Brad berättade om denna underbara plats kände jag att det skulle vara ett perfekt avslut på min resa. Att i stillhet reflektera över alla de spännande äventyr och möten jag har varit med om. Ett sätt att landa i mig själv och förbereda mig mentalt för ankomsten till Sverige. Jag har inga förväntningar på vad som kommer att hända utan följer flödet och välkomnar vad än som är menat att ske.

Och är det något som jag har följt den senaste tiden så är det flödet. Innan jag åkte iväg på livsdesignretreaten på Koh Lanta hade jag ingen aning om vad jag skulle göra därefter. Bara att jag med mitt visum hade möjligheten att vara iväg två månader till. Jag fick tips om att åka till Bali och det kändes rätt. Därefter har det bara rullat på. Till en början var jag lite orolig över att jag skulle känna mig ensam. Men den oron var helt i onödan. Är man bara lite öppen av sig är det så lätt att lära känna människor och jag har fått vänner för livet.

Jag har rest utan en plan, träffat människor som inspirerat mig att åka till diverse ställen och så har jag känt in vad som är rätt för mig och åkt dit. Det ena har gett det andra. Och den senaste tiden har jag haft sån flyt och varit i otrolig synk med livet. Jag litar på att jag är på helt rätt plats i mitt liv och jag älskar det här sättet att resa på. Att inte ha en utstakad plan. Ena dagen bikar jag runt på en ö, nästa dag sitter jag vid en fantastisk solnedgång med trevligt sällskap och tredje dagen kelar jag med tigrar. Vad som helst kan hända och det är så spännande. Jag tror starkt på att lyssna inåt. Jag låter huvudet vara med men låter min intuition, magkänsla och hjärta föra mig framåt. Jag är inte längre rädd. Vart jag än kommer nu känner jag mig trygg med att allt är precis så som det ska vara. Får jag komplikationer på något ställe eller om något är motigt, litar jag på att det är något jag ska gå igenom. Ibland känns det som jag lever i en dröm och jag får nypa mig själv. Men jag tenderar att vakna upp i samma, så jag antar att jag istället lever min dröm. Och den får gärna fortsätta.

Jag ser fram emot att komma hem och träffa vänner och familj. Och jag vill tacka er som har hållt kontinuerlig kontakt där hemma. Framförallt du Linda Johansson som nästan hört av dig var och varannan dag. Du har följt min vardag och jag din. De har sett väldigt olika ut och jag beundrar din styrka och tålamod. Trots din längre sjukdomsperiod har du funnits där, bett mig skicka bilder, tala om vad jag gör och lärt känna de människor jag träffar. Det känns som vi har kommit varandra närmare nu än innan och det ska bli så mysigt att träffas när jag kommer hem.

Även om jag träffar många härliga, nya människor betyder det inte att jag bryr mig mindre om de nära och kära jag har där hemma. Vissa har jag inte hört av alls under min resa och några har slutat höra av sig. Jag vet att vissa finns där ändå, men några har jag nog tappat längs vägen. Och det är livets gång. Jag förändras, andra förändras och ibland vandrar man inte längre på samma livsstig. Något man helt enkelt får acceptera även om det i vissa fall kan kännas sorgligt.

Det kommer bli en omställning att komma hem och en helt annan vardag än den jag är van vid nu. Men jag är inte främmande att bege mig iväg igen. Jag har träffat så många människor som lever ett fritt och platsoberoende liv och det tilltalar mig. Jag älskar att prata engelska och möta alla dessa unika människor från hela världen. Och att resa själv är helt underbart. Jag får tips av andra, men styr helt själv vart och när jag vill åka någonstans. Allt är möjligt och jag ser med spänning fram emot vad livet kommer föra mig härnäst.

Inspireras du av det jag skriver och själv känner för en förändring i ditt liv? Jag kan inte nog poängtera Camilla Lebert Hirvis kurser och retreats och tipsar återigen ett besök på hennes hemsida: camillaleberthirvi.se. Jag vill också rekommendera dig att läsa Timothy Ferris bok, 4 timmars arbetsvecka. Han hjälper dig att förändra ditt mindset och lär dig tänka i nya banor kring tid, pengar, jobb och fritid. Boken ger också bra tips för dig som sätter upp hinder för dig själv på grund av pengar, att du känner dig låst av att du har barn, att du är för gammal eller något annat.

Live, laugh love!

Eat, pray, love!

IMG_2850Det är med sorg i hjärtat jag idag skriver. Igår fick en av mina bästa vänner här på Bali lämna abrupt. Oförutsedda händelser på hemmaplan gjorde att han var tvungen att åka hem flera dagar tidigare än planerat. Och det kändes tungt, jättetungt. Tyngre än vad jag hade kunnat föreställa mig. Vi var bjudna på en fest här igår kväll men jag fick ställa in i sista sekunden. Känslorna svallade över och vi grät om vartannat och det fanns ingen hejd på mina tårar. Det är märkligt hur starka känslor man kan få för någon under så kort tid. Samtidigt helt fantastiskt. Det känns som en annan god vän till mig, Karin, uttryckte så väl, ett själarnas möte där kroppen, attraktion eller läggning inte spelar någon roll. Vi möttes i en annan nivå av kärlek. Även om saknaden redan är stor och det är jobbigt, är jag otroligt tacksam för att jag får uppleva denna stora kärlek. Och det känns som att jag har fått en själsvän för livet. Thank you so much Weekhas for entering and enriching my life, I love you and I miss you <3. But we will meet again, soon!

IMG_2610Vill också passa på att tacka Karin Skelton och Daniel Åhgren för er fina vänskap. Den betyder mycket för mig. Jag är glad att ni fortfarande är kvar och att vi har mer tid här tillsammans. Har jag någonsin tvivlat så gör jag det inte längre. Rätt människor och skeenden kommer verkligen min väg där jag befinner mig i mitt liv just nu.

I höstas fick jag ett mejl av en före detta kollega som jag inte haft kontakt med på länge. Hon var så inspirerad av det jag gjorde. Hon frågade mig om jag skulle göra en ”eat, pray, love”-resa likt filmen med Julia Roberts. Den som är baserad på Elizabeth Gilberts bästsäljande biografi med samma namn. Jag log och skrev att ja, kanske inte riktigt så, men något åt det hållet. Men det slog mig häromdagen att min resa faktiskt påminner en hel del om hennes resa. juliaJag började mitt år med två veckors vandring på, Camino de Santiago, som till slut blev den ”italienska caminon” för mig. Detta då jag vandrade nästan hela tillsammans med en italiensk man. Livsnjutare är vi båda två och det innebar vinstopp och matpauser titt som tätt, sena ankomster till vandrarhemmen och sena middagar. Vi fortsatte njutningen under två veckor i Italien där vi frossade i italienska godsaker och jag lärde mig också en del italienska. Och precis som Julia Roberts, gick jag nog också upp några kg i vikt;) Livsdesignretreatet i Thailand kan på ett sätt liknas vid ashramet i Indien, där jag fick lära mig visdomar och verktyg för att hantera taggarna i livet. Och nu befinner jag mig på denna vackra och magiska plats på Bali, där jag får uppleva så mycket kärlek och spännande möten.

Bali är en väldigt andlig plats och förutom yoga och meditation erbjuds här otaliga former av coachning, healing och spirituella workshops. Är du intresserad av att veta mer om det som finns kan jag tipsa om följande sida: balispirit.com. I filmen besökte Julia en helig man vid namn Ketut här. Han finns kvar, men enligt många har det blivit en riktig turistfälla efter filmen. Mötet är inte längre genuint och kretsar mest kring business. Jag blev istället rekommenderad att träffa en indisk man som sysslar med ayurvedisk astrologi. Vedisk astrologi är den indiska vetenskapen som studerar kombinationer av olika typer av påverkan planeter och stjärnkroppar har på människors liv. Den skiljer sig starkt från den västerländska astrologin. Vedisk astrologi är lämplig för att analysera individens liv, det förflutna, framtiden, karma, dharma, hälsa, karriär, utbildning, partner, familj, barn, finanser mm. Och den kan göra ganska noggranna förutsägelser om möjligheterna framöver.

IMG_2733 Den här indiska mannen pratade om vem jag är som person, var jag står och vart jag är på väg. Han hade förvånansvärt rätt. Det var som om han bekräftade det jag själv redan känner, vet och vill. En vän till mig besökte honom dagen efter och var lika förundrad. Vi fick båda möjliga utfall under ett års tid och det ska bli spännande att se om det kommer bli så. Vi har alltid en fri vilja att styra vårt liv, men de utfallen jag gavs, var precis så som jag vill styra mitt liv 🙂 Oavsett om min resa är lik eat, pray, love så är det en fantastisk och livsförändrande resa. Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet för allt och alla jag får möta och ser med spänning fram emot kommande äventyr.

Namaste