Det är dags för ett nytt kapitel…

Inatt har jag sovit första natten i mitt nya boende, en fin bungalow vid Klong Kong beach på Koh Lanta. Jag har sovit som en stock och vakna pigg. Det var sista dagen på campen i fredags och jag kände att jag ville stanna några dagar till på Koh Lanta, innan jag flyger vidare mot Bali. Vill reflektera över allt jag varit med om, se mig lite mer om på ön och bara vara.

Det har hänt så mycket de här senaste veckorna och att smälta allt tar tid. Jag är så tacksam för det jag har fått uppleva under denna camp, eller retreat som det till slut bestämdes att det skulle kallas. För det är precis så det har känts, en time-out från vardagen där hemma, tid för reflektion, stillhet och möjlighet att få utvecklas i en härlig miljö och trygg grupp. Jag tror starkt på att det behövs ett större reflektionsavstånd för att våga bryta vissa mönster och göra de förändringar som behövs för sitt eget bästa. Hade jag varit hemma nu i Januari tror inte jag att jag hade vågat säga upp mig vid den här tidpunkten. Ibland behöver vi komma bort, möta nya människor för att komma till nya insikter.

Alla i gruppen har verkligen gjort sin egen resa och jag känner mig privilegierad över att ha fått följa med på dessa resor. Det har också varit häftigt att se hur vi i gruppen har kunnat hjälpa varandra i vår egen utveckling. Ibland kommer hjälpen också från oväntat håll. Jag är fascinerad över att den deltagare som har hjälpt mig mest är den som är min totala motsats. Hon har en stark intuition och ibland har hon bara sagt saker rakt ut som har kommit till henne och som har gett mig fantastiska verktyg. Tack än en gång Ghill!

Trots att det har varit en underbar tid känner jag mig också färdig och redo för ett nytt kapitel. Jag har fått ut det jag behövde av de här fyra veckorna. Det är också lustigt för så har alla känt som har deltagit, oavsett om de har stannat två, tre eller fyra veckor. När de har lämnat har de känt sig nöjda och färdiga med det retreatet har gett dem. Som om det var menat. Som om det fanns en förutbestämd plan att vi som deltagit skulle vara här tillsammans just under de här veckorna. För att vi alla hade något unikt att ge varandra och som vi behövde just nu. Det är så det känns.

För mig har retreatet handlat mycket om att släppa taget, om såväl känslor som mer praktiska saker som jobbet. Jag har vågat visa min sårbara sida mer öppet och tillsammans med andra. Jag har också fått mer insikter om den österländska filosofin. I västvärlden kämpar vi och strävar efter mål och resultat hela tiden. Här har jag fått öva mig mer i att vara här och nu, känna in och låta saker komma till mig. Jag har lärt mig att lyssna mer inåt, följa min intuition och de infall som kommer. Jag har fått öva på tillit och att våga tro att rätt saker och människor kommer till mig om jag bara följer mitt hjärta och vågar vara mig själv fullt ut.

Jag har också insett hur mycket jag själv har att ge till andra, oavsett om jag tänker på det eller inte. Camilla utnämnde mig till retreatets Tingeling som med sin magiska stav sprider glädje, energi och lekfullhet. Det gjorde mig rörd och väldigt glad. Att få vara Tingeling känns glatt, fritt och lätt, precis så som jag vill leva.

Under de här fyra veckorna har jag också passat på att läsa en bok som jag fick redan i somras av en god vän. Jag har nu insett varför jag inte läst den förrän nu. Den har handlat mycket om det vi pratat om här, att våga tro på sina inre krafter, utveckla sin personlighet och nå framgång. Den har varit ett bra komplement till hela retreatet och jag rekommenderar den varmt. Vägen till kraft av Wayne W. Dyer.

Jag kan inte säga det nog, men vill du ge dig en push i rätt riktning och söker efter en förändring i ditt liv, tveka inte att kolla in Camillas hemsida, de e-program och resor hon erbjuder. Hon får saker att hända!

Önskar er en skön söndag!

 

Jag har sagt upp mig!

I mitt förra blogginlägg skrev jag bland annat om vikten av att släppa taget om något som hindrar oss från att gå vidare. Och jag trodde jag hade gjort det, men insåg att processen inom mig fortsatte. Det var först i måndags som jag släppte helt. Det tack vare campdeltagaren, Ghill, som gav mig den sista pushen. Hon ställde mig frågan:

– Vad väntar du på?

Hon syftade inte på mitt jobb som jag nu är tjänstledig ifrån, men jag tog in den här frågan i den process jag har haft kring jobbet. Om jag ska gå tillbaka eller inte, efter tjänstledighetens slut. Desto mer distans jag har fått ifrån mitt jobb, desto mer har jag också känt att jag är färdig med det. Jag kan sakna gemenskapen och alla goa kollegor, men jobbet känner jag mig helt färdig med. Ibland blir man bara färdig. Såväl med relationer, som jobb, platser, gamla mönster och annat. Och vad är väl inte bättre då än att släppa taget och öppna upp för nytt?! Och jag tänkte, ja Jenny, vad väntar du på egentligen? Jag fick ett starkt infall och skrev ett mejl till min chef. Det var inte helt lätt. Jag tänkte igenom de sex åren jag varit där och fick en klump i magen, då jag insåg att jag inte längre skulle tillhöra ICA-familjen. Pulsen var hög och fingrarna snubblade över tangenterna när jag skrev orden:

…jag säger upp mig och kommer inte återvända efter tjänstledighetens slut.

Jag tvekade för en stund innan jag tryckte på sänd. Men när jag väl gjort det, spred sig hastigt en värme inombords och känslan av att jag gjort helt rätt. Det var underbart. Jag känner mig så fri och är stolt över mig själv för att jag vågade.

Jag hade inte behövt säga upp mig nu för jag är tjänstledig ända till maj. Men nu slipper jag fundera mer på det och är helt öppen för nya möjligheter. Vem vet, du kanske sitter på ett förslag? Jag kommer fortsätta min skrivarkurs på distans och jag har bestämt mig för att åka till Bali efter att campen är slut här. Jag känner ett starkt driv dit. Hur länge jag stannar där och vad som händer sen, har jag ingen aning om. Jag försöker så gott jag kan att leva i nuet, känna efter och följa vägen dit hjärtat leder mig.

Jag vill passa på att tacka alla underbara kollegor och vänner för fantastiska år. Det är framförallt ni som har fått mig att trivas så länge på ICA Reklam och jag vet också att jag kommer träffa några av er ändå.

Jag vill också tacka mina vänner och familj därhemma som håller kontinuerlig kontakt. Det betyder mycket för mig när jag är här borta.

Är du också redo för en förändring i ditt liv? Klicka på bilden och kolla in Camillas Lebert Hirvis hemsida och de e-program som hon erbjuder. Det var bland annat tack vare ett av hennes program som jag tog steget att börja förändra mitt liv. Och vem vet, kanske det blir du som befinner dig på det här fantastiska livsdesigncampet nästa år?

 

På den här campen lär vi oss även att dansa på taggarna!

Oj, oj, oj så mycket som har hänt sen mitt senaste inlägg. Två veckor har nu passerat på campen och jag vet knappt vad jag ska börja skriva om. Mindfulness, meditation, coachning, affirmationer, massage, avslappning, diskussioner om affärsidéer och livet, stationsträning på stranden, paddleboard, yoga, pingis, pad thai, hot plate, thai pancake, steamed fish, grilled fish, koriander, fresh coconut, buckets, rödvin, öl, mangojuice, skratt, glädje, sorg, oro, sena nätter, tidiga morgnar, vackra solnedgångar, sol och bad, tuctuc, myggbett, oväntade möten, bekanta möten, fishspa, kortspel, livemusik, musikstudiobesök, inspirerande föreläsning om energihealing, presentation av Meditationsguiden och mycket annat.

Det är svårt att välja ut specifika höjdpunkter för de är så många, men en av dem är föreläsningen om engergihealing vi hade tidigare i veckan. Den gavs av Linda Eliasson, en svensk tjej som driver eget företag inom hälsa och träning här på Koh Lanta. För två år sedan kom hon i kontakt med energihealing som är en kroppslig terapimetod. Linda använder den för att hjälpa människor att rensa bort negativa energier i form av gamla upplevelser och känslor som skapat smärta i våra kroppar. Hon har fått fantastiska resultat på bara enstaka gånger och det är den bästa terapimetod hon kommit i kontakt med. Läs mer om metoden här: energylinda.com

En annan höjdpunkt var när vi fick träffa Carina Ovesson, en av grundarna till meditationsguiden.com, Sveriges söktjänst för hälsa och avslappning. Det är tack vare en annons på den hemsidan som jag kom i kontakt med den här campen. Carina berättade om idén bakom Meditationsguiden och hur de har lyckats bli så stora på nätet och Facebook. Av en slump kom jag och Carina också att samtala om pingis som vi spelar här ibland. Vi funderade på om vi möjligtvis hade mötts i en pingisturnering när vi var i mellanstadiet. Detta då vi båda är ifrån Kristianstadstrakten och samma årgång. Vi spelade några bollar och jag får ovilligt erkänna att hon är ett strå vassare. Hennes kille Lars är också en fena på pingis, så vem vet, det kanske blir några pingisturneringar hemma i Göteborg?! 🙂

Det har också varit vemod i veckan. En härlig kvinna och campdeltagare, Agneta Jonsson, lämnade oss för en fortsatt resa. Hon deltog endast i två veckor, men det räckte kände hon. Alla är vi här av olika anledningar och campen hade gett henne precis det hon önskade få ut av den. Vi firade av henne med nygrillad fisk vid havet och några goa drinkar. Det blev ett bra avslut tyckte såväl hon, som vi.

Måhända att livet inte alltid är en dans på rosor, men på den här campen lär vi oss även att dansa på taggarna. Vi har fått reflektera och diskutera om våra medvetna, såväl som omedvetna begränsningar, vårt synsätt på pengar och vikten av att släppa taget. Ofta håller vi människor fast vid något som hindrar oss från att gå vidare. Men genom förståelse för mindfulness, att vara i nuet och att slappna av istället för att kämpa och hela tiden sträva efter resultat, kan vi lära oss att släppa taget. Och detta har vi fått öva oss på genom meditation, avslappning och coachning. Vi får hela tiden verktyg för att bättre kunna hantera taggarna i våra liv. Jag har själv känt att jag haft en molande känsla i magen i veckan och som inte velat gå över, men i fredags hände något. Jag släppte taget. Om vad vet jag inte riktigt, men den där oroskänslan försvann totalt under en meditation och jag kände mig fri, lätt och glad i hela kroppen. Otroligt befriande känsla och jag är så tacksam för att jag fick uppleva det.

En engelsktalande man gick precis förbi mig där jag sitter på min balkong och skriver. Han såg på mig med ett stort leende och sa: ”Nice life”. Och jag kan inget annat än att hålla med. Livet är väldigt härligt just nu och jag hoppas inte, utan bestämmer mig för att det ska fortsätta så!

Varma hälsningar från Jenny på Koh Lanta

Livsdesign på Koh Lanta

Fem dygn i Thailand och 2 dagar på den digitala campen har nu passerat. Efter att under de två första dygnen ha lidit av jetlag, sömnbrist och ensamhetskänslor, var det en härlig känsla när campen satte igång i måndags. Det var också än skönare när campledaren, Camilla Lebert Hirvi, inledde med och förklarade att campen inte är likt en vanlig kurs. Istället är det meningen att vi sätter våra egna intentioner varje dag och vad vi känner för att uppnå  just den dagen. Har vi till exempel en dag där vi bara helt enkelt vill vara, känna in och reflektera, är vi fria att göra det. Som den prestationsmänniska jag ofta kan vara i skol- och arbetsmiljöer, var det underbart befriande att höra. Känslan av att befinna sig på rätt plats förstärktes än mer. Så istället för att första dagen sätta tänderna i någon ny uppgift, hamnade jag och tre andra campdeltagare i vitt spridda samtal om livet. Det var allt från arbete inom affiliatebranschen och direktmarknadsföring till lösögonfransar, föryngrande ansiktsmaskiner, healing, yoga, mediala förmågor och mycket annat. En härlig energi spred sig mellan oss och jag har hamnat i ett underbart sammanhang av människor med både lika och olika bakgrunder.

I gruppen som består av endast sex personer finns yrkesmässigt en; företagande frisör, kommunikatör med egen byrå, resanterapeut, konsult inom varumärkesstrategi, livscoachning och en företagare inom läkemedelsbranschen. Men det vi alla verkar ha gemensamt är att vi vill utvecklas i en inspirerande miljö, komma närmare oss själva och designa våra liv, precis så som vi önskar leva dem. Och lämpligt nog så döpte Camilla om campen redan första dagen till livsdesign, istället för digital nomad. Det kändes mer passande ansåg hon och jag tror vi alla höll med.

Första dagen avslutades med en välkomstmiddag på en supermysig restaurang, precis vid havet. Vid ett långbord i en av restaurangens alla hyddliknande matplatser, inredda med dekorativa lampor i olika färger och med inredning hämtat direkt från stranden, avnjöt vi en fantastiskt god thaimiddag. Camilla hade beställt in hur mycket rätter som helst och det var en fröjd för både ögat och magen. Likt en tapasmåltid plockade vi från olika tallrikar bestående av; kyckling i grön currysås, friterade bläckfiskar doppade i chilisås, kött tillrett i mycket vitlök, skaldjursmix, papayasallad, rismix, kycklingspett i jordnötssås och till efterrätt, friterad banan med glass och sirapssås. Allt detta sköljdes ner med två buckets bestående av mangomojito. Det är minsann tur att jag har planer på att träna när jag är här, för annars hade livsnjutaren i mig sett till att jag får byta ut min garderob när jag kommer hem.

Igår på campen inledde Camilla dagen med att prata om olika personlighetstyper enligt ett vanligt förekommande personlighetstest av Major Briggs. Vi fick därefter försöka bedöma vilken personlighetstyp vi anser oss vara, enligt detta test. Det var inte helt lätt då man oftast inte bara är svart eller vit. Men det var mycket spännande och gav bra indikationer på hur man fungerar. Med input från Camilla fick jag också fram att jag är mer introvert än extrovert och reflekterade mycket över detta igår kväll. Och det stämmer nog. För även om jag är social och älskar att vara bland människor hämtar jag också mycket energi när jag är själv och behöver en hel del egen tid för att kunna må bra. Det finns lite olika versioner om personlighetstestet på nätet. Jag bifogar en länk där du kan läsa mer om de olika personlighetstyperna och där du också kan göra ett test gratis om du blev nyfiken: 16personalities.com

Gårdagens camp avslutades med en ”hotseat” där vi kom med idéer och diskuterade hur en i gruppen skulle kunna rekrytera ny personal på ett effektivt och träffsäkert sätt. Dagen som sådan avslutade jag med en springtur vid havet och solnedgången, en timmes massage följt av en smakrik koriandermiddag. Njutning!

Avståndet till mitt boende från restaurangen, havet och den strandhydda där vi har vår camp varje dag, är ca 20 meter. Boendet i sig är också fräscht och fint och jag har det jag behöver. Det enda jag tror att jag kommer ha svårt att vänja mig vid, är att det är kallvatten i duschen. Annars är jag otroligt tacksam över att jag bestämde mig för att delta i den här campen. Bättre början på detta år kunde jag inte få!

Önskar er alla en bra start på denna dag!