Snart dags för avfärd!

Nedräkningen har börjat. På lördag sitter jag på flyget mot Peru. Fjärilarna bubblar i magen och jag känner mig redo. Den senaste månaden har varit en intensiv period och jag inser att jag inte har bloggat på flera veckor. Den största ursäkten, om jag ens behöver ha en ursäkt, är att jag har varit fullt upptagen med att uppleva livet. Det är så mycket som händer hela tiden och jag söker mig väl till det också, mer eller mindre medvetet. En kollega sa till mig i förra veckan:

– Jenny, att lyssna på dig är som att titta på en TV-serie, du är med om så mycket.

Och ja, hon har kanske rätt. Jag är väldigt nyfiken av mig, hungrig på livet och jag vill leva det fullt ut. Jag vill sitta där på ålderns höst, blicka tillbaka på mitt liv och känna mig riktigt nöjd. Nöjd över att jag vågade prova det som jag drömt om, att jag inte låtit rädslan stoppa mig och att jag har njutit av livet, till fullo. För det är verkligen fantastiskt. Ett stort smörgårdsbord erbjuds oss och vi kan välja och vraka av det vi önskar ha i vårt liv. Det som inte smakar gott kan vi låta bli även om någon annan vill att vi ska prova det. Det är vi själva som bestämmer vad vi vill ha på vår smörgås. Låt oss äta av det vi älskar, om och om igen, och vet du inte vad du älskar, så prova dig fram tills du upptäcker det 🙂

 Mitt dilemma är kanske att jag älskar så mycket, men därför gör jag och äter så mycket också 😉 Även om jag är en äventyrs- och upplevelsestyrd människa som gillar när det händer, som ogillar rutiner, även om jag har förstått att jag till viss del kan behöva dem, så älskar jag samtidigt lugnet och stillheten. Att bara sitta tyst, blicka ut genom fönstret och filosofera om livet, gå en lugn promenad vid havet eller i skogen, ligga och softa en hel dag framför TV:n, ta en lång och skön sovmorgon, unna mig en och annan massage, eller som igår kväll, när jag satt och myste länge med lille brorsonen Malte sovandes sött i mitt knä, det är livskvalité det.

Det svåra är att hitta balansen och framförallt i det snabba och effektiva samhälle som vi fortfarande lever i. Min andliga vägledare har sagt att jag kommer få en händelserik tid i Peru men också att mitt tålamod kommer prövas. Att jag kommer ha perioder av stiltje som jag också behöver finna mig i. Men det ser jag fram emot. Den senaste månaden har som sagt varit hektisk, jag har jobbat en hel del och engagerat mig i framtida investeringsmöjligheter, hjärnan har gått på högvarv med allt planerande och inköp som skulle hinnas med inför resan, samtidigt som jag också har flyttat ur mitt boende, tränat, träffat vänner, familj och deltagit i en hel del sociala sammanhang med god mat och dryck. Då brukar min mage protestera och påminna mig om att den längtar efter lugn och ro. Och det ska den få.

 I skrivande stund har jag precis anlänt till min barndomskompis familj som blir min sista anhalt innan avfärd på lördag. Och vilket varmt mottagande jag fick. Trots att jag inte har träffat lilla Sofia sedan i somras dröjde det inte länge förrän hon frågade om hon fick krypa upp hos mig. Så nu sitter vi här och myser ihop.

Nästa gång jag skriver befinner jag mig på 3400 meters höjd i Cusco, staden där jag ska plugga spanska under februari månad, till att börja med. Sen får vi se vart det bär hän…

Hablamos pronto!

Jenny

2 tankar om “Snart dags för avfärd!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s