Imorgon går jag i kloster!

I skrivande stund sitter jag på samma mysiga rawfoodcafé i Chiang Mai som jag gjorde för två år sedan, Blue Diamond, och ja, det är minsann ett diamantställe med alla gottigheter som erbjuds. Så var det ett tag sedan jag skrev och även denna långresa börjar lida mot sitt slut. Och denna gång fick jag en helt annan upplevelse än 2015 när jag också precis som nu reste runt på Bali och i Thailand. Då var det första gången jag besökte länderna och allt var nytt och spännande. Jag gjorde stora förändringar med mig själv, sa bland annat upp mig från min före detta fasta anställning och jag var väldigt sökande efter nytt, nya platser, nya människor och nya insikter. Jag kom också till många härliga nya platser och lärde känna flera genuina människor som jag än idag har en relation med. Det blev en oförglömlig resa som förändrat hela mitt liv.

Denna resan däremot har inte varit alls lika sökande utan snarare handlat om fördjupning. Fördjupning av såväl platser som relationer. Med undantag för två öar har jag besökt samma ställen som jag gjorde 2015, bott på samma boende som då och haft återträff med de som kom att bli nyckelpersoner i min förändringsresa. Jag har inte lärt känna så mycket nytt folk under den här resan och har inte heller haft det behovet. Istället har jag fått äran att resa med och fördjupa mig i relationer jag redan har sedan tidigare. Såväl vänskaps som kärleksrelation. Och det här är jag väldigt tacksam för. Det har inte bara fått relationerna att utvecklas utan även jag har vuxit som person och lärt mig mer om mig själv. Spenderar man dygnet runt med personer under en längre tid är det oundvikligt att inte bli speglad på alla ens sidor, såväl de positiva som negativa. När man är själv är det mycket lättare att ignorera sina dåliga sidor eller fly ifrån sina rädslor, men det går inte i relationer. Inte om man vill ha nära och ärliga relationer och det är något jag strävar efter. Jag har därför fått titta närmare på mina brister och rädslor under den senaste tiden och inte minst fått erkänna dem. Men det är också först då man kan jobba mot en förändring.  

Vid framförallt kärleksrelationer blir vi sårbara och det är så det ska vara. Men det kan många gånger vara svårt att visa sin sårbarhet för man är rädd för att bli förnekad eller kanske lämnad. Johan Andao, vedisk läkare och astrolog, anser att många relationer idag bygger på att personer är beroende av varandra. Att det ofta kan vara den undermedvetna, undernärda delen av en som söker en relation och man försöker hitta kärleken utanför sig själv. Då är det också lätt att folk tappar sig själva. Att känna sig älskad och lyckad behöver man hitta på egen hand. Sen då kan man ha en partner. Enligt honom finns det en nödvändighet att förstå sin svaghet, att man har ett visst behov sen sin barndom och sen hämta hem sig. Stanna upp, andas, prata eller skriva med det inre barnet så det inte tar över. Samtidigt som han menar att det också är viktigt att man i en relation har en partner som hjälper en att hämta hem sig. Där det finns en tillit till att man kan vara liten och utelämnad ibland. 

Den ene resan är inte den andra lik men det behöver inte betyda att den ene är bättre eller sämre, bara olika. Och jag är jättenöjd även med denna resan och all kärlek den har gett. Jag tror på att den har gett och ger mig precis det jag behöver där jag befinner mig i mitt liv just nu. Den tilliten försöker jag ha till Universum. Man får inte alltid det man förväntar sig utan det man faktiskt behöver. Det försöker jag ha i åtanke när livet ibland kan vara tufft. För jag tror precis som Johan Andao att vår andlighet vill hela tiden lära sig mer av mänskliga upplevelser såsom kärlek, broderskap, systerskap och frid. Att vi är här på jorden för att utvecklas känslomässigt, skala av löken så att vi blir mer den vi är så länge vi lever. Och för att kunna blomma ut i vår fulländning så behöver vi också möta utmaningar och svårigheter.  

Och imorgon står jag inför ytterligare en utmaning. Precis som jag avslutade min Thailandsresa 2015 kommer jag att avsluta denna, på det buddhistiska munkklostret, Wat Tam Wua Forest Monastery. Klostret lär ut Vipassana, en buddhistisk meditationsteknik som ledde Buddha till upplysning. Vackert inbäddad bland bergen i norra Thailand, nästan dold från civilisationen finns denna lugna, lilla värld, där ett hundratal Vipassanautövare och arbetssökande hittar sin boning. Tillsammans med buddhistiska munkar ges här möjlighet för människor från hela världen att öva såväl sittande, som gående meditation, att vara i tystnad, stillhet och reflektera över livet. Ingen förkunskap krävs. Detta mot ett rimligt bidrag för boende och mat. Ett givet schema för meditation, mat och dagliga sysslor finns att följa. Och som en pratglad livsnjutare ser jag den största utmaningen i att endast få två mål mat om dagen och att vara helt i tysthet. Jag fick frågan här i veckan vad jag förväntade mig att få ut av vistelsen. Men det är precis det jag inte försöker ha, några förväntningar. Utan återigen litar jag på att den guidning eller de inre svar jag behöver få, kommer till mig i stillhet.

Är du intresserad av att läsa om klostret och mina tidigare erfarenheter där, se mina tidigare inlägg: https://feelgooddeal.wordpress.com/category/vipassanakloster-thailand-2015/

Kärlek och kramar 

Jenny ❤

 

Tankar om Bali, Eckhart Tolle och relationer

Sitter på båten från Krabi till Koh Lanta och sovit min första natt i Thailand. Sov riktigt gott och känner mig utvilad. Rent, fräscht och så himla skön säng, gosigt täcke och mysiga kuddar. Så ska du till Krabi kan jag tipsa om Hop Inn, ett prisvärt hotell ett stenkast från Krabi town och nightmarket. Trots min goda sömn spökar en halsinfektion och tror att det är ac:n på mitt senaste hotell i Seminyak som satt sina spår. Men efter ett besök på apoteket i Krabi ska nog några piller därifrån göra susen.

Jag blickar ut mot havet och filosoferar om min senaste månad och de upplevelser jag haft på Bali. Det är otroligt så fort tiden går även när man är ledig och där dagar av enbart stillhet också ingått. Det gäller att ta vara på varje stund och Eckhart Tolles bok ”Lev livet fullt ut” hjälper en på vägen. På engelska heter den ”The power of now” och handlar precis om det, nuet. Att kan vi bara lära oss att vara helt medvetna och närvarande i nuet så kan vi undvika all smärta och oro för framtid och dåtid som vi skapar, konflikter i relationer och vi kan leva livet fullt ut. Det han skriver känns egentligen som sunt förnuft men det krävs ständig träning för att komma dit och kunna behålla det. Jag fick boken av min moster i julklapp och hon kallar den för hennes livsbibel. Och jag förstår vad hon menar. Det är en bok att läsa om igen eller att slå upp i. Den erbjuder handfasta tips när man fastnar i sin egen smärtkropp eller något negativt tankemönster som behöver brytas.. Däremot är det ingen bok som ska sträckläsas. Ibland kan man få läsa ett stycke och därefter lägga ifrån sig boken för att lämna utrymme till reflektion och smälta budskapet. Just nu läser jag kapitlet om upplysta relationer. Tolle skriver att aldrig tidigare har relationer varit så problematiska och konfliktfyllda som de är nu. Han menar på att mänskligheten befinner sig under stark press att utvecklas eftersom det är vår enda möjlighet att överleva som ras. Detta kommer att påverka alla aspekter av våra liv, i synnerhet våra nära relationer. Vidare menar han att i och med egots medvetenhet och alla de sociala, politiska och ekonomiska strukturer som den har skapat går in i det sista stadiet av sammanbrott, speglar relationerna mellan män och kvinnor det tillstånd och djup kris som mänskligheten nu befinner sig i. Miljontals människor lever nu själva eller som ensamstående föräldrar, oförmögna att upprätta en nära relation eller ovilliga att upprepa tidigare relationers vanvett. Andra går från den ena relationen till den andra, från höjden av lycka till botten av smärta till nästa jakt efter tillfredsställelse. Andra kompromissar och fortsätter vara tillsammans i relationer där negativiteten härskar, av gammal vana, för barnens skull, av rädsla för att vara ensam eller till och med genom ett omedvetet beroende av de känslomässiga konflikterna och den smärta och spänning de skapar.

Tolle menar att istället för att hålla fast vid gamla mönster som kommer att skapa ännu mera smärta, våld, förvirring och vanvett, istället se att varje kris innebär också nya möjligheter. Vidare menar han att om relationer stärker och förstorar upp egot och dess tankemönster och aktiverar smärtkroppen, så som de gör i vår tid, varför inte acceptera detta faktum istället för att fly från det? Varför inte samarbeta med det istället för att undvika relationer eller fortsätta jaga en inbillad idealpartner som svar på dina problem eller för att känna tillfredsställelse i livet? Den möjlighet som ligger dold i varje kris kan inte förverkligas förrän du till fullo erkänner och accepterar alla fakta i situationen ifråga och han menar att när du erkänner och accepterar fakta når du också en större frihet från dem. Han förklarar att vi ska sluta söka frälsning genom en relation. Hans syfte är istället att om man accepterar att relationen existerar för att göra dig medveten, snarare än lycklig, kommer relationen att erbjuda frälsning och du kommer att komma i samklang med den högre medvetenhet som vill födas i den här världen.

Ja, det här var en del av vad Tolle skriver om och han har mycket medveten kunskap att bidra med. Och jag har även fått öva på en hel del under min resa. Trots att jag befinner mig så långt bort hemifrån har den här resan hittills gjort att jag har kommit närmare en person på hemmaplan som jag inte hade förväntat mig. Vi är båda i ett stadie i livet där vi är beredda att möta våra rädslor, smärtor och jobba aktivt med att frigöra dem och vi ger varandra mycket övning. Det är inte lätt att alltid erkänna och acceptera sina brister, inte minst för sig själv och det krävs mod att erkänna det för någon annan. Men jag märker precis som Tolle skriver att när man väl gör det så frigörs den inkapslade smärtan och en förändring kan ske. Egentligen är det han skriver så enkelt, men ändå så svårt. Bali är en utmärkt plats att vara på när man ska jobba med sig själv och jag förstår varför så många söker sig dit för andligt utövande och att hämta hem sig själva. Det är verkligen något speciellt med energin där. Den öppnar upp ens chakra i kroppen och man känner mycket mer. Det är som om det inte finns något filter, allt kommer upp till ytan. Malin kände detsamma när hon var där och det blev väldigt känslosamt för henne när hon skulle åka hem. Jag hade också en ambivalent känsla när jag skulle åka. Som sensationssökare vill jag gärna hela tiden resa till nya platser men Bali blir jag nog aldrig färdig med och jag vet att jag kommer att återvända igen. Kanske redan nästa år. Det är svårt att beskriva känslan som infinner sig, det är en magisk energi som är förlösande och befriande. Men jag tror man behöver uppleva den själv för att verkligen förstå. Samtidigt som det är förlösande är det inte lätt att alltid hantera alla känslor och det man får möta hos sig själv, speciellt inte när man är högkänslig. Men ju mer man vågar känna, erkänna sina rädslor och brister, desto friare kan man bli som människa. Och det är min strävan, på alla plan.

Nu ser jag Koh Lanta i sikte och jag känner mig förväntansfull och glad. Det är två år sen jag var där sist. Och det var här den största delen av min förändringsresa började. Jag deltog då i Camilla Lebert Hirvis livsdesignretreat som verkligen förändrade hela mitt liv. Jag sa upp mig ifrån min fasta anställning efter fem år och började skapa en helt annan riktning i livet. Och imorgon ska jag träffa Camilla igen, ska bli så kul. Men redan idag ska jag få träffa min älskade guddotter och extrafamilj igen ❤ De befinner sig fem månader i Thailand och är du nyfiken på deras familjeresa kan du läsa om den här: https://www.resdagboken.se/t/453635-thailand-2017-1.

Önskar er en underbar vecka!

Kärlek från Thailand

Jenny ❤