Vi läker i lager

Hon tittade på mig trevande, som om hon ville försäkra sig om att det hon hade att säga skulle mottas väl. När hon förstod hur öppensinnad jag är och efter att jag under vårt samtal kom att berätta om min mamma och hur jag hade förlorat henne tog hon mod till sig:

– Jenny, din mamma har knackat på min axel ända sen jag satte min fot på den här kursgården. Hon är ivrig att få prata med dig.

Samtidigt som hon sa detta flög en vit fjäril in i henne och gjorde några varv innan den flög vidare. Madelene log och sa:

– Ja, nu är hon här. Så sker alltid när de efterlevande vill visa att de är här. Då dyker fjärilarna upp.

Tårar började trilla nerför mina kinder och jag kände mig både sorgsen, samtidigt väldigt rörd och älskad. Mamma är verkligen här och vill prata med mig. Jag förstod nu varför jag så starkt känt att jag skulle delta i denna kurs. Jag hittade till kursen redan under december 2019 då jag gick startaegetutbildning. Jag sökte under denna period efter en kurs i stresshantering för att utveckla mig själv och mitt företagande. Jag fastnade för livscoachakademien och Kjell Haglund och anmälde mig till en av hans kurser. Trots att såväl ort som datum blev ombokade flera gånger kände jag starkt på mig att jag skulle delta. Och nu förstod jag varför.

Madelene som hållt seanser och fått besök och tagit emot budskap från andra sidan ända sen hon var liten frågade mig om jag ville delta i en seans och få prata med min mamma redan samma kväll. Jag kände starkt att jag ville detta och att det var menat.

Efter att kvällsmaten serverats småpratade vi på väg ner mot den vackra sjön där kursgården var belägen strax utanför Västerås. Väl där började Madelene prata med mig på ett mer direkt sätt och nämnde min mammas namn. Jag förstod att seansen hade börjat och jag som för första gången deltog i en, lyssnade lyhört. Mamma förmedlade genom Madelene att hon under ett längre tag sökt kontakt med mig men att jag inte varit mottaglig. Madelene som jag bara känt i två dagar och som aldrig varit i min lägenhet beskrev min hall som om hon varit där flera gånger. Hon förklarade att min mamma är så närvarande så att om Madelene hade varit i min lägenhet så hade hon sett min mamma i den vita hallspegeln som hänger där. Men att mamma aldrig kommer visa sig på det sättet av rädsla för att skrämma mig. Och syftade på att det hade hon gjort tillräckligt redan under sin livstid. Istället ger hon mig budskap genom filmer, låtar, djur, värme och kylaomslag, känsloförnimmelser, texter och symboler. Denna oförglömliga afton och möte blev ett bevis på att den närvaro jag länge känt verkligen är mammas närvaro. För detta är jag evigt tacksam.

Det mamma så ivrigt ville förmedla var att hon fortfarande kunde se att jag hade sorg och skuld kvar sen hennes bortgång och att jag behöver tillåta mig att få ur mig den en gång för alla. För att inte låta den hindra mig från att leva livet fullt ut och manifestera det jag vill här i livet. Att jag är för bra på att bryta mitt eget tillstånd och vara i det positiva att jag aldrig fullt ut tillåtit mig att få ur mig all sorg men att jag nu är redo för det. Vidare menade hon att jag inte behöver gå och prata med någon utan helt enkelt bara tillåta mig att stanna upp, gråta och få ur mig lite skit när det kommer över mig. Att det är okej att vara låg i några dagar. Hon ville också att jag skulle ha någon bredvid mig, en vän som bara kunde hålla om mig när tårarna sköljer över mig och att jag inte skulle behöva vara själv i min sorg. Vidare förmedlade hon också att hon skulle skicka en man som skulle hjälpa mig i detta.

Strax därefter under försommaren fick jag upp ögonen för en man och under vår första dejt kom vi väldigt djupt i våra samtal och det var lätt att prata om allt. Trots att jag fick en stark känsla av att han inte var färdig med sitt tidigare förhållande som han nyligen lämnat så kände jag på mig att det fanns något där. Hans närvaro väckte mycket känslor och jag föll i mycket tårar under förra sommaren. Jag förstår så här i efterhand att det var han som mamma hade skickat, som skulle hjälpa mig att få ur mig det jag hade kvar av min sorg. Det var som om vi träffades för att hjälpa varandra ur våra sorger, han efter sitt långvariga förhållande och jag med den oförlösta sorg som stagnerat i min kropp efter mamma. Tydligast blev det för mig när han efter att vi inte träffats på några månader överraskande nog ville komma på en massage hos mig. Jag funderade fram och tillbaka på hur det kom sig. Svaret fick jag samma dag som han kom. Det var den 26:e november, samma dag som mamma hade fyllt 70 år om hon fortfarande hade levt. Efter att han lämnat massagemottagningen bröt jag ihop under min lunch  i personalrummet på jobbet. En kollega som jag knappt arbetat med tog emot mig med hull och hår och omfamnade mig som en mamma hade gjort och jag grät som ett litet barn.

I samma veva som den här mannen kom in i mitt liv fick jag för första gången kontakt med Lee Segers healingkortlek som jag fick i gåva i maj månad förra året. Jag älskade kortleken och Lees texter från första stund och de pratade verkligen till mitt hjärta och själ. Jag kände att jag ville ha mer av Lees värld så jag beställde hennes bok ”Ditt magiska jag” och jag började även ta healingsessioner av henne via telefon. Jag kände mig så i synk med det hon vill förmedla och det kändes viktigt att dela hennes kunskap vidare till fler. Så blev jag återförsäljare till hennes kortlekar och vi anordnade även en fullsatt workshop tillsammans under Januari månad på Systerknuten här i Göteborg. Jag rekommenderade flera vänner hennes healingsessioner och en av dem fastnade lika starkt för hennes kunskap som jag. Och nu går vi tillsammans Lees ettåriga utbildning till ”energitransformerande terapeutisk healer” med 11 andra inspirerande och kraftfulla kvinnor. I helgen sammanstrålade vi för andra gången på världens vackraste Bed & Breakfast, Ängshyddan i Yngsjö, strax utanför Åhus. Och vilken helg sen, helt makalöst vacker, utmanande, kärleksfull och magisk. Det är så spännande och jag kommer till så mycket insikter om mig själv, om andra, om kärleken, om livet och det är som om jag förstår mer och mer hur allt hänger ihop. Saker och ting som tidigare varit svårt att förstå ser jag nu så tydligt, min intuition, klarsynthet och medvetenhet växer.

För mig finns det inga tvivel längre att vi är vägledda, att det finns en plan för oss och när vi stöter på motstånd och svårigheter så får vi hjälp att titta på det och läka det, om vi väljer det. För vi har alltid en egen fri vilja och val att följa den vägledning vi får. Den kan vara utmanande som fan ibland rent ut sagt men vilka vinster det finns att hämta om vi väljer att  anta utmaningarna. Jag inledde till exempel min helg med ett känsloväckande samtal som slutade i tårar och med skuldkänslor anlände jag till kursgården. Konflikten som uppstod inom mig handlade om min rätt att uttrycka min åsikt och mina behov samtidigt som jag inte ville såra den andra personen och jag insåg att jag ännu inte är där fullt än. Där jag vågar stå i min kraft, ta ansvar för mina känslor och behov utan att få skuldkänslor för någon annan och sätta den andra personens känslor i första rummet. Men efter den här helgen har jag helat mycket av det och jag känner en ny styrka och kraft inom mig. Och det gick upp för mig under helgen att jag såklart hade fått det här samtalet precis innan kursens början för det var just detta som vi skulle jobba med denna helg, sakralchakrat och de healingkort som tillhör det här chakrat.

Sakralchakrat är det chakra och energifält i kroppen som står för vår livskraft och handlar om att kunna tillåta sig själv att vara som man är samtidigt som alla andra också får lov att vara det. Ledtrådar till att sakralchakrat är aktivt och vill helas är många. Alla problem som har med könsorgan, urinblåsa, prostata och livmoder pekar på sakralchakrat. Likaså smärtor eller problem med höfter och nedre delen av ryggen. Att man har svårt att dra och hålla sina gränser, undertryckt ilska, svårt att tjäna pengar eller fördömer andra är andra tecken.

Det blev så uppenbart för mig under helgen att här har jag fortfarande ett jobb att göra och jag kan relatera mina fysiska åkommor som jag haft från och till i flera år till detta chakra. Så det ska bli så spännande att få jobba vidare med detta och se vad som händer!

Det som också har blivit så påtagligt för mig under det senaste året är att vi läker i lager. Vi får inte mer än vi klarar av och vi möter vissa utmaningar när vi är redo för dem. Och vi blir aldrig färdiga. Livet är ett ständigt lärande. Men min tro är att det kan bli ett mer lekfullt och lättare lärande ju mer vi lär oss om oss själva. Vi har då mer kunskap, verktyg och förståelse att använda när vi utsätts för svårigheter och kan lättare möta dem. Kärleken växer och rädslan minskar. Vi vågar stå i vår egen kraft och vi vågar släppa taget om att vi behöver kontrollera allt och istället ha tillit till att livet bär oss.

Jag tvivlar inte längre på att det finns både tidigare liv och efterliv. Men framförallt tror jag att vi har fått just det här livet för att leva det fullt ut, med allt var det innebär. Och jag är så tacksam för att jag har berikats med denna fantastiska möjlighet och jag försöker göra mitt allra bästa för att ge det mening, såväl till mig själv som till andra. Inte minst vill jag se livet som en härlig lekplats. Där vi ger oss utrymme likt barn att leka, utforska och vara nyfikna. För när vi tillåter oss att vara lekfulla slappnar vi av och nuet är det enda som existerar. Och det är i nuet som vår framtid skapas.

So, embrace life and let’s play 🙂

/Jenny ❤

Tankar om Bali, Eckhart Tolle och relationer

Sitter på båten från Krabi till Koh Lanta och sovit min första natt i Thailand. Sov riktigt gott och känner mig utvilad. Rent, fräscht och så himla skön säng, gosigt täcke och mysiga kuddar. Så ska du till Krabi kan jag tipsa om Hop Inn, ett prisvärt hotell ett stenkast från Krabi town och nightmarket. Trots min goda sömn spökar en halsinfektion och tror att det är ac:n på mitt senaste hotell i Seminyak som satt sina spår. Men efter ett besök på apoteket i Krabi ska nog några piller därifrån göra susen.

Jag blickar ut mot havet och filosoferar om min senaste månad och de upplevelser jag haft på Bali. Det är otroligt så fort tiden går även när man är ledig och där dagar av enbart stillhet också ingått. Det gäller att ta vara på varje stund och Eckhart Tolles bok ”Lev livet fullt ut” hjälper en på vägen. På engelska heter den ”The power of now” och handlar precis om det, nuet. Att kan vi bara lära oss att vara helt medvetna och närvarande i nuet så kan vi undvika all smärta och oro för framtid och dåtid som vi skapar, konflikter i relationer och vi kan leva livet fullt ut. Det han skriver känns egentligen som sunt förnuft men det krävs ständig träning för att komma dit och kunna behålla det. Jag fick boken av min moster i julklapp och hon kallar den för hennes livsbibel. Och jag förstår vad hon menar. Det är en bok att läsa om igen eller att slå upp i. Den erbjuder handfasta tips när man fastnar i sin egen smärtkropp eller något negativt tankemönster som behöver brytas.. Däremot är det ingen bok som ska sträckläsas. Ibland kan man få läsa ett stycke och därefter lägga ifrån sig boken för att lämna utrymme till reflektion och smälta budskapet. Just nu läser jag kapitlet om upplysta relationer. Tolle skriver att aldrig tidigare har relationer varit så problematiska och konfliktfyllda som de är nu. Han menar på att mänskligheten befinner sig under stark press att utvecklas eftersom det är vår enda möjlighet att överleva som ras. Detta kommer att påverka alla aspekter av våra liv, i synnerhet våra nära relationer. Vidare menar han att i och med egots medvetenhet och alla de sociala, politiska och ekonomiska strukturer som den har skapat går in i det sista stadiet av sammanbrott, speglar relationerna mellan män och kvinnor det tillstånd och djup kris som mänskligheten nu befinner sig i. Miljontals människor lever nu själva eller som ensamstående föräldrar, oförmögna att upprätta en nära relation eller ovilliga att upprepa tidigare relationers vanvett. Andra går från den ena relationen till den andra, från höjden av lycka till botten av smärta till nästa jakt efter tillfredsställelse. Andra kompromissar och fortsätter vara tillsammans i relationer där negativiteten härskar, av gammal vana, för barnens skull, av rädsla för att vara ensam eller till och med genom ett omedvetet beroende av de känslomässiga konflikterna och den smärta och spänning de skapar.

Tolle menar att istället för att hålla fast vid gamla mönster som kommer att skapa ännu mera smärta, våld, förvirring och vanvett, istället se att varje kris innebär också nya möjligheter. Vidare menar han att om relationer stärker och förstorar upp egot och dess tankemönster och aktiverar smärtkroppen, så som de gör i vår tid, varför inte acceptera detta faktum istället för att fly från det? Varför inte samarbeta med det istället för att undvika relationer eller fortsätta jaga en inbillad idealpartner som svar på dina problem eller för att känna tillfredsställelse i livet? Den möjlighet som ligger dold i varje kris kan inte förverkligas förrän du till fullo erkänner och accepterar alla fakta i situationen ifråga och han menar att när du erkänner och accepterar fakta når du också en större frihet från dem. Han förklarar att vi ska sluta söka frälsning genom en relation. Hans syfte är istället att om man accepterar att relationen existerar för att göra dig medveten, snarare än lycklig, kommer relationen att erbjuda frälsning och du kommer att komma i samklang med den högre medvetenhet som vill födas i den här världen.

Ja, det här var en del av vad Tolle skriver om och han har mycket medveten kunskap att bidra med. Och jag har även fått öva på en hel del under min resa. Trots att jag befinner mig så långt bort hemifrån har den här resan hittills gjort att jag har kommit närmare en person på hemmaplan som jag inte hade förväntat mig. Vi är båda i ett stadie i livet där vi är beredda att möta våra rädslor, smärtor och jobba aktivt med att frigöra dem och vi ger varandra mycket övning. Det är inte lätt att alltid erkänna och acceptera sina brister, inte minst för sig själv och det krävs mod att erkänna det för någon annan. Men jag märker precis som Tolle skriver att när man väl gör det så frigörs den inkapslade smärtan och en förändring kan ske. Egentligen är det han skriver så enkelt, men ändå så svårt. Bali är en utmärkt plats att vara på när man ska jobba med sig själv och jag förstår varför så många söker sig dit för andligt utövande och att hämta hem sig själva. Det är verkligen något speciellt med energin där. Den öppnar upp ens chakra i kroppen och man känner mycket mer. Det är som om det inte finns något filter, allt kommer upp till ytan. Malin kände detsamma när hon var där och det blev väldigt känslosamt för henne när hon skulle åka hem. Jag hade också en ambivalent känsla när jag skulle åka. Som sensationssökare vill jag gärna hela tiden resa till nya platser men Bali blir jag nog aldrig färdig med och jag vet att jag kommer att återvända igen. Kanske redan nästa år. Det är svårt att beskriva känslan som infinner sig, det är en magisk energi som är förlösande och befriande. Men jag tror man behöver uppleva den själv för att verkligen förstå. Samtidigt som det är förlösande är det inte lätt att alltid hantera alla känslor och det man får möta hos sig själv, speciellt inte när man är högkänslig. Men ju mer man vågar känna, erkänna sina rädslor och brister, desto friare kan man bli som människa. Och det är min strävan, på alla plan.

Nu ser jag Koh Lanta i sikte och jag känner mig förväntansfull och glad. Det är två år sen jag var där sist. Och det var här den största delen av min förändringsresa började. Jag deltog då i Camilla Lebert Hirvis livsdesignretreat som verkligen förändrade hela mitt liv. Jag sa upp mig ifrån min fasta anställning efter fem år och började skapa en helt annan riktning i livet. Och imorgon ska jag träffa Camilla igen, ska bli så kul. Men redan idag ska jag få träffa min älskade guddotter och extrafamilj igen ❤ De befinner sig fem månader i Thailand och är du nyfiken på deras familjeresa kan du läsa om den här: https://www.resdagboken.se/t/453635-thailand-2017-1.

Önskar er en underbar vecka!

Kärlek från Thailand

Jenny ❤

Känslofyllda dagar av kärlek och tacksamhet

Tårar trillar nerför mina kinder. Tårar av kärlek. Jag har precis läst ut en av de vackraste böcker jag någonsin läst, ”Hjärtats innersta röst”. Ville inte riktigt att den skulle ta slut och drog mig för att läsa det sista kapitlet. Jag har läst om kärlek långt bortom egots fångenskap, kärlek så djup att människor offrar sina liv för den de älskar. Kärlek i nöd och lust, i sjukdom, krig och misär. Kärlek som lyser så starkt att den förändrar en människas inre smärta och mörker till rent ljus. En mors ovillkorliga kärlek till sina barn. Som får henne att göra val hon kommer att ångra resten av livet. En kärlek så stark men också så smärtfylld att den plågar hennes själ även efter livet. Kärlek mellan älskande, kärlek mellan syskon. Äkta kärlek bortom tid och rum och som får en kvinna att förändra hela sin tillvaro.

Det känns speciellt och extra nära att läsa boken här på Bali. Den utspelar sig på Burma och miljöbeskrivningarna påminner om de jag har runtomkring mig vilket gör att jag lever mig ännu djupare in i det som skrivs. Igår satt jag försjunken i boken på ett café, omgiven av bambumöbler och med utsikt över grönskande risfält. I högtalarna spelades ”halleluja”och jag fylldes av så mycket känslor, kärlek, vemod, tacksamhet, längtan, allt på en och samma gång. Här är så vackert på Bali och jag förundras ständigt. Skönheten tillfredsställer mitt inre och gör mig lycklig. Ibland ligger jag vid poolen på det homestay där jag bor, Savira, och låter blicken ta mig än dit, än hit i den omsorgsfullt välskötta trädgården som är prydd med blommor och växter i alla dess färger. Med porlande vattendrag och ståtliga statyer som tornar upp sig mot himlen. Hela boendet och trädgården inger ett lugn och det är en trygg och harmonisk energi som utspelar sig här. Det sa både jag och min vän Malin när vi flyttade in. Detta efter att ha bott på ett ställe två nätter där vi inte fick riktigt ro. Såväl jag som Malin är väldigt inkännande och det var något som inte stämde med det andra stället energimässigt. Dessutom var rummet väldigt litet för oss båda två också. Savira är samma ställe som jag bodde på 2015 och det är en väldigt varm och välkomnande familj som bor där. Frun, Wayan, kände till och med igen mig vid namn när jag återvände och jag känner mig som hemma.

De är väldigt hjälpsamma och ser lösningar i allt. Även om de har fullt upp och för tillfället håller på med en ombyggnation för att skapa fler rum verkar stress vara ett obekant ord för dem. Och det upplever jag överlag bland balineserna här. De är lugna, vänliga, tar saker och ting som det kommer och ständigt med ett leende på läpparna. Vi diskuterade det här med vår taxichaufför under en utflyktsdag och han förstod inte varför vi västerlänningar stressar så mycket. Och ja, det kan man ju faktiskt fråga sig? Kanske för att vi många gånger är så frånkopplade oss själva och den andlighet och naturdyrkan som de på ett så naturligt sätt lever i här. För att vi bor och arbetar i en kultur där prestation, pengar och effektivitet fortfarande är högt rankat. Men frågan är till vilket pris? Har redan stött på flera stycken som är här för att vila upp sig ifrån stress och utbrändhet. Och då har man verkligen kommit rätt. Här finns massage och kroppsbehandlingar i varje hörn och en timme kostar inte mer än 75-100 kronor. Yogastudios, tempel och vackra, grönskande omgivningar med hälsosamma restauranger som serverar veganmat och rawfood finns det också gott om. Som jag beskrev sist jag var här, Ubud är ett riktigt hälsomekka. Det gäller bara att passa sig att inte bli för uppstressad av allt det utbud som erbjuds här.

Jag kände själv till en början hur uppspelt jag var och att jag nästan småsprang fram när jag anlänt. Sen råkade jag ut för ett rejält missöde som skapade panik hos mig då kortmaskinen slök, inte bara mitt VISA-kort utan även mitt MASTERCARD. Under mina första två dagar förlorade jag alltså mina båda kort jag hade med mig. Hade först inte tänkt att berätta att jag blivit av med två kort för jag tyckte det var riktigt pinsamt. Blev rädd för mig själv och undra hur trött och disträ man kan vara? Hade jag missat att ta kortet två gånger? I Sverige när man sätter i sitt kort och vill få ut sina pengar så kommer först kortet ut, därefter pengarna. Här är det tvärtom. Först kommer pengarna ut och därefter kortet. Fick berättat för mig att om man då inte tar kortet relativt snabbt så sluker maskinen det. Och jag tror det är det som hänt, två gånger. Har tidigare rest runt månader i Både Thailand, Bali och Peru med endast ett kort och aldrig haft några problem. Så nämnde någon innan denna resa, men Jenny är det inte bra om du tar med dig ett extra kort ifall du skulle bli av med det andra? Ha ha ja, just nu är det lite skrattretande och jag bjuder på det. Men när det hände och Malin precis hade anlänt fick jag riktig ångest och hade svårt att sova. Mitt mobila bankid slutade också fungera i samma veva och hade ingen access till några av mina konton att jag ens kunde föra över pengar till Malin för att ta ut. Jag undrade vad det var för mening med detta. Kanske är det bara ren otur eller kanske skulle jag bli en erfarenhet rikare och lära mig att hantera även en sån här situation. Kanske utsattes jag för detta för att lära mig att be och ta emot hjälp. Vill ju gärna klara allting själv. Som jag skrev i ett inlägg på fb häromdagen, det är inte hur man har det, utan hur man tar det. Vill tacka alla som engagerade sig via fb och meddelande. Framförallt vill jag tacka Malin för stöttning och hjälp med uttag, Moster Maggan för utlåning av pengar och Susanna Wansölin som sammankopplade oss och var så på hugget och undrade hela tiden hur det gick, detta trots två småbarn och Ullaredsresa. Beundransvärt, TACK ❤ Överlag har allting löst sig fint och smidigt. Nytt kort är på väg och jag har fått låna pengar som jag tog ut från Malin innan hon åkte. Som min älskade moster så ofta uttrycker, allting är övergående 🙂

Nu har jag kommit ner i tempo och går i samma sakta takt som balineserna längs med gatorna. Det har varit två känslosamma dagar, inte minst för att jag har läst denna berörande bok. Jag vaknade också tidigt igår morse av att Malin tog avsked då hon skulle bege sig ut till Gili Islands. En känsla av tomhet fylldes i rummet och det där med separation har alltid berört mig starkt när man spenderat mycket tid ihop. En dröm gjorde också sig påmind. Först mindes jag en skön känsla, en återträff med någon jag håller mycket av, men som i nästa sekund förvandlades i vemod då jag i drömmen blev så sviken av densamma. Så det var en tung morgon när jag steg upp igår men jag bestämde mig för att omvandla den. Gick både på yingyogahealing och massage, åt god och nyttig mat, läste och tog hand om mig. Somnade med ett leende på läpparna efter meddelande från någon som är efterlängtad där hemma. Den digitala världen är något jag verkligen uppskattar när jag reser. Möjligheten att hålla kontakten med nära och kära och att de inte är mer än ett meddelande iväg via Whatsapp eller messenger betyder mycket. Och man behöver aldrig känna sig ensam.

Med detta sagt önskar jag er alla en riktigt skön helg, har förstått att vårsolen lyser med sin närvaro. Vi hoppas det fortsätter så!

Kärlek Jenny

 

Jag är inte bara högkänslig, jag är sensationssökare också!

Efter en nattlig långfärd, sittande framför två, högljudda, storvuxna vodkapratande ryssar mellan Sverige och Bangkok blev det inte många timmars sömn. Och inte inatt heller då jag beställt väckning kl 03.00 och nu 03.45 sitter på en ganska folktom flygplats i Bangkok och inväntar mitt flyg mot Denpasar och Bali. Har precis fått in en soyalatte och min allra första, men långt ifrån sista favoritsmoothie, mango/passionsfrukt som jag sitter och njuter av. Trött men lycklig känner jag hur fjärilarna i magen börjar dansa och är exalterad över att snart vara på väg mot grönskan och all kommande njutning.

Trots min morgontrötthet och denna tidiga morgon kommer jag på mig själv under min promenad till gaten visslandes och sjungandes på ”Dont you worry dont you worry child, cause heaven´s got a plan for you”. Jag börjar fundera på hur det kommer sig att jag fick just den låten på hjärnan och analyserar låttexten. Men mitt tankeflöde bryts då jag lägger märke till en ung, söt tjej, iklädd breda, rostmönstrade thaibyxor och ett slitet linne i svart med håret uppsatt slarvigt i en knut. Hennes handleder är prydda med armband i alla dess färger och hon ser ut att ha varit på resande fot ett bra tag. Men det som drar till min uppmärksamhet mest är de färgstarka turkosa örhängena med inslag av korallfärg som hänger ner mot hennes axlar. De gör sig extra vackra mot hennes solbrända hy. När jag passerar henne där hon sitter väntande vid sin gate kan jag inte låta bli att kommentera: 

– Nice earrings, where did you buy them? 

Hon skiner upp i ett leende:

– Here in Bangkok. 

– Ah, how nice! I will look for them on my way back! 

Jag fortsätter mitt visslande och känner mig på gott humör. Får huka mig för att inte slå i huvudet i det låga taket när jag kliver på transportbussen som ska ta mig ut till flygplanet. Bakom mig hör jag en man skratta till och utbrister med en irländsk brytning: 

– Sometimes I wish I was a hobbit. 

– Jag vänder mig om och ler:

– Me too.

Vi inleder ett samtal på bussen i glad ton. Han och hans flickvän är på väg till Bali för 10 dagars semester. Därefter ska de flytta till Nya Zeeland. Rent utseendemässigt ser de ut som ett omaka par. Hon med sina guldbruna ögon, mörka hår och släta hy visar sig vara från Spanien. Han med sina halvlånga röda lockar, blåa ögon och fräkniga hy är ifrån Irland och de träffades på Malta. Vilken spännande livsresa tänker jag och berättar att Nya Zeeland står på min bucketlist. När vi rett ut deras nationaliteter frågar de vart jag är ifrån. Innan jag hinner svara fäster tjejen blicken på min tröja och säger: 

– I know, Sweden right?!  

Jag tittar ner på min gråa huvtröja och upptäcker att jag har ett litet emblem i rosa som är formad som en princesskrona och med små bokstäver står det Sweden. Jag tittar upp och ler: 

– Yes, I am the princess of Sweden, travelling undercover.  

Vi börjar skratta alla tre varpå vi stiger på planet och önskar varandra en trevlig flygresa.  

Det är det här min sensationssökande sida älskar med att resa, man släpper kontrollen och vet inte vilka nya äventyr, upplevelser, möten eller situationer man kommer ställas för. Och det är det som gör det hela så spännande.  

Jag har tidigare skrivit en del om hur det är att vara högkänslig och känner igen mig mycket i det. Men det var först när jag för en tid sen läste en artikel om HSS, highly sensation seeker, högkänslig sensationssökare som poletten trillade ner. Jag kände mig så träffad och rös i hela kroppen av igenkänning. Många bitar jag funderat över föll på plats och insikten blev stor:  

– Jag är inte bara högkänslig, jag är sensationssökare också! 

Högkänslig sensationssökare, är ett personlighetsdrag som innebär att man har en stark drift inom sig att uppleva saker, en enorm nyfikenhet som är svår att stoppa, men man tar ändå inga livshotande risker utan är klok och försiktig i sin framfart. HSS-personer kommer ofta på nya saker att göra, nya idéer och resmål att åka till och har sällan tråkigt. Inom HSS-personer hittas bland annat personer som är de bästa festfixarna och alltid har något roligt upptåg på gång.  

Det som skiljer oss som är högkänsliga men också HSS (high sensation seeker) och de som endast är sensationssökare åt, är att en HSS gärna vill utforska nya saker, men tar inte allt för många risker, åtminstone inte farliga. Man är djärv men orolig, blir lätt uttråkad men också lätt överväldigad och det råder ständigt en konflikt mellan de två delar som styr en. Det kan leda till en hel del beslutsångest vilket jag väl känner igen. Den högkänsliga sidan vill ”vänta och se” vilket är ett hinder för sensationssökaren som vill kasta sig ut i det nya. Mycket i vår kultur uppmuntrar det sensationssökande beteendet och det är oftast den sensationssökande delen i en som vinner konflikten då nyfikenheten, tävlingsinstinkten och risktagandet tar överhanden. Men man får passa sig så man inte blir för överstimulerad och utmattad av allt det goda. Den högkänsliga delen är en bra strateg som hjälper en att vinna eller få ut så mycket som möjligt i en ny situation, eller utforska mer i den nya miljön. Men den högkänsliga sidan behöver också vila, mindre yttre stimuli och en chans till bearbetning av tankar och känslor. Det gäller att lära sig att skapa balans och tillfredsställa båda sidor och det är det jag jobbar på nu när jag förstått hur jag fungerar. 

Och här på Bali, Ubud där jag nu befinner mig i skrivande stund finns alla möjligheter till att öva på detta. Sensationssökaren i mig blir så exalterad och vill gärna upptäcka och testa allt som är nytt för mig här men jag försöker anpassa så att jag gör saker som båda delarna gillar. Eller att jag låter den ena delen av mig gå på upptäcksfärd ena dagen och så får den andra delen sin vila och tid till bearbetning den andra dagen. Idag har jag till exempel tagit mig tid för läsning vid poolen, yoga och skrivande i lugn och ro, omgiven av all vacker grönska. Imorgon bär det ut på ett heldagsäventyr på moppe där min sensationssökare får upptäcka nya platser och kicken av att färdas fritt ute på vägarna. Det ger också bra med övning att bo tillsammans med en vän som jag gör nu, att lära sig att anpassa sig till varandra men samtidigt också vara ärlig med sina behov och egentid. 

Att vara högkänslig och sensationssökare är enligt Anna Candela ett vinnande koncept om man lär sig att acceptera och använda båda sina sidor. Och det är min strävan. Min livslust är så stark och jag vill leva livet fullt ut, på det sätt som jag kan, med mina personlighetsdrag! 

Känner du igen dig i högsensationssökande, HSS och vill veta mer, kan du gå in här, läsa mer och göra ett test: http://hsperson.com/test/highly-sensitive-test/.  

Kärlek från Bali ❤