Idag är jag fylld av kärlek och tacksamhet. Efter en god natts sömn låg jag imorse och drog mig i sängen och mediterade en stund. Sedan sträckte jag mig efter telefonen på nattduksbordet där ett meddelande väntade. En inbjudan till något stort och vackert, ett sommarbröllop. Till en vän som jag inte umgåtts så mycket med de senaste åren men som jag, som hon beskrev det själv, har en fin historia med. Hon framförde också hur min senaste tids livsresa har varit en stor inspirationskälla för henne att själv våga göra nya val och förändringar i sitt liv. En stor tacksamhet bubblade upp inom mig och jag blev rörd till tårar. Både av äran att jag ska få gå på en kärlekens fest, men också av vetskapen om att jag haft ett stort inflytande i någons liv, bara av att vara jag och dela med mig av det jag gör.
Jag blir lätt rörd och har nära till både tårar och skratt. Jag är högkänslig och mina känslor sitter på utsidan. När jag känner, så känner jag mycket och djupare än andra och den senaste månaden har mitt inre väckts av mycket kärlek och energi. Känslor som upplevs väldigt intensiva. Det finns ingen ”på/av” knapp och det beror på neurologin. Som jag skrivit om innan så känner en högkänslig person in sinnesintryck och stämningar tydligare då vi tar in ca 60 gånger mer av omvärlden än någon som inte är högkänslig. Det som kan bli ett problem är att i relationer hålla sig på sin planhalva och omedvetet går in på den andres och förlorar sig själv. Man vill så gärna hjälpa och förstå, speciellt när någon i ens närhet mår dåligt. Alla har vi ett inre och sårat barn, mer eller mindre. Men det gäller att vi tar hand om vårt eget och inte förlorar oss i den andres och blir känslomässigt medberoende. Något som jag har fått öva på en hel del och ju mer vi övar, desto bättre blir vi på det. Det gäller bara att vi vågar vara ärliga mot oss själva och andra med våra behov och sätta gränser. Lättare sagt än gjort många gånger men ju mer medvetna vi blir, desto lättare går det.
I mina meditationer de senaste dagarna har jag fått till mig orden spegling gång på gång. Som om det är något viktigt, som jag ska reflektera över och ta till mig. Och är det någon gång vi verkligen får en spegling av oss själva är det i intima relationer. Såväl våra goda som dåliga sidor kan triggas igång och väckas till liv beroende på vem vi har oss nära. Och vi får fråga oss själva om vi kan acceptera och leva med den andres dåliga sidor såväl som våra egna. Förändra det vi kan och acceptera det vi inte kan förändra.
Jag har ett stort behov av egentid och reflektion och när jag inte ger mig det blir jag lätt överstimulerad och tar dåliga beslut. Detta kan resultera i fysisk sjukdom, magont, ryggvärk eller att jag känner mig låg. Men får jag bara hämta hem mig så inser jag vilken fantastisk styrka, kärlek och livsglädje som bor inom mig och jag älskar när jag hittar tillbaks och finner min inre ro. Idag upplever jag att jag har lättare för det och fortare hittar tillbaks än tidigare. De senaste dagarna har jag hämtat hem mig själv genom meditation, vila, goda, medvetna samtal och bad. Att jag inte har badat mer förr? Har haft ett badkar de senaste två åren men det är först nu som jag har badat så mycket. Det är ju helt underbart. Tappa upp ett varmt bad med lite mineralsalt före eller efter jobbet, stänga till duschdraperiet och omvärlden, blunda och sjunka ner i sig själv. Läkande för såväl kropp och själ och något jag tänker fortsätta med!
Snart ska jag även få ta del av varma bad på Bali och i Thailand. Längtan är nu stor och nedräkningen har börjat. Att få vara borta två till tre månader per år har kommit att bli en rutin för mig de senaste åren. Vissa har en inställning om att resa bort är att fly ifrån verkligheten. För mig är det precis tvärtom. När man reser bort i längre perioder får man ännu mer tid för sig själv och ska våga vara med sig själv, med nya människor, i nya situationer. Jag älskar reflektionstiden jag får, en timeout, att få distans till livet här hemma, känna in och känna efter hur man mår, om man är på rätt väg, med rätt människor eller om det är något man vill förändra. Och ni som följer mig här på bloggen vet vilka stora förändringar mina tidigare resor har inneburit. Vart denna resan kommer ta mig återstår att se och det är också det som är så spännande. Att våga släppa kontrollen och lita på att livet och universum leder mig på rätt väg. Och den tilliten är jag glad att jag hittat till, även om jag precis som andra också kan komma att tvivla ibland.
Kärlek Jenny ❤
Jenny Sandros 