Yogaleia, en nära vän och inspiration!

Jag har under det senaste året titt som tätt blivit överraskad med kommentarer, facebookinlägg, mejl och meddelande om hur inspirerande och modig jag är med alla förändringar jag gör och har gjort. Stort tack för detta. Att få vara en inspiration för andra känns fantastiskt kul och det berör mig mycket om jag kan göra skillnad i en annan människas liv. Det har alltid känts naturligt för mig att dela med mig av något som har haft en positiv inverkan på mitt liv och det tänker jag fortsätta med.

En av de personer som har inspirerat mig de senaste åren och som jag ser som en kvinna med stort mod är min nära vän, Leia Dehlin. Vi lärde känna varandra när hon började arbeta på ICAs inhousebyrå 2012. Vi fann varandra snabbt och hade mycket gemensamt. Leia är en öppen, inkännande och spontan person med en attraktiv energi som man vill vara nära. Det känns väldigt lättsamt när vi umgås, ingenting är konstigt och vi kan prata om allt. Precis som jag har hon alltid varit en sökare och intresserat sig för det mesta inom personlig utveckling.

När Leia var tonåring mådde hon inte så bra och tänkte att; ”det måste finnas något mer i livet”. Hon påbörjade en meditationskurs och gick sedan över till healing, reiki, tarot, kristaller, ja, hon testade på det mesta. Slutligen kom hon i kontakt med yogan som hon sedan har fortsatt med och utövat i över 15 år. När jag senast nu i helgen frågade Leia vad yoga betyder för henne, svarade hon:

– Yoga för mig är ett fantastiskt verktyg som hjälper mig att leva. Genom yogan kan jag hantera vardagen och allt vad det innebär. Är jag stressad så kan det få mig att lugna mig. Känner jag mig trött och nere kan yogan användas för att öka energin. Så oavsett vad man behöver så kan yogan bringa balans i livet. På ett djupare plan handlar det om att ”connecta” med sig själv. Med det som vi verkligen är. Föra samman kropp, själ och ande till en union. Att vara i ett tillstånd av fullständig harmoni, oavsett vad som pågår utanför oss.

Jag har också med inspiration ifrån bland annat Leia hittat till yogan det senaste året. Utöver det som hon här ovan beskriver hjälper det också mig att stärka och räta ut min rygg som jag har haft problem med från och till sedan tonåren. Och senast häromdagen var det en som påpekade att han tyckte jag hade så rak och fin hållning. Det känns roligt när såväl en själv, som ens omgivning märker att det ger resultat. Vill du lära dig mer om yoga och dess positiva inverkan, besök: alltomyoga.se Det är en yogasajt som Leia har drivit nu i snart tio år.

Det som framförallt inspirerar mig med Leia är att hon alltid vågat gå sin egen väg, levt nära och följt sitt hjärta och intuition. Har hon inte trivts på ett jobb, med en kärlek eller allmänt i livet har hon sagt upp sig, gjort slut eller på något sätt skapat en förändring i strävan mot att må bättre. Inte gått och väntat i tid och otid, utan tagit tag i situationen och gjort något åt den. Hon har alltid rest mycket och vistats utomlands i längre perioder. Att resa för henne handlar inte alls om att fly utan att komma närmare sig själv. Enda sedan hon var liten har hon haft en längtan av att bo på en plats i solen. Vid tio års ålder var hon på semester med sin familj på Mallorca. Medan hennes syster sa att hon längtade hem till katten, sa Leia istället till sin mamma att hon ville stanna där. När jag fråga Leia om varför hon har en sån stark önskan om att bo utomlands, svarar hon:

– När jag är i värmen, omgiven av hav, strand och palmer känner jag en lätthet i livet. Även om jag flera gånger när jag rest känt mig som ensammast i världen, knappt haft några pengar och inte vetat vad nästa steg är, har jag ändå känt att jag har varit på rätt plats. Jag har försökt passa in i vardagsmönstret här i Sverige, men aldrig känt mig som hemma.

Jag känner igen mig mycket i det som Leia säger och det är väl också därför som vi har kommit varandra så nära, vi har liknande filosofier om livet. Jag minns själv och jag tror framförallt min pappa minns, för han har återberättat historien så många gånger. Historien om när jag, också vid tio års ålder skulle resa utomlands för första gången med min dåvarande bästa kompis Sofia. Vi skulle hälsa på hennes grekiska pappa utanför Aten. Min pappa och mamma följde oss till flygplatsen och skulle se till att vi kom väl ombord. De var väl lite oroliga för oss. Men det som pappa har återberättat och som jag själv har en stark minnesbild av är att jag orädd, halvspringer mot flygplanet, vänder mig om med ett stort och brett leende för att vinka adjö. Inte fanns det en tillstymmelse av oro eller rädsla hos mig tänkte pappa och kände sig stolt och trygg. Själv upplevde jag bara en upprymdhet och spänning över att ge mig ut på äventyr till ett främmande land. Precis så som jag känner idag. Det finns inget härligare än när motorerna börjar brumma, hastigheten ökar och den kittlande känslan av att lyfta mot nya, spännande äventyr!

Och snart kommer motorerna för min kära vän Leia att brumma, om snart en vecka lyfter hon mot sina drömmars mål, att flytta utomlands till värmen. Tillsammans med sin pojkvän flyger hon till Spanien. Vart de ska bo, vad de ska göra där får ge sig med tiden och de har båda tillit till att det löser sig. Jag kommer sakna henne mycket, men jag kommer snart att hälsa på. Och vem vet, efter mina spanskstudier i höst och Sydamerikaresa till våren, kanske jag också landar där så småningom.

Ingenting är omöjligt, allt är möjligt. Det är vi själva som sätter våra gränser.

Jenny

Hur lever jag utan TV?

Det slog mig häromdagen att jag inte har haft TV på över ett halvår nu. I våras skedde det naturligt då jag var ute och reste under tre månader, men nu har jag bott utan TV sen april och valt det. Om jag saknar den? Nej, inte direkt. De enda gångerna jag har saknat TV är när jag har varit sjuk, men då har jag tittat på film på datorn istället. Någon frågade mig för ett tag sedan:

– Men oj, hur kan du leva utan TV? Det hade jag aldrig klarat mig utan om jag hade bott själv.

Jag började snarare fundera över hur jag hade tid att titta på TV innan och inser att den tog upp en hel del av mitt liv. Eftersom jag har lätt för att leva mig in i saker fastnade jag ofta i filmer sent på kvällen som jag kände mig tvungen att se klart på. Även serier som sex and the city, 2 1/2 män, vänner och CSI kunde jag slukas upp av, trots att de gick i repris för tredje gången.

Så vad gör jag istället? Ja, den senaste tiden har bestått mycket av festligheter och sociala sammanhang, resor, både utomlands och i Sverige, kvalitetstid med vänner, en del jobb och träning. Och det har ju äntligen funnits dagar av sol så man har kunnat vara ute vid havet och njuta också. Den största skillnaden är kanske hur jag spenderar min tid när jag är hemma. Istället för att jag slänger mig på soffan och sätter på TV:n har jag börjat läsa mycket mer istället. Har väl alltid läst lite från och till, men den senaste tiden har jag kommit att älska böcker och kan inte bärga mig förrän jag får sluka nästa. Jag läser gärna romaner som har en lite djupare mening. Flera av Agneta Sjödins böcker har det blivit. Har alltid varit fascinerad av henne, hennes utstrålning och glädje. Men det var först för ca ett och ett halvt år sedan som jag efter att ha läst om henne i en tidning, upptäckte att hon hade skrivit flera böcker. Jag förälskade mig snabbt i de två första jag läste av henne, En kvinnas resa och En kvinnas hjärta. Hennes romaner återspeglar mycket av hennes eget sökande efter lycka och meningen med livet och hur man hela tiden växer som människa. De är välskrivna men ändå lättlästa. Hon delar med sig av kloka budskap och jag håller med henne i mycket av hur hon ser på och vill leva livet.

Den senaste boken hon kom ut med, Av egen kraft, sträckläste jag i en bussfärd ner till Halmstad och ville inte den skulle ta slut. Det är en väldigt vacker bok med jättefina foton på såväl natur, som recept och porträtt. Framförallt fascinerades jag av vyerna från pilgrimsvandringen och kastades tillbaka i mina egna minnen när jag själv vandrade den. Hon skriver om att hitta kraften inom dig, att leva inifrån och ut, inte utifrån och in. Att försöka hitta svaren inom en och inte låta ens liv styras av allt det som vi matas av varje dag från olika medier eller av andras åsikter om en. Utan istället att i allt sorl hitta sin egen sanning och det som känns sant för dig. Och det är precis det som jag har jobbat med mycket det senaste året och börjat våga leva efter. Det kan vara en utmaning många gånger att växa och förändras. Men det skulle vara än värre att stanna kvar där man inte vill vara. Det krävs också en hel del tid och som Agneta skriver i sin bok, så kan man behöva stänga av det sociala flödet emellanåt, ta en paus från världen omkring dig och landa i det som är du. Det här är något jag känner igen mig mycket i. Jag älskar att träffa människor, nya spännande möten och befinner mig gärna i sociala sammanhang. Men samtidigt älskar jag och inte minst kräver och behöver en hel del egentid för att landa i mig själv och hämta energi. Att sitta och skriva eller bara reflektera över det jag varit med om, känna in och känna efter hur jag mår och vad jag behöver. Skulle jag inte ge mig denna tiden skulle jag bli stressad och må dåligt. Igår efter en fullspäckad vecka kände jag starkt att jag behövde tid för mig själv och sa till några vänner som frågade vad jag skulle göra idag:

– Då ska jag spendera tid med Jenny, bara vara och göra det som faller mig in.

Hoppas du också ger dig den tiden emellanåt, den är mycket värdefull.

Jenny