Idag ska jag möta mitt tidigare liv igen!

Oj vad tiden springer iväg. Känner att jag den senaste tiden har levt livet i min egen lilla bubbla. Försökt landa hemma i mitt nya vardagsliv, arbete och boende. Detta samtidigt som jag strävar och har fokus på att hitta fler möjligheter till en passiv inkomst och friare liv. Men jag kände häromveckan att jag tappade bort mig själv och att jag inte var närvarande i nuet. Mitt fokus var överallt samtidigt och jag märkte att jag tog hårdare än vanligt på de motgångar jag möttes av. Min aktiva hjärna försökte styra och ställa, trots att min kropp suktade efter vila och att ta det lugnt. Jag drev på, i några tyvärr misslyckade fastighetsaffärer. Negativa tankar började krypa fram och jag upplevde det som att jag var i brist på mycket. Till slut förstod jag att jag behövde påminna mig själv om det jag lärt mig i våras. Att lyssna inåt och släppa taget. Inte driva på när jag inte är helt i balans utan vänta in och låta saker komma till mig, när tiden är rätt. Och det är häftigt hur både humör och ens livssyn kan förändras på kort tid när man ger sig själv detta. Att verkligen ta sig tid och i stillhet lyssna på ens inre röst och de behov den försöker uttrycka. Ibland kan det vara skönt att bli bekräftad och få lite stöttning från någon annan också. Därför kontaktade jag under denna period en av mina andliga vägledare. Det var längesen jag träffade henne. Vi pratade en kort stund om mina äventyrsfyllda resor under våren innan hon gav mig en kraniosakral behandling, en osteopatisk behandlingsteknik som jag upptäckte för några år sedan och som min kropp svarar väldigt bra på, såväl fysiskt som psykiskt.

För er som inte känner till metoden så är det en fysisk behandlingsform som på ett mycket mjukt sätt behandlar skallens alla ben i förhållande till ryggraden och bäckenet och korrigerar små felställningar som i sin tur påverkar hela kroppen. Man löser spänningar i kroppens fasciala lager och hjärnhinnorna och återställer det hydrauliska trycket i ryggmärgsvätskan. På så sätt ges kroppen möjlighet att själv lösa spänningar och obalanser på cellnivå så att en djup läkning kan ske. En kraniosakral behandling hjälper kroppens system att komma i balans så att den kan självkorrigera och läkas.
Rent fysiskt kan en behandling vara enormt avslappnade och släppa på spänningar som hindrar hälsa och välmående och återställa cirkulation och flöde. Jag har aldrig tidigare genom någon annan fysisk behandling blivit så djupt avslappnad och känt mig så harmonisk efteråt. Kraniosakral terapi påverkar såväl den fysiska kroppen som den emotionella/mentala aspekten av en spänning och jag kan varmt rekommendera denna behandlingsform. Jag blev så nyfiken på tekniken när min kropp tog emot den så väl att jag gick en helgkurs för tre år sedan. Kursledaren hade arbetat såväl som läkare och kiropraktor, men hade aldrig fått så bra behandlingsresultat som med kraniosakral terapi. Vill du veta mer, se här: tranbergs.net.

Förutom att behandlingen i sig är enormt rogivande är mötet med min vägledare alltid lika magiskt. De få gånger jag har träffat henne har varit renande och upplyftande och jag har bara genom ett behandlingstillfälle lyckats förändra mitt sinnestillstånd och rätat ut kroppen. Det är en mycket närvarande kvinna som besitter en skön humor och vi klickade vid första mötet. Samtidigt som hon är jordnära har hon också en stark uppkoppling till andevärlden. Hon kan se och känna in saker som inte andra gör och bekräfta det man innerst inne känner. När jag skickade ett meddelande om att jag ville boka en tid hade hon redan känt in att jag skulle komma. Jag och min kära vän Weekhas som jag träffade på Bali i våras hade tänkt att besöka henne tillsammans när han hälsade på mig i maj. Det blev däremot inte av. Vi var nyfikna på att höra efter om vi hade något tidigare förflutet gemensamt. Detta då vi knappt själva kunde förstå hur vår djupa och kärleksfulla vänskap så snabbt infann sig och hur hjärtskärande det var när vi skulle skiljas åt. Jag hann inte mer än nämna Weekhas namn förrän vägledaren sa,

– Har han någon kontakt med Holland? När jag svarade jakande (han bor i Amsterdam) sa hon direkt och rakt:
– Ja, ni har levt många liv ihop, antingen som syskon, vapenbröder, kollegor men aldrig som älskade. Ni har en stark samhörighet och är som två pusselbitar som passar ihop. När ni är tillsammans känner ni er kompletta och hela.

Det var en fantastisk sammanfattning för det är precis så det känns. Som om vårt möte var förutbestämt, att vi hör ihop på något sätt, på ett djupare plan, oavsett sexuell läggning.

Det här med tidigare liv ställer sig många frågande till. Det gjorde jag också för några år sedan, men idag tvivlar jag inte. Jag själv, såväl som andra i min närhet har haft upplevelser som tyder på detta. Om inte förr, så kommer jag en dag skriva om detta i min bok.

Tidigare liv eller inte, om några timmar bär det av till Amsterdam för ytterligare en reunion med mina Balivänner Weekhas och Daniel 🙂  Det ska bli så härligt att ses igen och jag har fjärilar i magen. Det ser ut som att solen ska lysa i Holland också. Men oavsett om det är sol ute, får vi försöka ha sol inne, i hjärta och i sinne.

Önskar er alla en skön helg!

Jenny

Glädjepaket, sommarläsning och erotik…

Efter en kul dag med full fart på mitt nya jobb här i veckan möttes jag hemma av ett paket på hallgolvet. Det händer inte ofta. Ibland ligger där ett och annat vykort, men främst dataskrivna kuvert och räkningar. Trött som jag var kunde jag först inte minnas att jag beställt något. Men så slog det mig och ivrigt rev jag i sönder kartongen. Där var den! Förhandsexemplaret av ”Pensionatet vid världens ände”, av Camilla Davidsson. Förväntansfull slog jag upp första sidan i boken och fick syn på en handskriven text ställd till mig. Tack Camilla, det glädjer mig mycket och jag följer även din resa med spänning <3.

Efter att jag läst Agneta Sjödins bok, ”En kvinnas resa” förra våren och inspirerats att vandra pilgrimsleden, El Camino, kom jag av en händelse även i kontakt med Camilla Davidsson som höll på att debutera som författare. Detta med ”Under vintergatans alla stjärnor”. En skönlitterär bok som till stor del utspelar sig på Santiagoleden och den inspirerade mig än mer att åka. Boken skulle inte kommit ut förrän i augusti, men även då lyckades jag få tag i ett förhandsexemplar. Camilla berättar i boken om den sönderstressade Emma som lever ett hektiskt liv i Stockholm på jakt efter framgång och snabba kickar. Efter en misslyckad kärleksaffär får hon ett infall att vandra 80 mil på El Camino. På vandringen finner hon några av svaren på vem hon egentligen är och varför hon försökt prestera så mycket för att duga. Boken och Emma speglar mycket av Camillas egen resa och är första boken i en triologi.

Pilgrimsleden förändrade Camillas liv och jag kan känna igen mig mycket i de förändringar hon gjort och hon inspirerar mig. Kan knappt bärga mig tills jag är ledig på tisdag och får kasta mig in i Emmas värld igen. Jag sträckläste den första boken, en trovärdig och tänkvärd feelgoodroman som sätter spår. Så har du inte hittat någon bra sommarläsning än, kan jag varmt rekommendera denna. Hennes debutroman blev en succé och jag betvivlar inte att uppföljaren är minst lika bra.

Jag delar även med mig av en erotisk novell jag skrev som en uppgift i skrivarkursen i våras. Kanske den kan värma upp lite i sommarkylan?! 😉

Chokladbegär

– You are such a greedy woman, sa han med sin franska brytning.

Karin tittade förvånat upp från tallriken hon precis hade blivit serverad och sa med irritation i rösten:

– Excuse me, what do you mean by that?

Maurice mötte hennes blick med sina kopparbruna ögon och sken upp i ett förnöjt leende:

– Dont you know what greedy means?

– Sure, but to tell a woman that, especially on the second date, God, that is so rude!

Nu skrattade han.

– But, I just wanted to help you. You said you are going to a three day detox, are you really going to eat that two days before then?

Han pekade mot hennes tallrik.

– What is wrong with this, it is only rice and vegetables?
– Yes honey, but you do as well have shrimp crackers, sauce and dressing.

Hon slog till honom på armen, på skoj, men också för att markera att han gick över gränsen.

– You are so damn rude!

Hennes förhöjda och uppretade röst gjorde bara att han skrattade ännu mer. Om hon inte hade varit så utsvulten på närhet hade hon avvisat honom direkt. Men det fanns en lekfullhet dem emellan och attraktionen var stark. Hon kände att han ville ha henne, hans ögon och kroppsspråk ljög inte. Och hon längtade efter en mans händer på sin kropp. Hon studerade honom där han satt och tittade ner i sin telefon. Skärmen på gubbakepsen han bar täckte precis för hans ögon när han hade blicken nedsänkt. Hon kunde iaktta honom ifred där han satt och messade. Han sa att det var viktigt och att det rörde sig om hans jobb. Maurice arrogans irriterade Karin, men bara åsynen av honom fick hennes hjärta att bulta och underlivet att dra ihop sig. Hans slitna linne satt tajt om hans vältränade kropp och hon kunde skymta hans bröstmuskler genom det. Hon lät blicken vandra längs hans armar och biceps. De var i det största laget, men blänkte som om han hade smort in sin vackra, chokladbruna hy, i olja. Karin vandrade neråt med blicken och det gick en kraftig ilning genom kroppen när tankarna kretsade kring det som fyllde ut hans byxor så väl. Hon skruvade på sig, tog upp sin telefon och fotade honom. Han ryckte till och tittade lite irriterat upp.

– No, I don’t like you taking photos.
– Really, how come?
– I just don’t like.

I samma ögonblick slutade han messa och började fota henne istället.

– But you are allowed to take photos of me?

Nu skrattade han retsamt igen. Karin kunde inte heller låta bli att skratta och fortsatte att fota honom. Hans lekfulla och intensiva blickar gjorde henne nervös. Mitt i all lek avbröt Maurice henne och sa:

– Do you want dessert?

Oh yes, I will have you for dessert, tänkte Karin och rodnade. Istället svarade hon:

– Well, am I allowed?
– Of course, come, let’s have a look.

De reste sig båda från bordet och gick fram till glasdisken där de kunde skymta alla godsaker som erbjöds. Det vattnades i munnen på Karin. Hon pekade ut en inbjudande chokladmousse som hon hoppades skulle tillfredsställa en del av hennes begär. Maurice valde en saftig morotskaka. På väg tillbaks mot bordet frågade Karin honom:

– So, you don’t just like the fitness women?

Han snurrade runt mot henne, tog ett stadigt tag om hennes höfter och tittade henne djupt in i ögonen och svarade,

– NO, I like the real women.

Karin ryckte till och kvävde ett stön, benen vek sig under henne för en kort stund. Hon ville känna hans händer utforska alla delar av hennes kropp, smaka på hans gyllenbruna hy och låta honom fylla henne med all sin kraft. Men hon tänkte minsann inte visa för honom hur gärna hon ville ha honom, det var han för självgod för. Istället slöt hon sina ögon och lät chokladmoussen sakta smälta i sin mun. Tungan lekte med den mjuka konsistensen och hon fantiserade om att det var Maurice läppar hon kysste. Han smakade ljuvligt. Hon kände genom sina slutna ögon hur han iakttog henne och sög in hans energi, laddningen som slog emot henne var så stark att hon kastades lätt bakåt. Han bad om notan och gentlemannamässigt betalde han den. När han sen frågade henne vad hon ville göra härnäst, kunde hon inte hålla på sig längre:

– Let’s drive home to you so I can taste som real chocolate.

Han svarade med ett brett leende, tog ett stadigt grepp om hennes hand och förde henne ut mot sin motorcykel. Karin tryckte sig mot hans muskulösa ryggtavla och höll ett hårt tag om hans midja när han ökade farten. Hon kunde känna hans tvättbräda genom sina fingrar och hon längtade efter att få smeka den i all sin nakenhet. Väl innanför hans hotellrum öppnade han munnen som för att säga något. Men istället tog han tag om hennes nacke, drog henne tätt intill sig och kysste henne hungrigt. Äntligen, tänkte Karin. Hon stönade till och blottade sin hals för honom. Han började kyssa den, lekte med tungan och nafsade henne i örsnibben. Hon stönade nu ännu högre och var alldeles yr av upphetsning. Han tog tag om hennes axlar och tryckte upp henne mot väggen, tittade intensivt på henne och sa:

– Well, are you ready for the real deal now?

Karin stönade kraftigt som svar. Maurice varma, stora, ådriga händer letade sig in under hennes linne och tog tag om hennes bröst. Han kramade dem hårt. Tvinnade hennes bröstvårtor mellan sina fingertoppar samtidigt som han fortsatte att kyssa henne. Hon skrek till av upphetsning. Hennes hjärta dunkade, hennes ben skakade och hennes underliv brann.

– Karin! Karin! Are you ok? Karin rycktes ur sin fantasi och rodnade.

– Eh, sorry, yes, eh, I am ok.

Maurice hade redan rest sig från bordet och tittade ner mot henne och frågade:

– So, what do you want to do now Karin?