Om fem år lever jag på en passiv inkomst!

Under min resa i Thailand och Bali i våras skickade min älskade och visa moster mig texter ur boken, Att öppna inre dörrar, av Eileen Caddy. I boken finns några visdomens ord för årets alla dagar. De texter jag fick tillskickade mig var magiska. Orden talade verkligen till mig och det kändes många gånger som jag fick läsa om just det jag behövde reflektera över den dagen. Jag nämnde det för min moster som gulligt nog överraskade mig och gav mig boken i födelsedagspresent. Och det är fantastiskt hur den fortsätter tala till mig. Jag bifogar ett utdrag från dagens datum:

”Var villig att gå framåt utan rädsla och att vara pionjär på till synes nya vägar, nya begrepp och nya idéer. Var villig att bryta ner gamla barriärer och uppenbara sanningens ljus. Känn dig själv växa och utvecklas. Känn det gamla falla bort från dig och ikläd dig det nya med glädje och tacksamhet”.

Att läsa de här orden idag kändes så träffande. Detta då jag igår tillsammans med några vänner var på en otroligt inspirerande, energigivande och nytänkande kickoff. En heldag som gav mig nya, konkreta verktyg på hur jag skapar ett rikare liv och mer passiva inkomster över tid. I början av dagen ställde kursledaren, Jan Bolmeson, en för övrigt mycket kunnig och inspirerande skåning med en härlig, humoristisk framtoning, frågan:

– Är du beredd att de kommande 5 åren göra det som 95 % av befolkningen aldrig gör för att om 5 år ha det som 95 % av befolkningen aldrig kommer att få?

Jag svarade ja och har redan idag börjat följa några av hans råd. Detta för att jag vill leva ett mer fritt liv. Jag vill kunna styra över min egen tid, jobba mindre och njuta mer. Jag vill ha mer tid för vänner, familj och nya möten. Jag vill resa, uppleva mer och kunna vara platsoberoende. Jag vill ha mer tid för träning, personlig utveckling och skrivande. Jag vill helt enkelt kunna göra som jag vill, när jag vill och hur jag vill.

De här formuleringarna sitter sedan en tid tillbaka på mitt kylskåp. Detta för att påminna och motivera mig vart jag är på väg, hur jag vill leva och varför jag gör de förändringar jag gör. Mitt eget varför. Från och med idag finns även följande rader som visas på fotot här. Om jag tar mig dit genom investeringar jag planerar att göra eller redan gjort, att jag säljer en framgångsrik bok, att jag gör succé inom direktmarknadsföring eller något annat, får tiden utvisa. Men till hösten är jag anmäld till utbildningen, ”Du och din ekonomi”, en fortsättning på gårdagens kickoff. Den kostar en del, men erfarenhetsmässigt har majoriteten av tidigare kursdeltagare redan tjänat in kursavgiften innan utbildningens slut, eller strax därefter. Redan fram tills idag har jag lyckats skapa mig en viss passiv inkomst. I april gjorde jag också investeringar som jag redan tjänat några tusen på och som jag ser kan växa mycket på några år.

Under hela det här året har jag genomgått mycket förändringar som har gett mig ett helt annat positivt flöde i mitt liv idag, än tidigare. Jag vet också varför. Idag lyssnar jag mer till vad mitt hjärta vill och följer det. Tidigare har jag låtit hjärnan styra mer och gett den tillåtelse att försöka fatta rätt beslut med logiskt tänkande, ansträngningar och aktivt arbete. Men jag har insett under det här året att jag når bättre resultat genom att styras av min magkänsla, men med hjälp från hjärnan. Jag har fått ständiga bevis på att attraktionslagen fungerar och vågar jag bara ha tillit till att det jag önskar från hjärtat kommer till mig, så gör det också det. Ibland på de mest ologiska sätt. Jag ser med spänning på framtiden men tänker njuta av resan dit och ta vara på det som kommer min väg.

Blev du nyfiken på att veta mer om den kickoff och utbildning jag har påbörjat, läs mer här: balansekonomi.se, rikatillsammans.se.

Önskar er en skön söndagskväll!

 

Filosoferar på ett tåg, någonstans utanför Bologna…

Att förändras är inte alltid lätt. Det kräver mycket mod och styrka. Jag besitter det, men ibland vacklar jag och trillar tillbaks i gamla mönster. Det är lättare att förändras när man är i nya sammanhang och med nya människor som inspirerar en. Den stora utmaningen är att våga vara sig själv i situationer med människor som alltid har funnits där och är van att man är och beter sig på ett visst sätt. Som kanske blir obekväma när man agerar annorlunda och ifrågasätter en eller bara sitter tyst. I sådana situationer blir jag också obekväm och osäkerheten hos mig träder fram. Ska man spela en roll och göra andra till lags bara för att tillvaron ska upplevas behagligare för dem? Trots att det inom en själv pågår en kraftig känslostorm? Finns det någon tidsaspekt? Om det bara handlar om några dagar, ska man sätta sig själv i andra rummet då för gruppens skull? Eller ska man alltid vara helt sann mot sig själv i samhörighet med andra? Hur mycket ska man anpassa sig? Jag ställer frågor för jag har ännu inte funnit några svar.

Det är sällan jag hamnar i ovanstående sammanhang. Oftast dras jag till och umgås med människor som är likasinnade. Där samtalen och nyfikenheten på varandra sköter sig självt. Många sådana möten har jag haft under våren och det är fantastiskt när det sker. Energin och kärleken flödar och flow uppstår. Jag älskar flow! Men ibland hamnar jag i konstellationer av människor där jag trevar efter samförstånd i än det ena, än det andra och misslyckas gång på gång. Försöker komma in på djupare samtal och tankar om livet men möts av motstånd. Till slut blir jag tyst och stänger av. Energin rinner av mig och jag får gå undan för att hämta ny. Jag är glad att jag har lärt mig hur jag kan hämta energin inom mig, det kanske är det jag ska praktisera mer av? För något är det jag ska lära mig i dessa situationer. Men ännu vet jag inte riktigt vad.

Alla gör inte en inre eller andlig resa i sitt liv. Några intresserar sig mer för de filosofiska livsfrågorna när de blir äldre och ligger inför döden. Några gör det aldrig. Jag tycker det är synd. Vi har så mycket visdomar och kunskap inom oss att hämta om vi bara tillåter oss att lyssna och avsätter tid att utforska vårt inre. Men det finns lika många verkligheter som det finns människor och ibland måste man bara försöka acceptera. Acceptera att vissa relationer, situationer och sammanhang kanske alltid kommer vara på ett visst sätt, även om man önskar annorlunda. Acceptera att vi är olika och att man inte kan möta alla på det plan man vill. Förändra det man kan och acceptera det man inte kan förändra. Det kan innebära en sorg och är inte lätt alltid, men kanske det enda sättet.

Avslutningsvis vill jag tacka er kära bloggläsare för era kommentarer och uppmuntran till mitt skrivande. Ibland kunde de inte komma mer lägligt. Häromdagen var en dålig dag när jag vacklade, men när jag möttes av alla era fina kommentarer blev jag alldeles överväldigad och tårar trillade nerför mina kinder. TACK för att ni tycker om det jag skriver och TACK för ert stöd i de förändringar jag gör. Jag känner mig stolt och glad över att jag har förmågan att kunna beröra och inspirera er. Och ni ger mig styrkan att våga lova att det en dag kommer bli en bok. Minst en.

Jenny

Nyckeln till frihet

I skrivande stund sitter jag på min brors balkong i St Gallen, Schweiz. Jag och pappa kom ner här igår kväll. Vi lämnade ett förvisso soligt, men kallt Göteborg bakom oss och välkomnades av en värmebölja och 27 grader. Underbart, äntligen sommarkänsla! Satt ute i linne hela kvällen, njöt av grillad fisk och vin därtill, firandet fortsatte.

Idag är det lite mellandag innan vi beger oss vidare mot Italien och semester. Bror och hans tjej jobbar in i det sista, pappa läser och jag sitter och responserar på sagoberättelser. Trots att vi hade avslutning i Norrköping för några veckor sedan var kursen inte helt slut. Vi fick då en allra sista uppgift i form av en ”utvärderingssaga”. En skrivuppgift och respons som ett avslut på året och hejdå till varandra. Det är fantastiskt vilka berättelser jag har fått ta del av, både sorgliga, roliga, kreativa och färgsprakande. Jag hoppas att de blir publicerade en dag så att även ni kan få läsa dessa spännande livshistorier. Här nedan delar jag med mig av min saga:
Varma hälsningar från ett soligt Schweiz 🙂
Jenny

NYCKELN TILL FRIHET
För snart 37 år sedan födde drottningen Karina, en liten prinsessa i det vackra Skånelandet. Såväl prinsessans far, kung Ivar, som drottningen, tog emot henne med glädje och kärlek. Hon var efterlängtad. De hade nu satt både en prins och en prinsessa till världen och var mycket lyckliga. Framtiden såg ljus ut och de levde gott. Men så en dag kom ondskan och knackade på dörren. Drottningen som alltid var så öppen och välkomnande mot alla släppte in honom. Det skulle hon aldrig ha gjort. Han bestämde sig nämligen för att stanna vid hennes sida och flyttade in i kungafamiljens slott, utan att fråga.

Till att börja med så märktes han knappt av. Men med åren framträdde han tydligare och tydligare. Ondskan förföljde drottningen som en mörk skugga. Hon försökte gång på gång att springa ifatt honom, men det var omöjligt. Till slut tog han över helt och splittrade familjen. Drottningen och kungen flyttade isär. Kungen stannade kvar med barnen i slottssalarna medan drottningen flyttade in i ett av vakttornen, högt upp och långt ifrån prinsessan, prinsen och kungen. Det var inget hon själv ville, men ondskan drev henne dit.

Dörren till tornet var öppen och hon fick komma ut emellanåt för att träffa sin familj och de fick hälsa på. Men till slut så bommade ondskan igen dörren helt och slängde iväg nyckeln. Drottningen letade förtvivlat efter den, men ingenstans fanns den att finna. Hon, likväl som alla i familjen, bad om att ondskan skulle lämna henne, men ingenting hjälpte. Drottningen visste inte vad hon skulle ta sig till och till slut blev det för olidligt att sitta ensam där uppe i tornet. Ondskan hade tagit över hennes liv och hon såg ingen annan utväg än att fly från honom.

Så en vårdagsmorgon när hon vaknade, frågade hon ondskan om han inte kunde öppna fönstret för en stund. Det var det enda fönstret där fanns uppe i tornet. Hon sa att hon ville få andas in lite frisk luft. Motvilligt gav han med sig. Drottningen lät den friska vårbrisen smeka hennes kinder ömt. Hon tog ett djupt andetag och fyllde sina lungor med den ljuva luften. Det doftade frihet. Längtan var nu stor. Hon lät en glädje och lätthet fylla henne. Sen hoppade hon. Rakt ut i friheten.

Kungen, prinsen och prinsessan saknade och sörjde drottningen mycket. Än idag. Samtidigt visste de att hon var fri från ondskan och det gjorde att det kändes lättare för dem. Alla tre försökte de hitta nya vägar i livet för att bli lyckliga igen, utan sin drottning.

Prinsessan som var lik sin mor, såväl till utseende som till personlighet, var rädd att ondskan skulle börja förfölja även henne. Hon valde därför bort psykologi, personlig utveckling och andlighet. Allt sådant drottningen hade varit intresserad av, men som prinsessan trodde var anledningen till att ondskan tagit över hennes liv. Av rädsla för honom valde prinsessan bort mycket av det hon också brann för.

Men ondskan knackade ändå på prinsessans dörr. Trots att hon försökte leva så långt ifrån drottningens liv som möjligt. I perioder släppte hon in honom. Ibland stannade han en längre tid, ibland en kortare. Men hon kämpade emot och släppte aldrig in honom helt. Hon var född envis och det var hennes styrka. Drottningen hade flytt från ondskan, men prinsessan var fast besluten att besegra honom. Till sin hjälp hade hon under flera år en ängel. En ljus energi vid sin sida som gav henne styrka och mod. Mod att våga gå sin egen väg utan att vara rädd för att ondskan skulle ta över.

Och hon lyckades. Hon började lyssna till sitt hjärta som hon ignorerat under flera år. Tog mod till sig att välja den riktning hon längtat efter. Nu var hon inte längre rädd. Och där det inte finns någon rädsla, där finns det heller ingen ondska. Det tog henne 36 år att hitta hit. Hon tog tjänstledigt och sa slutligen upp sig från det arbete hon haft under många år, började skrivarkurser, reste runt i världen och skrev om det i en blogg. Hon kände en frihet hon inte gjort på mycket länge och träffade fantastiska människor som hon fortfarande håller av och kontakt med. Oavsett om ondskan nu skulle låsa in henne i ett torn och slänga iväg nyckeln, vet hon vart hon skulle hitta den. Nyckeln som drottningen så förtvivlat letat efter, men inte funnit. Vi har den alla. Det gäller bara att vi vågar leta efter den på rätt ställe, inom oss.

Reflections on birthdays, friends and love

Many thanks to my family, new friends, old friends and friends from overseas. I feel so grateful for all your texts, phonecalls, songs, greetings and presents on my birthday. I had a wonderful weekend and reunion with my friends from Bali and my birthday was lovely, thanks to you all. I like birthdays. Some people do not like to get older but I do not mind. Age is just a number. Through the years we become wiser, stronger and more secure in ourselves so we dare to be who we really are. And when we feel true joy and happiness from inside we also look younger 🙂 It also helps to have a child at heart, so whatever you do, do not drop it! Many of the people I met when I traveled around this spring guessed that I was around 29 years. And I promise you, I have a great young at heart 😉

Life is a party and just like my mother, I love surprises and celebrating. The best surprise I ever had was when my friend and former colleague arranged a surprise party when I turned 35. Although she recently moved to her new house, she ruled the whole thing. She decorated throughout the patio with balloons, crafts and pictures of me. Prepared for games, drinks, gifts and cake. I was completely overwhelmed and touched. It is a day I will never forget. Thanks again Pernilla Jakobsson.

To be surprised by all means but to surprise anyone is even more fun. And right now I am preparing a little surprise party for my beloved father tomorrow. He turns 70 soon and his birthday we will celebrate in Italy next week. We fly from Landvetter on Thursday so he will arrive in Gothenburg tomorrow. He is aware that we are having dinner with one of my aunts and her husband, but not that I have invited the rest of the family, so shhh, do not say anything!

Yes, this time it was a post in English. It felt natural after talking English the whole weekend with my Dutch friend Weekhas. He went home today and I have felt very emotional all day. I slept poorly, dreamt awful and woke up with sore throat. The weather has been shit aI am premenstrual. It was yet another farewell in tears. But I know we will meet soon again and that we are friends for life.

Although this day has been crap, it has also felt good to cry, just be and reflect on life. Time to just sit still, stop and feel is also important. So I am glad I took this time to write, it has helped and I think I will sleep better tonight.

Thank you once again all the wonderful people in my life, you make me feel so loved.