Saknade hav, jag är tillbaks!

IMG_3272Efter 21 magiska dagar i Ubud, är jag tillbaks vid havet igen och det känns underbart! Den friska havsluften, vågorna som slår mot stranden, sand mellan tårna, underbar frihetskänsla och jag känner mig hemma. Som uppvuxen i Åhus, bara 200 meter från vattnet, kommer kontakten med och längtan efter havet, alltid att vara stark.

Sista veckan i Ubud var jag ganska mättad på allt. Känslan av att det var dags att ge sig iväg, infann sig starkt. Men vilken härlig tid jag haft. Jag kommer definitivt att återvända! Det har varit mycket glädje och skratt, men också vemodiga stunder, sorg och ensamhetskänslor. Sol och friska regn. Storm och strömavbrott. Spännande möten och djupa samtal. Vänner för livet. Reikihealing och vedisk astrologi. Meditation och yoga. Extatic dance. Massage och skönhetsbehandlingar. Detox och tarmsköljning. Hundbett och myggbett. Myror och ödlor. Apor och råttor. Hundar, hundar, hundar och katter. Risfält, vattenfall och vulkanbestigning. Gröna och färgrika trädgårdar. Vänliga människor och hemtrevligt boende. Vackra vyer. Fascinerande statyer och arkitektur. Billig shopping. Balinesisk begravning och musik. Juicer, smoothies, energiballs och denna underbara mat, mm.

Vilka färgglada, gastronomiska smakupplevelser jag haft. De gör att jag vill ta snuskiga termer i min mun för att beskriva njutningen och den bara fortsätter. Min första kväll i Semyniak, där jag nu befinner mig, spenderades efter en förtrollande solnedgång, på en fiskrestaurang med min nyfunna vän, Pedro, ifrån Brasilien. Han har varit på Bali flera omgångar under många år och känner till smultronställena här i Seminyak. Och för nästan inga pengar alls fick vi själva välja ut vilka av havets läckerheter vi ville att de skulle tillaga. Ja, bättre start här i Seminyak hade jag inte kunnat få. Även om jag ätit hyfsat nyttigt och knappt druckit någon alkohol, har nog intaget av mat varit en hel del. Så min vikt har nog inte ändrats, men vad vore väl livet om man skulle gå runt och tänka på den hela tiden?! Så länge det inte påverkar min hälsa, gör det mig inget med några extra kilon. Det är det värt för att kunna njuta av allt gott som erbjuds här i världen!

IMG_2999Seminyak är ett väldigt turistiskt ställe med en hel del trafik jag hade kunnat vara utan. Men så mitt i all trafikkaos finns det charmiga och avkopplande miljöer som bryter av. I skrivande stund befinner jag mig på Café Bali och har faktiskt lite svårt att koncentrera mig på skrivandet. Jag är fullt upptagen av att beskåda den förtjusande inredningen. Den har en lantlig touch med slitna, gamla möbler och blommiga dukar som kombineras med balinesiska statyer. Stilen ger en varm och gemytlig atmosfär och jag kommer nog ha svårt att lämna denna plats idag.

IMG_3332Ja, jag älskar Bali!. Verkligen en plats att återvända till. Timothy Ferris skriver i sin bok, 4 timmars arbetsvecka, bland annat om hur man kan leva som en miljonär även om man inte är en. Och just så känner jag mig nu, som en miljonär. I balinesiska mått så är jag nog förvisso det. För valutan är så låg. 100 000 Rupiah är ca 65 svenska kronor. Så det är inte ovanligt att man lämnar uttagsautomaten med en eller två miljoner. Men jag syftar på känslan av att leva som en miljonär. Trots att jag nu bara lever på ett studentlån, klarar jag mig bra här på den inkomst jag har. Men framförallt känner jag mig förmögen på tid. Jag har mina skrivuppgifter att lämna in till skolan och ibland kan det kännas lite motigt att sätta sig ner och skriva. Men när jag väl kommer igång flödar språket oftast och jag tycker det är roligt. Det ger mig energi. Därför känns det inte heller som skrivandet tar någon tid ifrån något annat. Jag får leka med orden, reflektera, vandra iväg i tankarna och minnena. Inte minst till den senaste uppgiften då vi skulle skriva en erotisk novell.

Förutom skrivandet har jag just nu tid att bara vara här och nu och följa flödet. Det känns som en riktig lyxvara i vårt västerländska samhälle, där vi ständigt jagar efter tid. Men sen har jag upptäckt att omställningen till att faktiskt ha tid också kan göra det svårt för mig, för jag är inte van. Jag är väldigt nyfiken av mig, intresserad av det mesta och energisk. Jag är en doer, vill och gör mycket, kommer ofta på nya idéer och tankar som jag processar. All överflödig tid kan till och med göra mig stressad ibland. Jag vill passa på att hinna med och prova allt som kommer min väg. Jag har också märkt att jag ibland har svårt att låta bli att inleda samtal med andra, när jag egentligen kanske bäst skulle behöva ägna tiden åt mig själv. Konsten är verkligen att bromsa den där doern i mig och tillåta mig att bara vara, stilla tankarna och göra ingenting. En utmaning för mig som för säkert så många andra. Därför har det varit otroligt lärorikt med yogan, meditationen och reikihealingen. De gör att jag lättare kan fokusera, komma ner i varv och balans. Så det ska jag fortsätta med!

IMG_3304På tal om tid så har Camilla Lebert Hirvi skrivit ett inspirerande blogginlägg om detta, se länken här. camillaleberthirvi.se/att-arbeta-mindre/

Kärlek från Bali

 

En tanke på “Saknade hav, jag är tillbaks!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s