Gotland/Författarmöte/Reflektion/ Egentid/Högkänslighet/Coachning

IMG_2171Blickar ut mot horisonten genom det fönster jag sitter mot med ett glas bubbel i hand och försöker arbeta med bokföring och planering. (Läs förra söndagen) Men utsikten mot det vackra kalkstensbrottet som tornar upp sig likt ett ståtligt vitgråskimrande berg ut mot havet där solens sista strålar för dagen bildar ett magiskt sken och glitter i vattnet, stjäl hela min uppmärksamhet. Energin och lugnet jag upplever här på Gotlands nordöstra ö, Furillen, under eftermiddagen har fått mig att landa ordentligt. Jag känner mig så närvarande, harmonisk och tacksam för att jag är här och sitter och reflekterar över hur det egentligen kommer sig. Tankarna letar sig tillbaka till den ljuvliga cykeldagen jag fick på vackra Fårö igår och där jag blev hembjuden på en kort visit hos min favoritförfattare, Camilla Davidsson.

Vi är vänner på Facebook och har chattat lite genom åren sen jag fick nys om att hon skulle debutera som författare 2014 med en bok om pilgrimsvandringen på Santiagoleden. Då hade jag precis beslutat mig för att jag ville vandra där och var sökande efter inspiration. Jag skrev till Camilla och frågade om jag kunde få förbeställa hennes bok. Vi kom då att börja prata om min vandring och det slutade med att hon sen hjälpte mig att lägga upp en preliminär rutt över vart jag skulle börja vandra för att hinna ta mig i mål inom två veckor i Santiago de Compostela.

IMG_1024Jag älskade hennes första bok och blev än mer inspirerad av att vandra. En riktig feelgoodroman med stark igenkänning och som berörde mig djupt. Sen dess har hon gett ut sex böcker och jag har förbeställt dem alla och överraskas ständigt över hur hon kan beröra mig så. Jag har snart läst hälften av hennes sjätte bok, ”Under fikonträdets skugga” och hon har redan lyckats försätta mig i tårar i tre omgångar och väckt en stark åtrå. Hade kunnat legat och läst hela dagen om det fortsatt regna, så fängslad jag är av hennes story. Men så sprack solen upp och när jag läste om hur en karaktär i hennes bok, som för övrigt utspelar sig här på Gotland, nämner att de ska bege sig på utflykt till Furillen, kom jag att tänka på cyklisten jag träffade på vägen hem på Fåröfärjan igår och som också tipsade om denna plats. Jag bad henne ta ett foto på mig i solnedgångens ljus när färjan precis hade avgått och vi kom att småprata lite därefter. Det visade sig att hon också var här själv sen tio dagar tillbaka och hade sett så många vackra platser på sina cykelturer som hon frikostigt delade med sig av. Vi hittade snabbt gemensamma nämnare, delade upplevelser och skönheten i att resa själv. Efter ett tag frågade jag med glimten i ögat:

– Är du också högkänslig?

– Hon log och sa lite trevande, ja, jag tror det. Har läst en hel del om det.

Jag förstod det direkt. På sättet hon pratade, de detaljer hon så utförligt beskrev om de häpnadsväckande platser hon besökt och det djup i samtalet som vi delade så snabbt med varandra. Och inte minst vårt behov för egentid och reflektion. Vi högkänsliga tar in sextio gånger mer intryck än någon som inte är högkänslig och har därför ett större behov av att processa, reflektera och bearbeta information på djupet och det är lätt att vi med samma personlighetsdrag dras till varandra. De senaste åren när jag har förstått mer innebörden av att vara högkänslig och pratar öppet om det märker jag hur jag oftare omger mig med likasinnade.

Vi fick ett fint möte och jag kände starkt att Furillen kallar mig. Det är det jag älskar med att resa oplanerat och själv, att följa flödet och de nya möten som uppstår, känna efter och ha tillit att jag leds rätt och dit hjärtat vill. Det blir mer spännande och lättare att också vara närvarande i nuet.

Jag skrattar till och min uppmärksamhet stjäls nu av den manliga serveringspersonalen som har höjt musikspelaren inne i köket på Fabriken Furillen Hotell och Restaurang där jag befinner mig och de stämmer in och sjunger med till Elvis ”I can’t help falling in love with you”. I samma stund kommer en av dem ut och när han ser mitt leende spricker han själv ut i ett och kan inte hindra sig från att säga:

– Här sitter du och ser ut att ha det riktigt bra.

– Ja, speciellt glad blir jag när jag hör hur härligt ni har det som sjunger med till musiken.

Han skrattar till och svarar med glimten i ögat:

– Ja, vi måste ju också ha det bra.

– Självklart, fortsätt med det.

Han tackar, vänder sig om och traskar mot köket med raska steg. Jag hör hur en skrattsalva träder i kraft och misstänker att han delat med sig av vårt samtal.

IMG_1041Jag fortsätter att le och trivas i detta nu. Livet, tänk vilken spännande resa. En berg och dalbana av upplevelser, möten, känslor och tankar. Det finns dagar som smärtar och där tankar och känslor river i mig, dagar som är svårare att acceptera än andra men som när jag gör just det, accepterar, andas, mediterar och ber om hjälp så går de också lättare över. Sen så finns det också de här dagarna. När glädjen och ron hittar sin rättmätiga plats djupt inom mig och när jag också glädjs så mycket med andra, så att jag nästan spricker av livsglädje. En villkorslös kärlek till livet självt fyller mitt hjärta och hela mitt väsen.

Oavsett om du är högkänslig eller inte så rekommenderar jag alla att åka iväg några dagar på egen hand. Eller åtminstone ge sig själv tid och möjlighet att resa i sitt inre oavsett om det sker iväg eller på hemmaplan. Att ge sig den tiden att reflektera över sig själv, livet där hemma, vart man står och är på väg, vad som egentligen är viktigt är guld värt för ens välmående och personliga utveckling. Det är lätt hänt att vi annars bara kör på i en riktning som vi inte ens själva vill eller kanske valt. Reflektionsavstånd och lite tid skapar möjlighet att utforska hur vi egentligen känner över saker och ting. Inte minst ger det energi att få andas ut och bara vara mellan varven. Från flera av mina coachklienter som är mitt uppe i karriär och familjeliv får jag höra om deras längtan efter egentid och hur mycket de uppskattar våra möten, där de ger sig tid att hinna lyssna till sina egna tankar, reflektera, känna efter och landa.

IMG_5954Vi har alla lika mycket tid på dygnet och det är upp till var och en hur vi fördelar den. Att avsätta tid för sig själv är inte egoistiskt, tvärtom. När vi sätter gränser och ger oss själva den tid vi behöver för att göra det vi mår bra av har vi också mer att ge till andra och vi blir en bättre medmänniska, partner, förälder, kollega och vän.

När avsatte du tid för dig själv senast? När gjorde du något som fick dig att må riktigt bra? Semestern börja lida mot sitt slut och för många kan det innebära vemod och jobbångest. Men hur kan du behålla och förlänga semesterkänslan även om du har börjat jobba? Hur kan du avsätta tid för dig själv och det du behöver och mår bra av så att du får en välmående och balanserad höst?

Bra frågor att ställa sig men kanske inte alltid så lätt att ta itu med själv. Vill du ta hjälp av mig för att komma fram till vad du vill, vad du behöver göra för att komma dit och sen att få det gjort är du varmt välkommen att höra av dig. Boka tid genom att skicka ett mejl till: sandrosfeelgood@gmail.com. På onsdagar hyr jag ett rum på Ånäsvägen 21 vid Redbergsplatsen, Göteborg, i regi av Flera nyanser och Soulmind där jag tar emot klienter. Övriga tider kan jag coacha via telefon, walk and talk, ute på företag eller ett lugnt café eller liknande. Du väljer helt enkelt det forum som passar dig bäst.

Jag önskar dig en glädjerik och energifylld start på denna vecka, så fråga dig själv, vad behöver du för att kunna skapa det, men också, hur kan du bibehålla den känslan?

Hjärtliga hälsningar
Jenny ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s