Känslofyllda dagar av kärlek och tacksamhet

Tårar trillar nerför mina kinder. Tårar av kärlek. Jag har precis läst ut en av de vackraste böcker jag någonsin läst, ”Hjärtats innersta röst”. Ville inte riktigt att den skulle ta slut och drog mig för att läsa det sista kapitlet. Jag har läst om kärlek långt bortom egots fångenskap, kärlek så djup att människor offrar sina liv för den de älskar. Kärlek i nöd och lust, i sjukdom, krig och misär. Kärlek som lyser så starkt att den förändrar en människas inre smärta och mörker till rent ljus. En mors ovillkorliga kärlek till sina barn. Som får henne att göra val hon kommer att ångra resten av livet. En kärlek så stark men också så smärtfylld att den plågar hennes själ även efter livet. Kärlek mellan älskande, kärlek mellan syskon. Äkta kärlek bortom tid och rum och som får en kvinna att förändra hela sin tillvaro.

Det känns speciellt och extra nära att läsa boken här på Bali. Den utspelar sig på Burma och miljöbeskrivningarna påminner om de jag har runtomkring mig vilket gör att jag lever mig ännu djupare in i det som skrivs. Igår satt jag försjunken i boken på ett café, omgiven av bambumöbler och med utsikt över grönskande risfält. I högtalarna spelades ”halleluja”och jag fylldes av så mycket känslor, kärlek, vemod, tacksamhet, längtan, allt på en och samma gång. Här är så vackert på Bali och jag förundras ständigt. Skönheten tillfredsställer mitt inre och gör mig lycklig. Ibland ligger jag vid poolen på det homestay där jag bor, Savira, och låter blicken ta mig än dit, än hit i den omsorgsfullt välskötta trädgården som är prydd med blommor och växter i alla dess färger. Med porlande vattendrag och ståtliga statyer som tornar upp sig mot himlen. Hela boendet och trädgården inger ett lugn och det är en trygg och harmonisk energi som utspelar sig här. Det sa både jag och min vän Malin när vi flyttade in. Detta efter att ha bott på ett ställe två nätter där vi inte fick riktigt ro. Såväl jag som Malin är väldigt inkännande och det var något som inte stämde med det andra stället energimässigt. Dessutom var rummet väldigt litet för oss båda två också. Savira är samma ställe som jag bodde på 2015 och det är en väldigt varm och välkomnande familj som bor där. Frun, Wayan, kände till och med igen mig vid namn när jag återvände och jag känner mig som hemma.

De är väldigt hjälpsamma och ser lösningar i allt. Även om de har fullt upp och för tillfället håller på med en ombyggnation för att skapa fler rum verkar stress vara ett obekant ord för dem. Och det upplever jag överlag bland balineserna här. De är lugna, vänliga, tar saker och ting som det kommer och ständigt med ett leende på läpparna. Vi diskuterade det här med vår taxichaufför under en utflyktsdag och han förstod inte varför vi västerlänningar stressar så mycket. Och ja, det kan man ju faktiskt fråga sig? Kanske för att vi många gånger är så frånkopplade oss själva och den andlighet och naturdyrkan som de på ett så naturligt sätt lever i här. För att vi bor och arbetar i en kultur där prestation, pengar och effektivitet fortfarande är högt rankat. Men frågan är till vilket pris? Har redan stött på flera stycken som är här för att vila upp sig ifrån stress och utbrändhet. Och då har man verkligen kommit rätt. Här finns massage och kroppsbehandlingar i varje hörn och en timme kostar inte mer än 75-100 kronor. Yogastudios, tempel och vackra, grönskande omgivningar med hälsosamma restauranger som serverar veganmat och rawfood finns det också gott om. Som jag beskrev sist jag var här, Ubud är ett riktigt hälsomekka. Det gäller bara att passa sig att inte bli för uppstressad av allt det utbud som erbjuds här.

Jag kände själv till en början hur uppspelt jag var och att jag nästan småsprang fram när jag anlänt. Sen råkade jag ut för ett rejält missöde som skapade panik hos mig då kortmaskinen slök, inte bara mitt VISA-kort utan även mitt MASTERCARD. Under mina första två dagar förlorade jag alltså mina båda kort jag hade med mig. Hade först inte tänkt att berätta att jag blivit av med två kort för jag tyckte det var riktigt pinsamt. Blev rädd för mig själv och undra hur trött och disträ man kan vara? Hade jag missat att ta kortet två gånger? I Sverige när man sätter i sitt kort och vill få ut sina pengar så kommer först kortet ut, därefter pengarna. Här är det tvärtom. Först kommer pengarna ut och därefter kortet. Fick berättat för mig att om man då inte tar kortet relativt snabbt så sluker maskinen det. Och jag tror det är det som hänt, två gånger. Har tidigare rest runt månader i Både Thailand, Bali och Peru med endast ett kort och aldrig haft några problem. Så nämnde någon innan denna resa, men Jenny är det inte bra om du tar med dig ett extra kort ifall du skulle bli av med det andra? Ha ha ja, just nu är det lite skrattretande och jag bjuder på det. Men när det hände och Malin precis hade anlänt fick jag riktig ångest och hade svårt att sova. Mitt mobila bankid slutade också fungera i samma veva och hade ingen access till några av mina konton att jag ens kunde föra över pengar till Malin för att ta ut. Jag undrade vad det var för mening med detta. Kanske är det bara ren otur eller kanske skulle jag bli en erfarenhet rikare och lära mig att hantera även en sån här situation. Kanske utsattes jag för detta för att lära mig att be och ta emot hjälp. Vill ju gärna klara allting själv. Som jag skrev i ett inlägg på fb häromdagen, det är inte hur man har det, utan hur man tar det. Vill tacka alla som engagerade sig via fb och meddelande. Framförallt vill jag tacka Malin för stöttning och hjälp med uttag, Moster Maggan för utlåning av pengar och Susanna Wansölin som sammankopplade oss och var så på hugget och undrade hela tiden hur det gick, detta trots två småbarn och Ullaredsresa. Beundransvärt, TACK ❤ Överlag har allting löst sig fint och smidigt. Nytt kort är på väg och jag har fått låna pengar som jag tog ut från Malin innan hon åkte. Som min älskade moster så ofta uttrycker, allting är övergående 🙂

Nu har jag kommit ner i tempo och går i samma sakta takt som balineserna längs med gatorna. Det har varit två känslosamma dagar, inte minst för att jag har läst denna berörande bok. Jag vaknade också tidigt igår morse av att Malin tog avsked då hon skulle bege sig ut till Gili Islands. En känsla av tomhet fylldes i rummet och det där med separation har alltid berört mig starkt när man spenderat mycket tid ihop. En dröm gjorde också sig påmind. Först mindes jag en skön känsla, en återträff med någon jag håller mycket av, men som i nästa sekund förvandlades i vemod då jag i drömmen blev så sviken av densamma. Så det var en tung morgon när jag steg upp igår men jag bestämde mig för att omvandla den. Gick både på yingyogahealing och massage, åt god och nyttig mat, läste och tog hand om mig. Somnade med ett leende på läpparna efter meddelande från någon som är efterlängtad där hemma. Den digitala världen är något jag verkligen uppskattar när jag reser. Möjligheten att hålla kontakten med nära och kära och att de inte är mer än ett meddelande iväg via Whatsapp eller messenger betyder mycket. Och man behöver aldrig känna sig ensam.

Med detta sagt önskar jag er alla en riktigt skön helg, har förstått att vårsolen lyser med sin närvaro. Vi hoppas det fortsätter så!

Kärlek Jenny

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s