Nu händer det! Gästföreläsare: Jenny Sandros

Idag fick jag en länk tillskickad mig med följande text:

Gästföreläsare klar!

Jag har nöjet att presentera Jenny Sandros som gästföreläser under den här heldagen. Jenny är högkänslig, och också HSS (High Sensation Seeker). Hon vill här berätta hur högkänsligheten har påverkat henne, både i sin uppväxt och som vuxen. Jenny har gjort en lång resa både i sitt inre och i den yttre världen för att komma där hon är idag. Jenny beskriver sig själv så här: ”Jenny Sandros är en äkta livsnjutare som tar för sig här i livet. Skratt och humor ligger henne varmt om hjärtat och hon brinner för att glädja och inspirera andra. Hon är inte bara högkänslig utan en high sensation seeker(högsensationssökande). Ett personlighetsdrag som innebär att man har en stark drift inom sig att uppleva saker, en enorm nyfikenhet som är svår att stoppa, men man tar ändå inga livshotande risker utan är klok och försiktig i sin framfart. Hon är och har alltid varit en sökare. De senaste två åren har hon gjort stora förändringar i sitt liv för att komma närmare sig själv och sitt hjärta. Hon har börjat förstå och acceptera sin högkänslighet och vill dela med sig av sina erfarenheter. Hur hennes högkänslighet och uppväxten med en bipolär mamma har påverkat och försvårat det för henne i relationer, inte minst den allra viktigaste relationen av dem alla, den till sig själv. ”

Känslan jag har inom mig är svår att sätta ord på. Det pirrar i hela kroppen, jag känner mig nervös och exalterad på en och samma gång. Men det viktigaste av allt, mitt hjärta sjunger och min magkänsla säger att det här är rätt. Att stå inför en grupp och prata är inte helt främmande för mig och jag tycker det är roligt. Jag har gjort det i skolvärlden och även inför ledningsgruppen på mitt förra jobb. Men då pratade jag om ett specifikt ämne som inte berörde mig personligen. Nu ska jag prata utifrån mig själv, det kommer vara naket, personligt och självutlämnande. Det är ett stor utmaning men jag ser det också som ett stort steg i min personliga utveckling. Ett steg i rätt riktning att våga växa i mig, bli mer sann mot mig själv men även mot andra. Och är det något jag har lärt mig sen jag började blogga är det just att ju mer vi vågar dela av oss själva, desto mer vågar andra.

Den senaste tiden har ett flertal vänner och bekanta hört av sig till mig via telefon, facebook eller sms. Människor som känner att de vill ha en förändring i sina liv, som känner sig lite vilsna och olyckliga, som vill ha stöttning och lyssna på hur jag har tagit mig förbi hinder i mitt förändringsarbete. Det är inte en dans på rosor att genomgå större förändringar, bryta sig loss från gamla mönster, relationer eller jobb. Jag minns själv hur rädd och ångestfylld jag varit inför vissa beslut. Ibland har jag också känt mig väldigt ensam och tvivlat på mig själv. Negativa tankar som; Vad håller jag på med, vart är jag på väg egentligen? Varför är jag så annorlunda? Varför kan jag inte bara vara nöjd? har upptagit mitt huvud. Jag har gråtit och misströstat men jag har aldrig velat vända om. Något inom mig har gett mig styrkan att ta mig igenom de hinder jag mött på vägen och skapat den tillit jag har idag. Jag har också haft lyckan att ha en uppmuntrande vänskapskrets och familj. Även om jag därifrån också fått en del frågetecken och oro. Vi styrs ofta av rädslor och vi försöker trygga oss med tankar som jag vet ju vad jag har men inte vad jag får. Men känner du att hjärtat har slutat att sjunga och längtar efter något annat så lovar jag dig att det är värt resan.

Och visst har jag fortfarande mina dagar, precis som alla andra. I måndags och tisdags förra veckan vaknade jag upp med en olustig känsla. Jag kände mig låg och tung i både sinne och kropp. Min dagliga rutin att meditera hjälpte inte. Varken kroppen eller sinnet ville vara med mig dessa dagar och känslan av att bara dra ett gammalt täcke över mig och försvinna för ett tag var stark. Alla har vi våra dagar och många känner säkert igen sig. De flesta upplever känslostormar ibland, men vi som är högkänsliga har en tendens att få dem lite oftare och uppleva dem lite kraftigare. Ibland syns det utanpå, men ofta sker alltsammans där inuti och vi ser kanske ut som om vi bara funderar på vilken bulle vi ska ta till kaffet medan det blåser full orkan där inne.

Jag har nog tillhört dem som tror att alla kan se den där orkanen som pågår inom mig, att jag inte kan gömma den. Men jag har ju förstått att alla har inte samma rika känsloliv som högkänsliga har, alla märker inte nyanser, stämningar som vi är så bra på att känna av eller analyserar lika mycket som vi. Och är det något som sker på automatik när dessa dagar kommer så är det just att jag sätter igång analytikern i mig: Varför känner jag nu så här? Vad hände igår? Har jag drömt något olustigt? Har jag inte sovit tillräckligt? Har jag tagit över någon annans illamående? Huvudet går på högvarv för att jag vill försöka hitta ett svar och lösa situationen. Snabbt. Men jag har insett att det går inte alltid. Ibland kan man inte förstå varför man mår som man mår hur mycket man än försöker. Det kan vara hormonellt, något man läst, något man drömt, sett på TV eller hört av någon som kanske har triggat igång en inre process. Tidigare slog jag på mig själv, ville inte erkänna för mig själv att jag ibland kan vara så känslig, försökte tvinga mig att tänka positivt och förde en negativ inre dialog. Numera försöker jag istället ta hand om det lilla barnet i mig. Försöker acceptera situationen och hur det känns, tillåter mig att gråta om det är det jag behöver, håller om mig själv och säger till mig själv att det är okej att du mår så här. Du känner så här idag men det kommer du inte alltid att göra. Allt är övergående som min kära moster så vist säger. Jag försöker djupandas, meditera lite längre, skriva av mig, lyssna på skön musik och/eller promenera i naturen. Denna gång delade jag även mina känslor med en relativt nyfunnen vän som jag kommit mer nära den senaste tiden. Det var mer eller mindre oundvikligt då jag hade lovat henne att hon skulle få sova hos mig två nätter innan en längre resa. Och det var en utmaning för mig som forfarande övar på att visa och dela med mig av det lilla sårade barnet Jenny som ibland är väldigt skör. Och det är det som är så häftigt, när vi vågar dela och acceptera att känslorna finns där istället för att gömma eller ignorera dem upplöses de snabbare.

Jag är ingen rutinmänniska men ett försök till att skapa bättre balans i min vardag är att jag dagligen mediterar 10-15 minuter sedan en tid tillbaka. Det ger mig ett lugn och en skön start på dagen. För mig är det viktigt att rösten eller musiken jag lyssnar på är tilltalande och jag brukar varva Annica Frantz fem olika gratismeditationer, http://www.annicafrantz.com/se/ meditationer-23361448 Balansmeditation, Kroppen, Värdefull, Tacksamhet och Öppna ditt hjärta beroende vilket humör jag är på och vad jag känner att jag behöver för stunden. Ibland varvar jag också med klangmeditation med tibetanska singing bowls, en meditation för varje chakra. Du hittar dessa gratismeditationer och beskrivningar om våra chakran här: http://www.twice.se/chakra-rotchakra.html. Jag har varit på gruppmeditationer på Bali inom det här och det är väldigt härligt och det känns att det behagliga ljudet går in i och påverkar kroppen. Är du intresserad av att testa så håller Hagabadet en workshop i detta på söndag, se här: http://www.hagabadet.se/index.php?id=hagabadet-erbjudanden

Det finns många jag skulle vilja tacka för att jag befinner mig där jag gör i mitt liv idag och jag har skrivit om detta innan. Men det är värt att nämnas igen, inte minst nu. Det finns framförallt tre. Min älskade pappa som alltid har stöttat mig och inte hindrat mig från att göra mina egna val, även om han inte alltid förstått dem. Som gett mig friheten att utvecklas så som jag önskar utan att styra mig. Moster Maggan, min underbara moster som alltid har funnits för mig, men som jag först på senare år har fått en riktigt nära kontakt med. Vi förstår varandra och vi kan dela djupare reflektioner om livet och det betyder mycket för mig. Hon är det närmsta en mamma jag kan komma.

Och sist men absolut inte minst, Anna Candela, som driver eget företag inom personlig utveckling, http://soulmind.se/som är samtalsterapeut, livscoach och föreläsare inom högkänslighet. En förebild för mig som funnits med mig under många år, som besitter en otroligt stark intuition och på grund av sin egen högkänslighet direkt kunde läsa av mig och mitt inre som en öppen bok vid första mötet. Som hjälpt mig att lyfta fram min egen kraft och styrka att våga gå min egen väg. Som varit där när jag tvivlat, som trott på mig och skickat mig på kurser där jag har fått verkliga genombrott. För er som har läst min saga ”Nyckeln till frihet” (ni hittar den i menyn under ”Mitt skrivande”) så är Anna den ängel och ljusa energi som jag skriver om i den. Och nu har jag fått äran att bli tillfrågad att gästföreläsa med henne. Det känns stort, väldigt stort. Och jag känner mig stolt och hedrad att få den här möjligheten. Vem vet, det kanske är början på något nytt? Det kommer vara nervöst men jag kan inte mer än att göra mitt bästa. Och det lovar jag att jag kommer att göra.

Är du högkänslig, arbetar med eller kanske är tillsammans med någon som är högkänslig och intresserad av att delta denna dag, kan du anmäla dig och läsa mer här: https://www.facebook.com/events/1785860401657950/

Kärlek Jenny ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s