Det tar den tid det tar…

IMG_3674Så är en veckas skrivliv till ända och jag är jättenöjd med resan. När jag först på Roms flygplats slogs emot av det italienska språket, viftande händer och brunögda män kunde jag inte sluta att le och en värme spred sig inombords. Det var härligt att vara tillbaks i den italienska atmosfären igen. Hade däremot missbedömt vädret och det var inte så varmt som jag hade förväntat mig i Oria, där skrivkursen hölls. Jag kom ner med sommarklänningar, bikini och shorts och hade endast en kofta med mig. Först till helgen tittade solen fram och det första dygnet var det storm, regn och kallt. Men det var lite mysigt också och jag bäddade ner mig under det sköna, rosablommiga täcket i mitt charmiga flickrum i shabby chicstil.

Tillsammans med fem andra svenskar med ett stort skrivintresse har jag genomfört många inspirerade och lärorika övningar som gett mig en större förståelse för den kreativa skrivprocessen. Vi har blivit väl omhändertagna av Rita och Linda som driver Villa Ottilia,det Bed and Breakfast som vi har bott på. IMG_3675De har skämt bort oss med härliga frukostbufféer, gastronomiska smakupplevelser till såväl lunch som middag och de är båda gästvänligheten själva. Till maten har det serverats lokalproducerat vitt, rött och rosévin varje dag. En kväll fick vi också ta del i en vinprovning med druvor som smakade likt en av mina favoriter, Zinfandel. Och hade det inte varit för att jag reste med endast handbagage hade jag definitivt köpt med några flaskor hem. Däremot fick jag med några småflaskor olivolja efter vårt besök hos en lokal oljetillverkare. De hade bland annat smaksatt sina oljor med basilika, apelsin och citron. Det smakade ljuvligt tillsammans med lite bröd och vi fick tips om vad vi skulle kunna kombinera dem med i matlagningen. Apelsinoljan till exempel ska tydligen passa bra med fisk, skaldjur och ricottaost så det ser jag fram emot att testa!

Förutom alla användbara skrivövningar och härliga smakupplevelser har vi också haft många intressanta samtal om såväl skrivandet som livet. Och det är det jag älskar med att resa och gå kurser, de spännande mötena med människor i olika åldrar, med olika erfarenheter och intressen.IMG_3719 Människor som jag kanske aldrig annars skulle stöta på i mitt vardagsliv och dela upplevelser med. Vi hade ett stort utbyte av varandra i en öppen och hjärtlig miljö och jag kände verkligen att jag kunde vara mig själv. Jag anlände i ett tillstånd där jag inte riktigt var i balans och har under veckan processat mycket av de känslor och tankar jag hade med mig och även delat dem med övriga kurskamrater. Och jag är uppriktigt stolt över mig själv för att jag låtit den sidan träda fram tillsammans med nya människor. Har upplevt att jag hållt en lägre profil än jag brukar under veckan men också accepterat det. Överlag är jag som en god vän uttryckte det, ”hungrig” på livet och väldigt nyfiken. Vill gärna vara med på allt roligt och helst inte missa något och är ofta steget före och snabb i tankarna. Behöver ständigt öva på att vara närvarande i nuet och det fick jag göra mycket under veckan. En eftermiddag kände jag ett starkt behov av att vara själv och istället för att trycka undan det behovet lyssnade jag och bad om att få spendera några timmar på egen hand. Min laktosintoleranta och känsliga mage hade fått sig en törn av alla godsaker och behövde vila, såväl mitt sinne och psyke av alla övningar, intryck och sociala aktiviteter. Och det är häftigt vad som händer när man lyssnar till sig själv och vågar acceptera de behov som uppkommer. Kraften och välmåendet återvänder snabbare och jag åker hem med balans i både kropp och själ.

IMG_3673Den prestationsångest jag hade innan resan har jag också släppt. Jag hade nog en optimistisk idé om att jag skulle hinna skriva en bok innan mina planer på att åka till Sydamerika i vår. Men jag inser att bokskrivandet inte är en dans på rosor och att det tar tid, mycket tid. Det är också ett ensamt arbete och den sista tiden har jag haft ett större behov av att vara i sociala sammanhang. Vissa av mina nyfunna skrivkamrater önskar att ha en deadline på när de ska vara färdiga med sitt manus för att det överhuvudtaget ska bli något, men jag märker att det bara stressar mig. Då tappar jag lusten och det blir mer som en skoluppgift som ska utföras. Jag håller istället med den enda manliga deltagaren, Lars, som på frågan, när beräknar du vara färdig med din bok? svarade,

– Det tar den tid det tar.

Jag vet att jag har en bra story och jag vet att det kommer bli en bok, men den får växa fram med tiden. Nu ser jag fram emot att komma hem och  jobba, träna, träffa vänner och fortsätta med kursen i Balansekonomi. Men jag vet att jag snart sitter och skriver igen. En långhelg i Spanien med min älskade vän och skrivkompis Leia är inbokad! 🙂

Tack Jeanette, Linda, Rita, Anne-Marie, Emma, Lars, Anki och Ulrika för en härlig vecka. Vi hörs och ses!
Kram Jenny

Ps. Är du nyfiken att åka på skrivresa, kika in på kreationslotsen.se. DS.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s