En vecka i Italien blev två…

Livet ter sig inte alltid som man tänkt sig men det är ju också det som är tjusningen. Att inte alltid veta vad som händer härnäst. Efter en fantastisk vecka i Italien med utflykter till vackra Comosjön, övernattning i Toscana och besök på vingård, solnedgång i den pittoreska havsstaden Camogli och rundpromenad i Milano, var det egentligen dags för mig att åka hem förra måndagen. Men så small det olyckligtvis till i ryggen. Efter nästan ett år utan ryggskott var det tydligen dags igen, mot min förtvivlan. Efter att ha gjort en del förändringar i min livsstil trodde jag att jag med flera ryggskott i bagaget nu kanske skulle slippa dem, men icke. Efter ett besök hos den italienska läkaren konstaterade han att jag har en äldre ryggrad än min ålder och flera förskjutningar mellan diskarna, framförallt i ländryggen. Inget jag behöver operera troligtvis någonsin men han hävdade att jag med denna rygg kommer att vara en ”patient for life”. Troligtvis är det genetiskt betingat då både min pappa och bror har problem med ryggen. Som tur är, är det i vart fall inte min ryggrad som ska visa leg på systemet 😉

Trots dessa olyckliga besked är jag ändå glad att en gång för alla få en diagnos. Från och till har jag haft problem med ryggen sen jag var 16 år. Tidigare när jag har fått ryggskott har jag tagit hjälp av naprapat eller kiropraktor. Jag bad också efter detta i Milano men de sa att en kiropraktor inte tar emot en patient förrän de har genomgått en undersökning på sjukhuset. Därav att jag besökte sjukhuset i Milano. Måste säga att jag blev mycket imponerad av deras omhändertagande. Jag blev både röntgad, fick en smärtstillande spruta och de skrev en remiss till magnetröntgen. Detta utan att betala någonting, tack vare att jag hade mitt europeiska sjukförsäkringskort med mig. Så jag tipsar dig, ska du resa inom Europa, ta med dig det! Du beställer det på försäkringskassans hemsida.

Läkaren tyckte däremot inte att jag skulle uppsöka en kiropraktor förrän jag magnetröntgat och jag har fått en komplett bild av hur min rygg mår. Han rekommenderade istället att efter detta ta kontakt med en sjukgymnast. Nu hade de olyckligtvis ingen tid för magnetröntgen inom det närmaste. Däremot menade de på att jag skulle kunna använda remissen även i Sverige. Det är ju helt fantastiskt i så fall, för i Sverige är de väldigt restriktiva med magnetröntgen eftersom det kostar så mycket.

Så jag blev helt enkelt fast i Milano en vecka till och fick en sprutbehandling med muskelavslappnande och smärtstillande medel i dagar fyra. Och ja, det visade sig också funka och igår åkte jag hem med en återställd rygg. Men nu gäller det att jag tar tag i sjukgymnast och träning så jag bygger upp den.

Även om det finns värre ställen än Milano att bli fast på med en dålig rygg var det ändå skönt att komma hem till sitt. Inte minst för viktens skull efter frossande av alla Italiens delikatesser 😉 Blev också väldigt beroende av min vän och kände mig mycket begränsad under veckan. Dels på grund av ryggen och att vara orörlig, men också att inte kunna språket och att jag inte hade mina egna grejer eller dator för att kunna studera. Är ju den personen som gärna vill klara allt själv och vara oberoende. Och att allt ska bli bra fort. Men det var nog en bra lärdom för mig, att våga ta emot hjälp, acceptera det och försöka att bara vara i det. Frustrerande, men lärorikt.

Det blev en lång hemfärd. Fick bege mig från Andreas hus vid tre på natten, därefter flyg till Skavsta, följt av flygbuss och tåg till Göteborg. Planen var sen att ta en buss och båt för att vara på plats på Vrångö till kl fem igår. Men så är jag ju inte så bra på att sätta mig på rätt buss. Så vips så hade jag istället hamnat i Hjällbo. Suckande gick jag av men så upptäckte jag en ICA-butik och insåg att jag nu hade möjlighet att inhandla mat till ett tomt kylskåp. Väl framme vid järnvågen där jag skulle byta till rätt buss till Saltholmen lyckades jag ytterligare en gång hoppa på fel buss. Och var nu på väg ut mot Torslanda. Detta under samtal med en go vän i Skåne. Och komiskt nog när vi pratar just om hur svårt det är att vara närvarande i nuet eftersom det finns så mycket distraktioner.  Ja, ha ha, vad ska man göra, mitt mindre bra tålamod efter bara en timmes nattsömn sattes på prov minsann. Så ja, det var en mycket trött men nöjd Jenny som anlände till Vrångö sent igår.

Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå 🙂